Google+ Followers

onsdag 3 februari 2016

Tegelstenar

Kristinestads kyrka tappar tegelstenar, men vilar fortfarande där i mörkret en lågmäld januarinatt.

Böckerna i hyllan är visserligen inte tegelstensromaner, men kan väl väcka aptiten ändå. Åtminstone har Kristinestads Bokhandel etiketterat hyllan för matnyttigt på ett smakligt sett.
 

måndag 25 januari 2016

Vaipparaati

 
"Vaippaikä nousee ja nousee..."

"...vanhempien laiskuutta vai pottaharjoittelua lasten ehdoilla?"

Outgrundliga äro moderatorns väganden

Ibland är det svårt att veta vad man (jag) skall tänka om moderatorer på Svenska Yles webbsidor. De gånger man läser kommentarer finns det mycket som känns motbjudande. Men då jag själv kommenterade nyheten om att Soldiers of Odin nu spridit sig till Norge på ett ironiskt eller raljerande sätt - och alltså inte mot Svenska Yle, utan kring själva fenomenet - så föll kommentaren för moderatorns giljotin. Huvudlöst tycker jag, men som sagt: outgrundliga äro moderatorns väganden. (Och det är faktiskt inte första gången som "censur" av det här slaget inträffar. - Inte ens litet lekfullhet väger mer än aggressivitet. Mot fonden av klotterplank fullmatade med vidrigare kommentarer blir man ju alldeles paff.)

Jag skrev alltså någonting i den här stilen, den exakta ordalydelsen kommer jag naturligtvis inte ihåg...

Den senaste tiden har det sagts att Finland måste skapa nya bränd (brand) inom kultur- och servicebranschen för att kunna kravla sig upp ur den ekonomiska grop vi befinner oss i. Angry Birds och Clash of Clans har redan visat framklorna. Och nu ser det ut som om Soldiers of Odin som verkar inom säkerhetstjänstsektorn följer i fotspåren. Och Soldiers of Odin rimmar bra med AB och CoC.

söndag 24 januari 2016

Hit the power Donald...

"Trump: I could 'shoot somebody
and I wouldn't lose voters'"

- but as someone said,
killing one man is murder,
killing thousands of voters is history.

Donald Trump shooting down democrat voters

"Trump: I could 'shoot somebody
and I wouldn't lose voters'"
.

Donald is telling the truth, because
a) he would shoot a democrat voter or
b) he would shoot himself or
c) he would shoot a republican voter.


lördag 16 januari 2016

Hög på näs

Som en fortsättning på kedjan Granberg-Kiimaniemi-Högnäs är det bara att notera, via Hitta.se, att det tycks finnas mer än en och annan plats i Sverige med namnet Högnäs eller med namnet Högnäs inbakat.

16 högnäska platser i Sverige från norr till söder,
de flesta tydligen i österled.
(Sökningar på Högnäsfors ger tre platsresultat,
medan det t.ex. inte tycks finnas något Högnäsbacka.)

I mina gamla hemtrakter dyker namnet också upp. Lars Backlund har sammanställt en betraktelse över "Storfors Såg och kvarn i Dagsmark". Där citeras en äldre text som berör handlande A. Dahls ansökan om tillstånd för anläggning av såg:
”Lappfjerd eller som den även kallas, Dagsmark å, som upprinner inom Kankaanpää socken ungefär fyratio verst ofvanom anläggningsstället och utfaller i Lappfjärd fjärd av saltsjön tolf verst nedanom berörda ställe, under sitt lopp bildar flera forsar, af vilka Högnäs fors med omkring tre fots fall är belägen en och en half verst ofvanom anläggningsstället..."
I samma hemtrakter förekommer också släktnamnet Högnäsbacka, som är ännu sällsyntare än Högnäs. På vår planet fanns det år 2015 tjugotre personer som hette Högnäsbacka i efternamn (medan hela nittiofyra hette Högnäs).

fredag 15 januari 2016

Vind-vind-situation

Vind, du lilla bladvändare,
som ilar i tidens tand, kilar
över stubb och sten, söver
sött på bryggor och gräs.


Vind, du lilla kioskvältare,
som kammar terrängen slet,
rammar in i stock och sten,
läser tid i horisontala träd.

söndag 10 januari 2016

Facemaker eller Peacebook

Det är bara några dagar sedan Facebook slog fast att Danmarks nationalklenod Den lilla sjöjungfrun inte är respektabel i kejsarens nya kläder, är alltför naken. Det stora sockersöta sociala mediet kunde ju riskera att tappa ansiktet på kuppen. Så det blev liksom portförbud för damen i brons, Den lille havfrue.
 
Facebook är en amerikansk klenod - ett sällskapsrum designat "over there" - och då är det här med exponerad hud någonting som inte är önskvärt ens på den egna inhägnade bakgården. Däremot är det fritt fram för våld på paradsidan. Eller som Dagens Nyheters Björn Wiman skriver under rubriken "Hatet på Facebook kommer att drabba oss alla" (citerar med urklippsmetod):
"...en diskussion om en framträdande kvinnlig minister i den svenska regeringen... 
'Hård kampanj!!! Hon ska få en hård kula i nacken den satans piss horan!'...
...tidigare återfanns en annan kommentar på samma plats...mot en annan tongivande kvinnlig svensk politiker: 
'Jag kommer att uppvigla våldtäkt och misshandel emot [namnet på politikern]…. Döda horan!!!'...
...Journalisten Jack Werner har anmält båda dessa kommentarer till Facebook och båda gångerna fått samma svar, på skönt sjungande företagsjargong: 'Tack för att du tar dig tid att anmäla något som du upplever kan bryta mot Facebooks communityregler. Anmälningar som den här viktiga för att Facebook ska upplevas som en säker och välkomnande miljö. Vi har granskat kommentaren som du anmält på grund av sannolikt hot om våld och har bedömt att den inte bryter mot våra gemenskapsregler. Kontakta oss om du ser något annat som oroar dig. Vi vill att Facebook ska upplevas som säkert och välkomnande för alla.'..." 
Det är verkligen klartext i Facebooken. Kanske dags att börja dra sig undan en sådan gemenskap, gott folk. Vem vill sitta i ett sällskapsrum där det är förbjudet med bilder av klassiska statyer, men okej att slå till med vilka invektiv som helst och hota med våld.

