I en intressant liten inlaga i DN, "Förra gången gick piratfrågan att lösa", skriver Ola Larsmo om upphovsrättigheter, aktualiserade av den pågående Pirate Bay-rättegången. Han drar intressanta paralleller ner i historiens avgrunder:
"På trettiotalet rasade en utdragen upphovsrättslig strid. Svenska författare menade att om deras böcker lånades ut gratis på biblioteken så skulle folk naturligtvis sluta köpa böckerna. Andra hävdade tvärtom att biblioteken gynnade bokförsäljningen, att folk helt enkelt läste mer. Låter det bekant?
Under många år var motsättningarna hårda. Författarföreningen, som Författarförbundet hette då, gick ut med förslag om 'bokkarantän' – att en bok inte skulle få finnas på bibliotek förrän efter två år. Det hände också att författare försåg sina böcker med varningstexter där det stod 'får ej lånas ut på bibliotek'."
lördag 28 februari 2009
fredag 27 februari 2009
Generation Y som i Yanisleidi, Yoandri, Yusimí, Yuniesky
Helsingin Sanomat skriver idag om miljonläsarbloggen Generación Y. Den som jag nämnde häromdagen. Enligt HS har Huffington Post innevarande vecka förtätat samarbetet med Yoani Sánchez.
onsdag 25 februari 2009
Hälsa hem?
Online networking 'harms health' refererar BBC (19.2.09). Det här skulle inte bero på teknologierna i sig själva, utan helt enkelt på det nakna faktum att nätverkande online betyder minskande fysiska kontakter eller möten ansikte-mot-ansikte i rumsliga dimensioner. Människorna behöver geografisk närhet. Inte virtuell. BBC samspråkar med Aric Sigman som hävdar att han inte är gammalmodig vad nya teknologiska verktyg anbelangar, men att teknologins uppgift är att framställa verktyg som höjer livskvaliteten.
"Dr Aric Sigman says websites such as Facebook set out to enrich social lives, but end up keeping people apart.
Dr Sigman makes his warning in Biologist, the journal of the Institute of Biology.
He also says that evidence suggests that a lack of face-to-face networking could alter the way genes work, upset immune responses, hormone levels, the function of arteries, and influence mental performance.
This, he claims, could increase the risk of health problems as serious as cancer, strokes, heart disease, and dementia."
BBC Media Player: Dr Aric Sigman on why nature rewards human contact (Why is Facebook bad for you?)
"Dr Aric Sigman says websites such as Facebook set out to enrich social lives, but end up keeping people apart.
Dr Sigman makes his warning in Biologist, the journal of the Institute of Biology.
He also says that evidence suggests that a lack of face-to-face networking could alter the way genes work, upset immune responses, hormone levels, the function of arteries, and influence mental performance.
This, he claims, could increase the risk of health problems as serious as cancer, strokes, heart disease, and dementia."
BBC Media Player: Dr Aric Sigman on why nature rewards human contact (Why is Facebook bad for you?)
Hem(ma). Men bara på nätet
Ingvar bloggar om hemlösheten skriver DN (23.2.09). Han hör till de utvalda som fått bloggrum på Situation Sthlms hemsidor. Hemlös - med egen blogg.
Facebook kan int liksom låta bli att blottas i spalterna. Nu är det fråga om spionprogrammet Error Check System. Digitoday varnar, installera inte ECS om/när du får en uppmaning.
Facebook kan int liksom låta bli att blottas i spalterna. Nu är det fråga om spionprogrammet Error Check System. Digitoday varnar, installera inte ECS om/när du får en uppmaning.