På samma sätt som det uppstått köpbojkotter i olika situationer, tycker jag det finns goda skäl att vända Facebook ryggen. Att ta sitt skrivdon och gå.

*

Den som vill läsa om liknande saker kan kolla upp i Dagens Nyheters kollega på den här sidan om viken: "Rasismirikoksista poliisille tuhansia ilmoituksia – HS selvitti, millainen nettikommentti voi olla rikos".

lördag 9 januari 2016

Oivat vaalivideot vielä vaikuttavampia vuonna 2015

SAK:n "hyllytetetyt" vaalivideot vuoden 2007 eduskuntavaaleissa. Oivana rikkaana Lohtander. Nyt lohduttaa vielä enemmän.

Nämä kaksi pätkää ovat hyvin osuvia, varsinkin tämän päivän Suomessa ja SSS-hallituksen mielenmaisemassa. Vetäisin myös punaisia lankoja kohti Helsingin Sanomien äskettäiseen köyhyyskeskusteluun.

"Suomalaiset on hemmoteltu pilalle. Jos minä saan päättää, työajalla tehdään töitä. Kahvit juodaan omalla ajalla. Jos minä saan päättää lomia, pitää ne joilla on siihen varaa…”

”Ihmiset eivät tajua että ei ole vaihtoehtoja. Työt tekee se joka sen halvimmin tekee. Ja silloin kun minulle sopii…”

onsdag 6 januari 2016

Tre ören

Stillbild från Yles video. Dagens Nyheters Malin Fransson talar helt ärligt om "Svenskt fiasko i bronsmatchen".  
Jag brukar inte referera ishockeymatcher och tänker inte göra det. Men inte heller sticka under avbytarbänken med det faktum att jag njutit av tv-matcher i JVM 2016 i Helsingfors, världsmästerskapet i ishockey för under 20-åringar.

En av de mest intressanta drabbningarna var bronsmatchen, ur den synpunkt jag tänker utveckla i det följande en av de mest spännande, om jag bortser från finalen mellan Finland och Ryssland (som hemmalaget vann i förlängningens andra minut - men nog om det). Eller, en av de matcher som enligt alla "ishockeykonstens regler" borde ha hört till toppmatchernas elit.

Sverige och USA var på förhand sett uttalade favoriter. Gruppspelet rubbade inte på konstellationen, snarast tvärtom. Sverige besegrade USA med 1-0 och bägge lagen såg ut att kunna göra upp om guld. I grupp B vann Ryssland visserligen alla sina matcher. Men inte övertygande, bara mot Finland (+2) och VM:s sämsta lag Vitryssland (+3) blev det seger med mer än ett måls skillnad. Ännu i kvartsfinalen mot Danmark höll den ryska björnen på att snubbla på puck i stället för att drämma till.

Den första omgången var bara den första, och/eller gruppindelningen invaggade både media och spelare i tron att Sverige och USA var "outstanding", de starkaste lagen med de mest övertygande spelen. Redan före finalen såg vi svaret på den misstolkningen, det var från den andra, den jämnare gruppen B som guld- och silvermedaljörer skrinnade fram.

Jag har oftast sett mitt favoritlandslag i fotboll, Holland, blixtra till och övertyga både i gruppspel och i den första eller de första utslagsmatcherna. Men sedan har det blivit stopp. Och det är ju just det som mästerskapsturneringar handlar om, att kunna "keep up the good work" och inte bara det: att växa och utvecklas, att lära sig variera. Att spela sitt bästa i den match som aktuell. De finländska lejonen lyckades med det, i synnerhet under semifinalen mot kära gamla lekkamraten och trätobrodern Sverige. Fullt lika självsäkert och organiserat lirade Finland inte i finalen, men det räckte till ändå, trots att motståndet var snäppet svårare.

Bronsmatchen är den sista uppgörelsen mellan - och för - två av de bästa lagen. Enligt min filosofi borde lagen som får chans att kämpa om den tredje medaljen visa sig från sina bästa sidor, åtminstone spela i stort sett lika bra som i respektive semifinaler. Bevisa att de är värda att ha tagit sig nästan ända fram. Inte för inte brukar det sägas att man vinner ett brons, men förlorar sig till ett silver.

Efter Sveriges förlust mot Finland i semifinalen var bitterheten stor i rikssvensk media och inom det svenska laget. Domarna var urusla, de finska spelarna föll bara man (svenskarna) rörde i dem, hette det. Då glömmer man nog bort själva matchen. Också - och i synnerhet - Sverige kunde ha råkat ut för betydligt fler utvisningar, om domarna varit konsekventa. Finland kämpade mer beslutsamt och tätt än tidigare i turneringen, och försökte verkligen ta sig fram mot mål utan att falla.

Genom sitt håglösa spel i bronsmatchen mot USA avslöjade de svenska spelarna vem som sist och slutligen föll. Som sagt är bronsmatcher ofta mer spännande än finaler, dels för att bara vinnaren får medalj, dels för att det ur psykologisk synvinkel, en viss sorts idrottslig dimension, understryker vilket lag som har mentala resurser, vill vinna matcher, samtliga matcher, den sista matchen. "It's the final countdown and we're leaving with a victory."

För att vara ärlig, så inte spelade heller USA sitt absolut bästa spel då de besegrade Sverige med 8-3 i "kampen" om bronset. Å andra sidan behövde de inte, de svenska grabbarna lade sig frivilligt som i en påhittad burlesk om uppgjorda matcher och vadslagning.

Hade Sverige vunnit semifinalen och spelat om och för guld, hade min tolkning skrivits i annan tongång. Nu kan jag bara konstatera, att bronsmatchen var det avslutande kapitlet i Sveriges gulddrömmar och framhöll att årets svenska U20-lag varken var färdig för en finalmatch eller värdig att gå "all the way". Till det krävs det mera ruter.