tisdag 24 februari 2009
Sociala nätverk tur-retur
Igår kväll liksom idag hade jag svårigheter med kommenterandet i andras bloggar. Eller svårigheter & svårigheter, det var liksom omöjligt. Dessutom var det inte det ända som strulade igår, också själva bloggandet gick hackigt värre till. Explorern stängdes med jämna mellanrum, och felrapporten lät förstå att det berodde på behov av uppdatering av Adobe Flash. Men si det hjälpte inte heller. (Och samma typ av krångligheter stötte jag på med annan maskin på annat håll.) Här visade sig en nackdel med de fria sociala nätverken eller webbsamfunden. De kan vara opålitliga p.g.a. för stor popularitet (= överbelastning) eller råka ut för andra haverier. Och det är ju inte sagt att reparationspatrullen kan rycka ut omedelbart eller har kapacitet att få situationen under kontroll inom rimlig tid. - Mycket arbete, mycket tid kan gå till spillo.Själv är jag fortfarande inne på en mer centraliserad linje (trots att decentralisering som begrepp smakar bättre i teorin). I litteraturen har det framkastats att en av dagens webbtrender är, att skapa fullständiga, heltäckande "virtuella nöjesparker" eller "nätserviceanstalter" som då väl inloggningen är överstökad behåller sitt grepp om besökaren/kunden/medlemmen o.s.v. Det menar jag ändå inte. Hoppar inte på det tåget. Att bibliotekets Webb 2.0-lösning skulle vara den allena saliggörande och kunden inga andra sociala nätverk hava skulle. Nehejdå. Inte ens bibban 2.0 kan fantisera om kunna mäta sig med hela nätet, det är inte alltid David ger Goljat på nöten.
Men det jag tänker mig är att då användaren eller kunden har loggat in i bibliotekssystemet möts han & hon av en komplett uppsättning sociala nätverksapplikationer. Dessa är med andra ord självständiga (= ägda av biblioteket), okommersiella och integrerade i såväl materialdatabasen som bibliotekets www-sidor. Vilket innebär att också det virtuella biblioteket ryms i en och samma byggnad. Jag refererar än en gång till Minabibliotek i Umeå med omnejd. Som ett nära exempel. På nånting som har tagit några steg i rätt riktning. I Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007) argumenteras i liknande tongångar, tack för det!
Att syssla med sociala nätverk kräver förstås resurser. I dessa dagar är det ont om ekonomiska dylika. Då är de som finns fritt tillgängliga eventuellt en alternativ lösning, eller tillfällig. I väntan på bättre tider.
En annan springande punkt är utvecklingen, på olika plan. Om kommunsammanslagningar och bibliotekssamarbete leder till systemförändringar kan det vara svårt att grundligt planera för framtiden. På det nationella planet cirkulerar idéer om en gemensam lösning för minnesorganisationerna. Hur pusslar i så fall de enskilda biblioteken in sina versioner, eller befrias de från desto vidlyftigare egna konstruktioner. Om Finland får ett nationellt bibliotekssystem som täcker landet från hjässan i norr till fotabjället i söder. Mer om dessa funderingar - eller om nån undrar vad jag yrar om - finns i Ari Rouvaris Uusi arkkitehtuuri - paremmat palvelut (KDK: asiakasliittymähanke, 9.5.08)
måndag 23 februari 2009
Sociala nätverk
Vi är så sociala så. I vårt globala Webb 2.0-akvarium. Och inget ont i det. Människan har alltid sökt sig till sina stamfränder eller till likasinnade. Gått samman. Gaddat ihop sig. Bildat front(er). Skakat hand med grannarna. Gnisslat tand bakom ryggen.
Sociala nätverk av idag florerar ofta på webben. De är virtuella, men inte mindre reella för den skull. De finns:
Facebook, Ning, MySpace, Orkut, Hi5, Friendster, IRC-galleria, LunarStorm, Bebo, Flickr, YouTube, Habbo och Second Life.
För att nu nämna några allmänningar.
I andra sammanhang har jag skummat igenom vissa av de virtuella, sociala nätverken för att fynda bibliotek. Se vilka sorters bibliotek som har byggt upp utposter eller sidofilialer på webben, som komplement eller alternativ till de "riktiga" hemsidorna. Och i definitivt andra sammanhang - som inte har ett endaste dugg med bibliotek att göra - har jag gjort både YouTube- och MySpace-sidor. Men MySpace och bibliotek har jag inte kopplat ihop ännu, så för att vidga mina vyer dök jag in i MySpace (som sagt den här gången för att inte söka musik i första hand).
Visst har jag förstått att det finns bibliotek som har mutat in en egen rymd, tagit sig in i MySpace. Men det verkar ändå vara mera fjung på verksamheten där än jag inbillat mig. Visserligen är inte alla sidor eller konton speciellt utvecklade. Endel är säkert experiment eller "konstruktioner under uppbyggnad". Eller utslag av infall. Andra igen är öppnade för ett visst, speciellt ändamål. Rentav engångsändamål.
The European Library heter en sida. Som har tre vänner och den senaste inloggningen är daterad 5.9.08. Här bjuds på två stycken videor varav den ena är The european library and NLI.
Brooklyn College Librarys MySpace-sida är exempel på en lite mer utvecklad men ändå rätt traditionell eller MS-råddig sida. Terrebonne Parish Library har öppnat konto närmast - som det ser ut - för att kunna lägga upp en video om East Branch Grand Reopening 6.12.07. Till dags dato har nån klickat på play-knappen 90 gånger. Men för att rätt ska vara rätt bör det sägas att Terrebonne-bibban har en annan video insatt också, som har räknat in 88 tittare och egentligen är den första videon i ordningen.
Förutom utlåning, informationssökning, invigning av nya byggnader eller återinvigning av renoverade byggnader bjuder bibliotek även på utställningar och evenemang. Då kan ju sociala nätverk - då om inte förr - vara till nytta & nöje. Som t.ex. däröver någonstans.
"Sol Gomez, Librarian at South Tucson branch, adapted the story Adelita: A Mexican Cinderella Story into a puppet show for our Nuestras Raices festival, March 2007. Here's a clip of the puppets dancing."
Pima County Public Library – Puppet Show at Nuestras Raices 2007, ett klipp på 42 sekunder (ineffektiv speltid).
På Stockholms stadsbibliotek (www.biblioteket.se) fungerar en evenemangsserie i rotundan på centrumbibban ritad av Gunnar Asplund. Serien kallas för Bibliotekspop. Men den har naturligtvis (höll jag på att säga) en version eller rentav, skulle jag nog påstå, en första sida på MySpace. So
m innehåller intervjuer, information, en speldosa med tre låtar just nu. Sammanlagt har låtar i den här MySpace-jukeboxen spelats 7 458 gånger vilket i.o.f.s. inte är särskilt mycket att hurra för i MySpace-sammanhang. Profilbesöken är också rätt blygsamma, d.v.s. 7 830. Men kontot är säkert rätt färskt, Bibliotekspop hade nämligen premiär i december i fjol. Och sidan har redan 315 vänner.
Självklart finns det dessutom videoinspelningar från Bibliotekspop. Kolla in!
Public Library of Charlotte & Mecklenburg County har en sida för ungdomar, The Loft, som redan börjar se ut som nånting, använder sig av de möjligheter som MySpace innebär. Men jag ska inte dröja alltför mycket på loftet, utan skynda vidare till eVolver - Denver Public Library Teens, alltså Denvers allmänna biblioteks sida för tonåringar. I about me-rutan står det så här:
"I'm the Denver Public Library Web Site for Teens! Visit teens.denverlibrary.org for tons of info on homework help, books, movies, music, your life, your future and more."
Men eVolver är en riktig fin sida. Förutom en sökruta som leder till Denvers bibliotekskatalog eller materialdatabas, innehåller sidan en hel del applikationer, bl.a. Shelfari ("Shelfari is the premier social network for people who love books.Create a virtual shelf to show off your books, see what your friends are reading and discover new books..."). En hel del foton finns tillgängliga i olika album. Från en konsttävling t.ex. - Feed – Subscribe to the set " 2008 Teen Art Contest Winners" lyder uppmaningen. Fotona är f.ö. också upphängda i Flickr.