Före semifinalen menade de finländska spelarna att Sverige haft alltför lätt väg. Medan Finland ideligen varit tvunget att resa sig ur underlägen där tuffa motståndare legat över med ett eller två mål till godo. Gissningen - eller kanske också förhoppningen - var att de svenska spelarna överlag inte skulle palla för trycket, kunna hantera besvärliga sitser. Med facit på hand verkar tolkningen och analysen ha träffat mitt i kryss.

Ett lag är en helhet, bestående av spelare, tränare, lagledare, läkare, massörer och annan personal. I Sveriges fall kunde man alltså ha väntat sig, eller önskat, att de övriga hade lyckats vända de svenska juniorernas humör, nollställa atmosfären och dessutom ösa på ny positiv energi, lite "fananamma", inför den viktiga matchen om tredje plats.

Dessutom hade jag väntat mig, att spelarna skulle ha gett sitt allt för de övriga lagmedlemmarna, visat ödmjukhet och tacksamhet. (Och inte heller lämnat målvakten Felix Sandström i sticket.) Också truppen som står vid sidan av rinken får medalj, delar både vinst och förlust. Den gamla landslagsspelaren och legenden Veli-Pekka Ketola som var lagledare för årets världsmästare, fick sin första VM-medalj någonsin. Överhuvudtaget är det högst troligt att för de flesta spelare är en medalj i ett JVM den enda världsmästerskapsmedalj de någonsin kan eller kommer att vinna. Det är bara en handfull som går vidare och platsar i framtida "herrlag".

Juniorvärldsmästerskap är till råga på allt något av en "boskapsmässa". Det vimlar av uppköpare, talangscouter. Jag antar att de håller utkik efter kompletta spelare. Individer som har talang i bägge riktningar, typer som anfaller och försvarar med bravur och glöd. Håller ut till "the bitter end or the sweet goal".

Det är inte förbjudet att tänka, sägs det. Och då gäller det inte endast speluppfattning och situationsintelligens, utan också hur man reagerar på vinst och förlust. I ligor som till exempel NHL gäller det att vinna sina matcher, inte deppa efter förluster, hänga läpp efter besvikelser och kraschade (överdrivna och missriktade) förväntningar. Det gäller att "hata" om inte förluster så dåligt spel, insatser med släckt belysning.

Kort och gott, Sveriges formationer i gårdagens (5.1.2016) bronsmatch såg varken ut som ett lag eller som spelare med desto vidare ishockeyambitioner, siktet högre inställt. Som uppköpare skulle jag inte satsa många riksdaler på just någon i den svenska hopen. Klart att det här en orättvis bedömning. Nylanderska gossarna och målvakten Linus Söderström som "gick ner sig i isen" efter förlusten mot Finland kommer vi trots allt att få se och höra mer av. I och för sig var det kanske inte helt rätt att välja Söderström till VM:s bästa målvakt, nog bör sista utposten vara kapabel att stå upprätt i motiga situationer, satsa allt på att inte släppa en jävel över mållinjen. Nu betedde sig nästan hela svenska truppen som en flock duvungar.

I bronsmatchen verkade Sveriges representanter i juniorvärldsmästerskapet i ishockey för under 20-åringar inte som blivande Tre Kronor. Närmast som Tre Ören, de sålde sig till amerikanerna för ett skamligt underpris.

Men som sagt, jag är eventuellt för sträng. Kanske bronsmatchen för merparten bara är en annan femma.

tisdag 5 januari 2016

Veto Jonkalta

Oikeuskansleri Jaakko Jonkka on todennut että:
"ei ollut käytettävissään olleiden tietojen perusteella syytä epäillä, että valtiovarainministeri olisi antanut eduskunnan kyselytunnilla hallintarekisteriasiaa koskevia virheellisiä tietoja tarkoituksellisesti".

Koska nyt on virallisesti leimattu mappiin, että Stubb ei tahallaan (siis valehdellen) väittänyt kymmenen prossaa puuttuvaksi yhdeksänkymmeneksi prossaksi, ja kun Stubb itse on puolustanut laskevia laskutaitojaan sillä, että hän otti väärän luvun omasta päästään, voin vain todeta selvällä EU-kielellä, että hän teki sen puhtaasti persoonallisella stuppidityllään.

torsdag 31 december 2015

Becoming the terrorism we fear in terrorists

Killers, Angels, Refugees is a collection of lyrics and poems by Peter Hammill, the founding member and frontman of Van der Graaf Generator. It's already forty-one years since that book, but now at the gates of a new year the title jumped into my head as a conclusion.

I don't believe in angels, but I do believe in good deeds, indeed. That positive ideas and individuals can grow with wings.

This passed year of 2015 has been a period of killers, killings and refugees in Europe, too. Over 1 000 000 arrivals by the Mediterranean sea during one year only. The situation with IS and their alikes, striking in "the middle of" Europe, and the refugee flood has aroused anxiety and fear. Scared of the slightest possibility of terrorism - in their front yard, on their door steps, rising up their elevator - some have even turned into homegrown, local terrorists (by) themselves.

During the year we have heard about assaults on muslims (both grown ups and children), on refugee camps, arsons on buildings housing refugees. About threats and assaults facing people that give the refugees a little help. And in Finland as well. The vast territory between IS and US has suddenly become a very thin line, difficult to walk. One of these disgusting stories could be told.

Girl gone, but the memory

It’s not just
a question of IS or US.
It’s not just a question
of justice and knots.
Think of a dozen years
in a muslim girl.
A dozen years against
five grownups.
A dozen years
against hundred and thirty victims
in Paris.

But no, not against. But
for the five Frenchmen, wanting
to beat the little thing up for being
a muslim child, a girl, a woman.
So yes, it’s not a question of
IS or US, but both
in us.

The men in us,
breaking her legs, her arms,
her eyes, her heart.
The gods in us,
ruling by sacrifices,
the dogs in us,
barking at the wrong trees.

This time she had assured she would
manage, home alone
from her ballet lesson.
A tiny distance even for
a twelve year girl.
Just a tiny distance, but
for the five homegrown guys
a big leap.