Här finns som sagt applikationer. Videor. En liten speldosa. Information. Bloggar. Och möjligheter för tonåringarna att recensera musik, film m.m. Och den obligatoriska vänrutan med 899 vänner i detta nu. Den här sidan känns som en helt bra MySpace-sida. Alltså i jämförelse med de jag har sett, överhuvudtaget. Verkar dessutom som om det skulle vara en idé bakom det hela, en orsak att finnas (till) på MySpace. Inte är sidan perfekt. Men nog ligger det en hel del arbete och tid bakom.
Och känns allt det här för jobbigt, är det bara att söka jobb på ett icke-virtuellt fysiskt bibliotek. Men gör det på MySpace, det du!
Sociala nätverk av idag florerar ofta på webben. De är virtuella, men inte mindre reella för den skull. De finns:
Facebook, Ning, MySpace, Orkut, Hi5, Friendster, IRC-galleria, LunarStorm, Bebo, Flickr, YouTube, Habbo och Second Life.
För att nu nämna några allmänningar.
I andra sammanhang har jag skummat igenom vissa av de virtuella, sociala nätverken för att fynda bibliotek. Se vilka sorters bibliotek som har byggt upp utposter eller sidofilialer på webben, som komplement eller alternativ till de "riktiga" hemsidorna. Och i definitivt andra sammanhang - som inte har ett endaste dugg med bibliotek att göra - har jag gjort både YouTube- och MySpace-sidor. Men MySpace och bibliotek har jag inte kopplat ihop ännu, så för att vidga mina vyer dök jag in i MySpace (som sagt den här gången för att inte söka musik i första hand).
Visst har jag förstått att det finns bibliotek som har mutat in en egen rymd, tagit sig in i MySpace. Men det verkar ändå vara mera fjung på verksamheten där än jag inbillat mig. Visserligen är inte alla sidor eller konton speciellt utvecklade. Endel är säkert experiment eller "konstruktioner under uppbyggnad". Eller utslag av infall. Andra igen är öppnade för ett visst, speciellt ändamål. Rentav engångsändamål.
The European Library heter en sida. Som har tre vänner och den senaste inloggningen är daterad 5.9.08. Här bjuds på två stycken videor varav den ena är The european library and NLI.
Brooklyn College Librarys MySpace-sida är exempel på en lite mer utvecklad men ändå rätt traditionell eller MS-råddig sida. Terrebonne Parish Library har öppnat konto närmast - som det ser ut - för att kunna lägga upp en video om East Branch Grand Reopening 6.12.07. Till dags dato har nån klickat på play-knappen 90 gånger. Men för att rätt ska vara rätt bör det sägas att Terrebonne-bibban har en annan video insatt också, som har räknat in 88 tittare och egentligen är den första videon i ordningen.
Förutom utlåning, informationssökning, invigning av nya byggnader eller återinvigning av renoverade byggnader bjuder bibliotek även på utställningar och evenemang. Då kan ju sociala nätverk - då om inte förr - vara till nytta & nöje. Som t.ex. däröver någonstans.
"Sol Gomez, Librarian at South Tucson branch, adapted the story Adelita: A Mexican Cinderella Story into a puppet show for our Nuestras Raices festival, March 2007. Here's a clip of the puppets dancing."
Pima County Public Library – Puppet Show at Nuestras Raices 2007, ett klipp på 42 sekunder (ineffektiv speltid).
På Stockholms stadsbibliotek (www.biblioteket.se) fungerar en evenemangsserie i rotundan på centrumbibban ritad av Gunnar Asplund. Serien kallas för Bibliotekspop. Men den har naturligtvis (höll jag på att säga) en version eller rentav, skulle jag nog påstå, en första sida på MySpace. So
m innehåller intervjuer, information, en speldosa med tre låtar just nu. Sammanlagt har låtar i den här MySpace-jukeboxen spelats 7 458 gånger vilket i.o.f.s. inte är särskilt mycket att hurra för i MySpace-sammanhang. Profilbesöken är också rätt blygsamma, d.v.s. 7 830. Men kontot är säkert rätt färskt, Bibliotekspop hade nämligen premiär i december i fjol. Och sidan har redan 315 vänner.Självklart finns det dessutom videoinspelningar från Bibliotekspop. Kolla in!
Public Library of Charlotte & Mecklenburg County har en sida för ungdomar, The Loft, som redan börjar se ut som nånting, använder sig av de möjligheter som MySpace innebär. Men jag ska inte dröja alltför mycket på loftet, utan skynda vidare till eVolver - Denver Public Library Teens, alltså Denvers allmänna biblioteks sida för tonåringar. I about me-rutan står det så här:
"I'm the Denver Public Library Web Site for Teens! Visit teens.denverlibrary.org for tons of info on homework help, books, movies, music, your life, your future and more."
Men eVolver är en riktig fin sida. Förutom en sökruta som leder till Denvers bibliotekskatalog eller materialdatabas, innehåller sidan en hel del applikationer, bl.a. Shelfari ("Shelfari is the premier social network for people who love books.Create a virtual shelf to show off your books, see what your friends are reading and discover new books..."). En hel del foton finns tillgängliga i olika album. Från en konsttävling t.ex. - Feed – Subscribe to the set " 2008 Teen Art Contest Winners" lyder uppmaningen. Fotona är f.ö. också upphängda i Flickr.
Här finns som sagt applikationer. Videor. En liten speldosa. Information. Bloggar. Och möjligheter för tonåringarna att recensera musik, film m.m. Och den obligatoriska vänrutan med 899 vänner i detta nu. Den här sidan känns som en helt bra MySpace-sida. Alltså i jämförelse med de jag har sett, överhuvudtaget. Verkar dessutom som om det skulle vara en idé bakom det hela, en orsak att finnas (till) på MySpace. Inte är sidan perfekt. Men nog ligger det en hel del arbete och tid bakom.
Och känns allt det här för jobbigt, är det bara att söka jobb på ett icke-virtuellt fysiskt bibliotek. Men gör det på MySpace, det du!
"Äh, igen ett socialt medium"
Brightkite är ett nytt socialt medium, som berättar var dina vänner befinner sig. (Big Brother, I presume!) Brightkite befinner sig ännu på betastadiet, rapporterar Yle (19.2.09), och det är fritt fram att testa.
- Såg att man kan logga in med sina Facebook-nycklar. Och att Brightkite avslöjar "Recent activity around Turku". (I skrivande stund: Jari checked in @ Varissuo, Turku ja Pori, Finland - about 3 hours ago)
- Såg att man kan logga in med sina Facebook-nycklar. Och att Brightkite avslöjar "Recent activity around Turku". (I skrivande stund: Jari checked in @ Varissuo, Turku ja Pori, Finland - about 3 hours ago)
Kuba - en ö som bloggar bakom ryggen på BB
Kuba är ett samhälle, där det väl finns ett visst mått av Storebror-komplex eller Castro-ser-dig-fasoner. Nu talas det om generation Y på Kuba, och till dem hör 33-åriga Yoani Sánchez, Bloggaren som retar Kuba (DN, 10.1.2009).
Du kan läsa henne, här! Det finns en hel del flaggor för olika språk. Se vad som händer.
Du kan läsa henne, här! Det finns en hel del flaggor för olika språk. Se vad som händer.
Pst! till Libraries and Facebook
Hesari skrev i morse (23.2.09) för n:te gången om Facebook, webbsamfund och användarrättigheter/-skyldigheter. Klart att det pärtar om det visar sig att det man skrivit under har förändrats, d.v.s. att motparten på eget bevåg rumsterat om i klausuler gällande ömsesidigt kontrakt. (Det gjorde visserligen banker på 1980-talet ifråga om räntorna på studielån, men det är en annan femma.)