She trusted the steps mankind took.
She loved the Moomin family books.
She had but a dozen of dreams.
One of them
was to get married
in the Moominworld,
somewhere far away
in a far-away-land,
Nådendal,
Vallis gratiae,
Naantali,
Finland.
Like the end of the world,
finis terrae,
the beginning of a new.

But now, for the moment, tired
and tied to a hospital bed
by the violence of chains
to Liberty, Equality and Brotherhood,
her heart was broken.
Not her mind, yet.

The heart is just a muscle and muscles
cannot beat
the shit out
of open minds.
Eager to be visited by some
foreigners, she has to
get nearer,
nearer to the language of Moomins,
find out the sound.
Tasting words instead of worlds.
The future is still
a little bit huge, more so
than the next month,
next week, next day.
For the moment, that will do.
That will do,
for the next hour.
Small signs are big signs
when you let them shine.

And yes, no human is an ISland.
Should not be.
Should not have been.
That muslim girl,
the sparrow of Paris
she died one day,
this day
she could not make it.

But the language of hope
is forever if we just
want it to be.
Remember that twelve year old
muslim girl,
she is not a question of IS or US.
She is an answer
to all of you
in us.

tisdag 29 december 2015

Moving to Jupiter

Ever thought of  moving somewhere, else. What about Mars, starting up a potato culture. Or to Jupiter, the planet of planets in our Solar System. While you think about it, check out the tourist guides at ESA/Hubble.
But here from 18 years back in space,
Penniless moving to Jupiter.
Happy New Year, with rockets and firecrackers!
video
 
And Lemmy (24.12.45-28.12.15),
rest in peace in your Silver Machine.

lördag 12 december 2015

Jag har sett Drottning Kristina naken, det var i Åbo

Visst får vi se Drottning Kristina mer eller mindre naken i några scener i Mika Kaurismäkis nya film The Girl King. Och ja, som förvånansvärt många recensenter har tagit fasta på, nog hettar det till då Flickkungens kärlek till Belle föds, spirar, blommar upp - och dör ut (men inte så fort för Drottning Kristinas egen del).

Eller är det så att det närmast är recensenterna som vaknar upp ur sina diverse ouppmärksamheter och dvalor just då de serveras litet lesbisk kärlek i slottsmiljö.

Vi lever på 2000-talet och inte på 1600-talet, som filmens persongalleri. Två kvinnor som har det ihop och vänslas och vältrar runt med varandra börjar vara närmast vardagsmat. Så varför blåsa upp just dessa scener mer än nödvändigt. Dessutom är det inte fråga om någon statshemlighet som härmed punkteras, majestätsbrott som påtalas för första gången.

Belle är grevinnan och hovdamen Ebba Sparre. Nu är inte min mening att sopa Kristinas och Belles affär under mattan. Den är nog en av de röda trådarna i filmen. Men som sagt, bara en.

Kristinas intresse för en person av kött och blod som dessutom är av samma kön (ja, här går jag inte in på diskussioner och funderingar kring vad Drottning Kristina egentligen var, in på bara kroppen och innerst inne) vävs in i helheten och stöder filmens berättelse, men är inte en huvudsak - å andra sidan inte heller en bisak.

Vissa recensenter har kritiserat filmen Flickkungen för att vara alltför tablåartad, en samling skisser. Det stämmer, men inte över hela fronten. Andra igen har kritiserat filmen för dess språkbruk, till exempel beskrivit det som "halvknackig engelska med brytning".

Filmens huvudspråk är alltså engelska, men dessutom förekommer åtminstone tyska, latin, franska och italienska som förankring av tidsbilden. Faktum är, att filmens språk inte alls skorrar i mina öron. Också i internationella filmer (läs: filmer som görs utanför Norden) talas varianter av engelska som inte har stöpts i Oxbridge, New York eller Austin. Och då filmer görs om det ena eller det andra, så är språket ofta diktat eller dikterat i Hollywood och har inget med huvudpersonernas eller ländernas verkliga modersmål och nationalspråk att göra.

Men jag har på känn att i synnerhet i Sverige tycker recensenter att filmer om deras alldeles egna Drottning Kristina skall utspela sig på svenska.

I verkligheten under hennes livstid idkades mångspråkighet. Kristina Alexandras "hemspråk" var tyska. I 1600-talets Sverige var idealet homogenitet ifråga om religion och politik, medan det var helt naturligt med språklig heterogenitet. (Den som vill kan läsa mera i Bo Anderssons artikel "Tyskt språk och tysk kultur i 1600-talets Sverige".)

I vilket fall som helst är Mika Kaurismäkis The Girl King betydligt flerspråkigare än Rouben Mamoulians Queen Christina från 1933, och också i det avseendet mera naturtrogen och verklighetsbaserad. Dessutom skorrar Greta Garbos rikssvenskt sjungande engelska lustigare än vilken som helst replik på engelska i den nya Drottning Kristina-filmen.

Förutom att filmens huvudspråk inte är svenska, så är inte heller filmens Stockholm och Sverige den staden och det landet på riktigt. The Girl King är inspelad i Åbo; eftersom produktionen hade svårt att få tillgång - tillstånd - till lika lämpliga lokaliteter i Stockholm. Man kan väl resoneras som så, att Finland och Sverige var ett enda rike på den tiden och att Åbo slott (dess historia begynte i slutet på 1200-talet) jämte Åbo domkyrka (också en dryg 700-årig historia på nacken) vad sina åldrar beträffar uppfyller kraven på filmrealism.

Det finns rikligt med pråliga kostymer i The Girl King. Trots det - och trots att det finns en och annan så kallad masscen i filmen - är det fråga om kammardrama. Men för att upprepa, inte om ett renodlat sängkammardrama med HBTQ-teman. Filosofi, makt och politik, med både statliga och religiösa förtecken, är såväl på agendan som passerar revy. Den springande punkten är människans frihet på ett individuellt plan, frihet att få vara sig själv, att få tänka fritt för att få vara till som den man egentligen är.

Samtidigt känns filmens intriger och teman väldigt aktuella, och som sagt inte bara för att vi lever i färgstarkare regnbågstider. Jag tänker på världsläget i, runt om och nära Europa, dragkamper mellan religioner och/eller fundamentalistiska tolkningar och avarter av dem. Och vidare associerar jag till krig som ekonomi, vilket tangeras i The Girl King.

I åtskilliga avseenden tycks Drottning Kristina ha varit en mångfacetterad och flerbottnad person. Och då hon i filmen har fred som ledstjärna kan hon å andra sidan anbefalla plundring av Prag, dels av begär efter kulturskatter och dels för att uppnå en bättre förhandlingsposition. Så mänskligt det känns, så aktuellt och evigt.

Malin Buska levandegör Drottning Kristina med pondus och trovärdighet (om man glömmer att originalet inte lär ha varit utrustat med kroppsliga behag i samma utsträckning och omfattning). Rollen som hennes förmyndare Axel Oxenstierna axlas helt problemfritt av Michael Nyqvist. Vad den övriga uppsättningen beträffar kan man om man så vill konstatera som SVT:s sidor - "annars är det bara finnar och andra utsocknes i rollistan" (Sveriges Television är f.ö. en av medproducenterna).

Den stora orkestreringen i kammardramat spelas just av de nämnda, inklusive en handfull till. Sarah Gordon som Ebba Sparre finns med för att hon motsvarar etiketten "la belle comtesse", i övrigt behöver hon inte åstadkomma mer än att vara tavelduk för Drottning Kristinas flammiga, brokiga känslor.

Personligen uppskattade jag också Patrick Bauchaus insatser som den franske filosofen René Descartes. Men kanske det är träffande för filmens ojämnhet att just som jag artikulerar iakttagelsen för mig själv under förevisningen, så gör Bauchau en av The Girl Kings absolut sämsta scener, det vill säga Descartes sista andetag.

Här passar det som hand i handske att lyfta fram brister, så som jag upplevde dem. Klippningen, editeringen, rytmiseringen, den var emellanåt halvknackig och kameraföringen och -vinklingen inte alltid fördelaktig eller optimal.

Och om kostymeringen var hemåt hade filmteamet inte lyckats lika bra med bakgrunder och inredningsdetaljer. Det stack till exempel i ögonen att mängder av ljus såg nya och oanvända ut. Inomhusmiljöer verkade alltför rena (men just inget tjänstefolk att tala om, i full fart med att bona och feja). Och så vidare.

Överlag kunde filmen ha vunnit på mörkare, dystrare, smutsigare scener. Sedan igen, säkert är jag lika obevandrad i 1600-talet som andra recensenter. Inte vet jag hur det var och såg ut då det begav sig. Men jag tänker se filmen på nytt, utan förväntningar och rädslor i diverse riktningar. Jag blev klart positivt överraskad av det filosofiska, psykologiska, idédramatiska greppet.

Till de scener som kändes verkningsfulla räknar jag René Descartes demonstration av själens säte, medelst sågning av människoskalle. Ja, och för säkerhets skull ytterligare ett essentiellt avslöjande: Mika Kaurismäki har gått i land med en själfull film, trots allt!











måndag 30 november 2015

Valhe, emävalhe ja päästö

Keksityn tai vääristellyn seikan vakiintunut versio ajatusketjusta teesi-antiteesi-synteesi on valhe-emävalhe-tilasto. Suomen valtiovarainministeri Alexander Stubb on lanseerannut uuden, nykyaikaisen vaihtoehdon, nimittäin valhe-emävalhe-päästö.

Kun kymmenen prosenttia muuttui yhdeksänkymmeneksi prosentiksi selitti Stubb, ettei suinkaan ollut kysymys hattutempusta. Hän veti luvut omasta päästään. Tulee mieleen vanha jesse joka taikoi jotain aivan muuta muutamasta leivästä ja kalasta.

Toinen tunnettu prosenttilaskija Matti "fifty-sixty" Nykänen tokaisi aina välillä, että ehkä otin, ehkä en. Alexander "ninty-ten" Stubb voi sitten lausahdella perässä: ehkä keksin, ehkä en.

Fractions

Ninty-ten or fifty-sixty, Alexander Stubb and Matti Nykänen doing the percentage leap.

söndag 29 november 2015

Alexander den stubbe

10 procent = 90 procent, stubbe = träd. Yin och yang enligt Alexander Stubb, huvudsaken är ju att alltid ge den totala summan till hundra procent


torsdag 26 november 2015

Talotohtorit

Ella Nevalainen ja Minna Joenniemi,
kuin kaksi talotohtoria.

(Kuvissa myös näkymä Shanghain maailmannäyttelystä ja Café Ekbergistä piparkakkutalona.

onsdag 25 november 2015

Oetisk kommentar

Bildkapning från Svenska Yles sida 25.11.

Svenska Yle är rätt bra på att städa och täppa till sina kommentarsfält. Men idag blev jag nog aningen förvånad. Jag kommenterade nyheten "Finnwatch: Oetisk broiler säljs i Finland" och tydligen råkade jag ut för höjd ribba.

Min kommentar gick ungefär i den här stilen och var en funderare kring begreppet i sig:

Vad är en oetisk broiler?

Ja, vad är en oetisk broiler egentligen. En oetisk människa är ju inte någonting som en kannibal fött upp på oetiskt sätt utan en person som begår felaktiga, omoraliska handlingar. Är en oetisk broiler i så fall en broiler som hackar ner på sina olyckskamrater?


Trots Svenska Yles etiska städningsinsatser har jag, vågar jag påstå, sett betydligt tvivelaktigare och otrevligare kommentarer godkännas. Så vad var det i mina rader som Svenska Yle fick i vrångstrupen -.

(Jag är vegetarian sedan midsommar 1978, så jag försöker inte göra mig lustig över problematiken i sig. Undrar bara över den språkliga dimensionen.)
 

tisdag 3 november 2015

söndag 25 oktober 2015

25 finlandismer att hänga i julgranen

Hufvudstadsbladet ordnade en tävling om och kring de vackraste finlandismerna. 25 finlandismer släpptes lösa på slutrakan och nakupelle vann omröstningen med 716 röster av 5000. Hbl inspirerades till sin "insamling" av Svenska Dagbladet, som tidigare i år lät utse de tio vackraste svenska orden. Till det vackraste korades förgätmigej.

Här en dikt med de tio vackraste finlandismerna:

Finlandismia

Morkisen strittar
då nakupellen pajar
sin sprakasticka,
pikkuliten som mössöron.
Hoppeligen är han bara
en tassig fiffikus

Starless and Bible Black or Apocalypse

Mel Gibson (Lethal Weapon) and Alexej Jeremenko Sr. (Torpedo Moscow), actor and director, player and manager.

lördag 17 oktober 2015

måndag 28 september 2015

NSA & SEX

Mitt i natten dyker
en dikt upp i mitt sinne.
Jag blir tagen på sängen,
vaknar helt.
Kopplar upp datorn,
formulerar min skiss
och sänder iväg den
från min strand
på nätet.

Lyriska
surfande
flaskpost.

Sägs att det bara är
sex steg
från vilken som helst
människa till vem
som helst.
Men inte till NSA.
Där programvaran just nu
analyserar min
minoritetspoesi,
trånar efter
rim och reson.

Svensktoppen i ord

Det svenska folket har sagt sina ord, åtminstone den skara som agerar via Svenska Dagbladet. De tio vackraste är förgätmigej, snöflinga, porla, ögonblick, vemod, glänta, juninatt, kontrapropositionsvotering, gryning och västanvind. Redan de här två nävarna ord ger rätt många möjligheter att dikta. I går försökte jag mig på ett sätt, De Tio Skönorden, i dag blir det en annan visa.

*
Ett ögonblick nu.
Just i gryningen kan man höra
kontrapropositionsvoteringen porla
i en glänta.
Som när västanvinden smeker
juninattens förgätmigej
eller smakar snöflingans
vemod.

söndag 27 september 2015

Svenskans tio vackraste ord


De Tio Skönorden

Förgätmigej mot snöflinga,
en kontrapropositionsvotering
som inte ens västanvinden
vill glänta, eller i sitt
ögonblicks vemod
porla fram i
gryningens juninatt.

*

Tidningen Svenska Dagbladet har tillsammans med sina läsare valt ut svenskans tio vackraste ord. Och orden är så som ovan i dikten, så ock nere i listan:
1.    Förgätmigej
2.    Snöflinga
3.    Porla
4.    Ögonblick,
5.    Vemod
6.    Glänta
7.    Juninatt
8.    Kontrapropositionsvotering
9.    Gryning
10.  Västanvind

torsdag 24 september 2015

Än lever de gamla kuggarna

Det är snart 40 år sedan jag började studera allmän litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Och de senaste tio åren har jag i princip jobbat med allt annat än skönlitteratur på min arbetsplats. Så nu är nog den gamle bibbafarbrorn väldigt glad att han klarade 8 av 10 citat i Dagens Nyheters"Quiz: Känner du igen citatet?".

tisdag 22 september 2015

iValo

iValo - the light of Finland. In the head of Suomi-neito, in the heart of Lapland, lies the future, the new Finnish Flash. Better than the green gold, better than the mobile phone. More ecological than any other iDevice. Enjoy the summer time blue, iValo*.

*) iValo = iLight

fredag 11 september 2015

Snips snaps snyft

- så var rimmet inte ett dyft. Skrev några snapsvisetexter i våta juni. Skickade in till FiRA (Finlandssvenska Rimakademin) i slutet av augusti. Men blev utanför de tio som vaskades ut för SnpasviseFM 2015 4.10 i Helsingfors.

Själv har jag varken sångröst, vidare musikalitet eller desto större erfarenhet av snapssjungande och snapssittande. Men visst är det roligt att försöka passa in egna ord i kända melodier eller melodisnuttar. De flesta snapsvisor är rätt traditionella och bundna till vissa "regler". Och melodierna till åren komna. Klart förstås, att det skall vara melodier som alla känner till, som vi har i blodet (redan innan snapsen sitter där).

Nåväl, till snapsen - som jag tycker om att smutta på, inte ta som halvan eller helan. De här tre skickade jag in till tävlingen, under signaturen Snaps hot.

Den skördetid nu kommer
(Melodi: ”Den blomstertid nu kommer" - Snapsvisa för smuttande och/eller klunkande)

Den skördetid nu kommer
vi bär och frukter få.
Nu nalkas ljuva skimmer,
då snaps och viner stå.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig livets andar närma
och allt blir åter sött.

Väl smaka årets gröda
och lätta nu vårt band.
Låt bara glädjen föda,
förgylla glas och hand.
Ur drycken drype värma,
bestrålande vårt bord,
Och flöde snapsens timma
till oss ur visans ord.

Vi vill dricka
(Melodi Brian May: “We will rock you” - Snapsvisa för rom, halvor och helor)

Snapsen du är halv du gör mig kall
Kilar runt med fart vill bli en hel snaps rätt snart
Du har rum i ditt glas
En god grimas
Sparkar bakut vad allt du är värd
Sjunger

Vi vill vi vill dricka
Vi vill vi vill dricka

Snapsen du är hel nu stark nu
Pilar runt med fart vill bli en större skål med klart
Du har rom i ditt glas
En god grimas
Skvätter procent vad allt du är värd

Vi vill vi vill dricka
(Sjung det nu!)
Vi vill vi vill dricka

Vattenho
(Melodi Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Stig Anderson: ”Waterloo” - Snapsvisa för eldvatten.)

Det är som vi hörde en gång
Vi vet det är vatten och sång

Vattenho – så har vi funnit vårt dryckeskar
Vattenho – läskig och eldig och stark och rar
Vattenho – allting känns vått, och det är vår ho
Vattenho – du är vårt flöde, vår vattenho
Va va va va vattenho – du är vårt flöde,
vår vattenho

***

De övriga snapsvisetexterna jag skrev, men inte skickade in eftersom man fick delta med högst tre alster, lät så här.

Små snapsarna
(Melodi: ”Små grodorna” - Snapsvisa för halvor)

Små snapsarna, små snapsarna är lustiga att ta.
Små snapsarna, små snapsarna är lustiga att ta.
Jo munnar, jo munnar, jo strupar svalka de.
Jo munnar, jo munnar, jo strupar svalka de.
Kom tack tack tack, kom tack tack tack,
kom tack tack tack tack ta.
Kom tack tack tack, kom tack tack tack,
kom tack tack tack tack ta.

Jag har sett snapsen hällas i glaset
(Melodi Fredy Raymond: ”Jag har sett fröken Ellen i badet” - Snapsvisa för vodka och utflykter i det gröna)

Jag snapsen hällas sett i glaset oj det var skönt
Jag vida lyrisk blev och gräset skymta fram i grönt
Och när vodkan kittlade i mina tår
Då såg jag skymten av himmelsk vår
Jag snapsen hällas sett i glaset oj det var skönt
Jag vida lyrisk blev och gräset skymta fram i grönt
Först då känner man sig som en vän
När man ser hällas snaps i glaset kall och len

Jag snapsen hällas sett i glaset oj, å la la
Kan rentav nännas känna tungan valsen ta
När gommen seglar flott i vodkan
Så synes himlen blotta a-andan
Jag har sett snapsen hällas i glaset å la la
Kan rentav nännas känna tungan valsen ta
Först då själva snapsen smeker
Är jag hjärtans gärna med och le-leker

Sann Finlandia (var säker på att ha Kosken i glaset) 
(Melodi John Phillips: “San Francisco (Be Sure to Wear Flowers in Your Hair)” - Snapsvisa för snapsologer och Koskenkorva.)

Om du int’ får en sann Finlandia
Va’ tur att du har Kosken i din snaps
Om du int’ får en sann Finlandia
Gör dina svep med forssande synaps

Alla i hela salen, vilken skruvad vibration
Pannor i motion
Tänk att hela hjärnan tog med en ny snaps och log
Pannor i motion, pannor i motion

Om du int’ får en sann Finlandia
Va’ tur att du har Kosken i din snaps
Om du struntar i en sann Finlandia
 Snapsen ta vill du en helan dag.

Som en Jallu
(Melodi Billy Steinberg, Tom Kelly: “Like A Virgin” - Snapsvisa för Jallu och Wappen)

Som en Jallu, hej
Korkad för första maj
Som en Jallu
Minns min majsprit
Nektar fin

Som en Jallu, ja ja
Som en Jallu
Känns så god i mig
Då jag häller
In min majsprit
In min godbit

Så snaps
(Melodi Pink, Max Martin och Shellback: “So What” – Snapsvisa för ursäkter att snapsa av och till)

Na na na na na na, na na na na na na
Na na na na na na, na na na na na na

Ja’ tror ja’ just läst mitt avsked
Ja’ vet int’ vem som skrev
Så ja’ ska dra till måndan’
Ja’ ska no’ dra på fest (javäl)
Ja’ har en brandy, absolut
Och jag ska dra den ikväll
Jag vill ha nåt starkt
Jag vill dra en snaps

Na na na na na na na, jag vill dra en snaps
Na na na na na na na, jag vill dra en snaps

Annan snaps i glaset
(Melodi Sex Pistols: ”Anarchy In The U.K.”)

Häll! nu
ah ah ah ah ah…

Jag är en snaps i glas
Jag är en nubb att tas
Vet int vad jag får
Men jag vet att det är bra
Vill att det förstör raseri

För jag vill bli snällare
Som snapsar är

***

Oja, åja, ni tio som snapsar i början av oktober i Helsingfors - lycka till!

torsdag 10 september 2015

måndag 7 september 2015

lördag 5 september 2015

Suomen kohteliaat kärkiurheilijat

Ari Mannio, keihäänheiton kärkimies.
<=> 
Teemu Pukki, jalkapallon kärkimies.
Molemmilla sama nöyrä ujo hymy sateessa ja paisteessa,
no nyt meni näin,
sektorin ulkopuolelle,
riman yli.

lördag 22 augusti 2015

Rely on the athletic relay


Justin sez "Just do in Gatlin!"

I just do like fair sports, clean and without cheating. Of course - as no man is an island - no man starts from the same point. We all have different backgrounds, upbringings, genes, routines et cetera. We are no robots, no clones.

And in arts and in other tracks & fields of life doping is alloud. I mean, people do alcohol, tobacco, drugs, pills, what ever gives a kick start, good vibrations and brilliant ideas. So why not a pint of epo for the running man, as there's no use of booze?

Well, you tell me! But I still prefer athletes on no dope - and once caught the sentence should be for a lifetime. As I prefer a novel written by the person on the cover and not by ghost writers, if you see what I mean.

But the rules are like they are and the rulers have their own tracks. So I just hope that when Justin Gatlin goes out cruising in Beijing for nine seconds and a half, he has not being cruising on or doing in some forbidden power pills.

fredag 21 augusti 2015

Sommarlektyr

Det är juli, öppet
för semester.
Solen jobbar för högtryck,
borrar sin nos
litet varstans
och litet till.
Åkrarnas pälsar
skjuter ragg.
Grönskan ligger
som en tjock filt
över landskapet.
Dämpar de värsta explosionerna.
Och pocketintrigerna
fördjupar sig
i ond bråd död,
vaggar som hängmattor
under lövkronor
till bredden fyllda.

tisdag 11 augusti 2015

Haikuna matata

Som sagt, ingen sommarkatt, däremot haiku. Men också som sagt, nu får haikun klara sig bäst på egen hand. Och i Zimbabwe är jaktförbudet på lejon, som infördes efter att tandläkaren Palmer hade ihjäl lejonet Cecil, igen ett minne blott. Nu är det alltså fritt fram att skjuta sig ett sommarminne.

Säger jag hakuna matata, tänker de flesta på Disneys animation Lejonkungen. Det är swahili och kunde till svenska översättas som "det finns inga bekymmer". En lika ironisk utsaga som refrängen i "Always Look on the Bright Side of Life" ur Monty Pythons film The Life of Brian.

I väntan på nästa sommar och nya haikun med stavelserytmen 5 - 7 - 5 blir det en avslutningsvisselkonsert här också.

Inga bekymmer,
haikuna matatata

-  fem sju fem går hem.


Inga bekymmer,
haikuna matatata

-  fem sju fem går bort.

*
Efterskrift...

Läste i tidningen om Japans atomenergi, nystarten av ett kraftverk och vilka tongångar som rådde 2011 då tsunamin vällde in och Fukushimas kärnkraftverk sprang läck. För att lugna befolkningen spelades "What a Wonderful World" på radion. Tankarna går till Pythons film och till Titanics orkester. Men visst överträffar den japanska radiokativiteten all påhittad och verklig absurditet och tragedi.


På Titanics däck
först “Nearer My God to Thee”,
sist havets botten.

I Fukushimas
radioaktivitet:
”A Wonderful World”

söndag 9 augusti 2015

Testing testing - 9.8.1945



Flying over towering infernos this day seventy years ago. Neither Hiroshima 6.8.1945 nor Nagasaki 9.8.1945 were important for the sake of the actual warfare. Japan would have been forced to surrender anyway. But bombing was important because of all the money put into the developing of  the A-bomb. And testing in the laboratory also known as Hiroshima was not enough, because the bomb in Nagasaki was a slightly different type, another nightmare brand.

Harry Truman was then in charge as President of the United States of America, and for him this was not a big deal. Just listen to him:
"I think one man is just as good as another so long as he’s not a nigger or a Chinaman. Uncle Will says that the Lord made a White man from dust, a nigger from mud, then He threw up what was left and it came down a Chinaman. He does hate Chinese and Japs. So do I. It is race prejudice, I guess. But I am strongly of the opinion Negroes ought to be in Africa, Yellow men in Asia and White men in Europe and America."
Donald Trump, fighting for the position as the republican candidate in the USA presidential election 2016, celebrated the year day of Hiroshima 6.8.2015 with stating that "it's okay to call women 'fat pigs, dogs, slobs, and disgusting animals'".

If really elected, Donald Trump would be the 12:th man in the row after Harry Truman, and by judging his oral outcomings, he would also turn the clock hand twelve hours back, to the time of Truman. True or not, we'll see.

Donald Bird - The Angry Trump

Angry Bird & Donald Trump - pig fighters

"When somebody challenges you, fight back.
Be brutal, be tough."
 

"Donald Trump said it's okay to call women 'fat pigs, dogs, slobs, and disgusting animals'"
(on 6.8.2015)

lördag 8 augusti 2015

Buskis - buskhumor

Buskar är trevliga växter och många buskar förser oss med goda bär. Enskilda buskar ger skydd, liksom också rader av buskar, det vill säga häckar. Och ibland kan sagans övernaturliga väsen visa sig i en brinnande buske.

Nu har min semester flugit sin kos och det börjar vara dags att ta farväl av sommarens keldjur, haikun. Sedan midsommar har jag kommenterat vissa av Svenska Yles artiklar och nyheter med haikun. För den som leker med tanken på en sommarkatt rekommenderar jag absolut en flock av haikun i stället.

Här om dagen fick jag syn på en förträfflig sommarrubrik på Svenska Yles sidor: "Trimma busken och håll häcken i skick".

Jag kommenterade smått ironiskt under rubriken "Säsongsrubrik - poetiska högvattenmärken :)". Man kan ju undra om rubriken var ett utslag för humor, under bältet eller s.k. buskis, eller om det var ett olycksfall i arbetet. Nå men, rubriksättning är en verklig teknikgren, med många möjligheter att slå huvudet på spiken eller gå ner sig i träsket. Så här kommenterade jag -
Tackar hjärtligt för rubriken: "Trimma busken och håll häcken i skick".
Busken kan ju också vara växtligheten där framme mellan och ovanför benen och häcken rundningarna där bak mellan och ovanför benen. Så det skall minsann belönas med en haiku! 
Sommar och sol, tid
för insyn - på gårdar, på
gårdar och kroppar
.
***

En annan av säsongens sysslor har ägt rum i Zimbabwe, där den amerikanske tandläkaren Walter J . Palmer gömde sig i buskarna och sköt ihjäl Cecil. Om det för en tid sedan var inne att deklarera Je suis Charlie, blev det nu tillfälle att skriva om identifikationen som Je suis Cecil. Också nu har ett internationellt ramaskri ekat i medier och kors och tvärs i internet efter att Zimbabwes mest kända lejon hittats flått och huvudlöst.

Sorgligt men sant.

Tandläkaren sku’
ha mer än betar, ville
ha lejonparten.

lördag 25 juli 2015

Tyttösäde ja Mieskulta

AI, kulttuurityttö & AI, kulttuurimies

Kstad Kaskö all day long

Jag har redan tidigare kommenterat reportagen om Svenskfinlands skrala vägar. Och idag den biten som jag känner mycket väl från min ungdom, det vill säga Skrattnäsvägen. Där rullade jag av och an, mellan sommarstället utanför Kaskö och barndomshemmet i "staadin" - Kristinestad för att se på fotboll. I synnerhet VM 1974, vilket jag bloggat om ("Totaal Voetbal - Oranje Revolutie"), var en stor upplevelse och ledde till åstskilliga fransyska turer mellan de två städerna.

Men som sagt, idag den legendariska Skrattnäsvägen - tuta och kör:

På Skrattnäsvägen
har jag cyklat av och an
- kört i skrattgropar

Tontun Kaukokaipuu

Kauko Röyhkä, kulttuurimies
Tonttu Puutarha, kulttuurimies

fredag 24 juli 2015

Vapen är lagen

Barack Obama besöker Kenya för första gången som president. Men just inför avresan händer det igen - och rubriker som "Avsaknaden av vettiga vapenlagar är Obamas största frustration" slås upp. Den här gången blir det skottlossning mitt under en filmförevisning i delstaten Louisiana.

Som på bio

Mänsklig rättighet
- att ha chans att bli skjuten
före ålderns höst.