I vilket fall som helst tror/antar jag att gemene man & kvinna inte riktigt läser igenom de avtal de godkänner - åtminstone slarvar jag själv. Å andra sidan utgår jag ifrån, att jag inte heller lämnar vilka spår som helst efter mig. Att det jag sätter/laddar upp i det avseendet tål dagens ljus eller att jag står för det. I väder som väder. Och att webben är globalt öppen; det som finns där kan noteras & kopieras av vem som helst för vem som helst. M.a.o. utgår jag från osäkra kort, jag figurerar på egen risk.
Och vem trodde nu innerst inne att Facebook & Co skulle verka som sociala instanser i den bemärkelsen att deras högsta önskan vore att idka rena rama socialt understödsarbete. Klart att de vill ha ut nånting i pengaformat. Det måste vi godkänna, hålla god min i ekonomiskt spel. Om vi får service måste vi också ge i gengäld.
Det som dessutom är intressant i sammanhanget är det här med Big Brother. Långt före 1984 fasades för Orwells profetior om de allseende övervakande ögonen. Samma rädsla är väl fortfarande aktuell. Men det är ofta fråga om känslor gentemot myndigheter (och överheter typ arbetsgivare, ex. Lex Nokia-debatten). Genast man stängt hemdörren efter sig, kastar man sig huvudstupa in i webben och fläker upp sig globalt. Big Brother rules, bara det är rätta storebroder.
I vilket fall som helst tror/antar jag att gemene man & kvinna inte riktigt läser igenom de avtal de godkänner - åtminstone slarvar jag själv. Å andra sidan utgår jag ifrån, att jag inte heller lämnar vilka spår som helst efter mig. Att det jag sätter/laddar upp i det avseendet tål dagens ljus eller att jag står för det. I väder som väder. Och att webben är globalt öppen; det som finns där kan noteras & kopieras av vem som helst för vem som helst. M.a.o. utgår jag från osäkra kort, jag figurerar på egen risk.
Och vem trodde nu innerst inne att Facebook & Co skulle verka som sociala instanser i den bemärkelsen att deras högsta önskan vore att idka rena rama socialt understödsarbete. Klart att de vill ha ut nånting i pengaformat. Det måste vi godkänna, hålla god min i ekonomiskt spel. Om vi får service måste vi också ge i gengäld.
Det som dessutom är intressant i sammanhanget är det här med Big Brother. Långt före 1984 fasades för Orwells profetior om de allseende övervakande ögonen. Samma rädsla är väl fortfarande aktuell. Men det är ofta fråga om känslor gentemot myndigheter (och överheter typ arbetsgivare, ex. Lex Nokia-debatten). Genast man stängt hemdörren efter sig, kastar man sig huvudstupa in i webben och fläker upp sig globalt. Big Brother rules, bara det är rätta storebroder.
söndag 22 februari 2009
Libraries and Facebook
Facebook har varit på tapeten i medierna igen (kolla in vilket som helst, t.ex. gräv med etiketten Facebook där du står just nu). I onsdagens Helsingin Sanomat (18.2.09) skrevs det om the-Face-himself, 24-årige Mark Zuckerbergs planer visavi Facebooks äganderätter. I en liten faktaruta konstarerades att det här nät- eller webbsamfundet är de vuxnas stora lekplats - det är främst myndiga människor som använder sig av Facebook. (Detsamma har jag hört på konferenser o.d. Att föredragshållares egna telningar påstått att det bara är "mommo" som är inne på Facebook.)
Själv har jag öppnat ett konto i Facebook av ren nyfikenhet. Nå, jo, ska erkännas - dessutom för att inifrån studera & undersöka vad det här samfundet har att erbjuda. Klart att det finns många ting & fenomen som känns (vänligt sagt) aningen barnsliga. Alla dessa "presenter", "humoristiska självanalyser", inbjudningar till en massa i.o.f.s. sakliga eller allt annat än sakliga grupper etc.
Exempel på det ena är gruppen Librarians Sucks:
"Many of us are sick of librarians kicking us out of the library for reading the newspaper, whispering too loudly, or even farting too loudly. So if you're all for 4 to a table, actually getting to use the computers once in a while, being able to use the wonderful site of facebook and play games, and so much more, this group is for you."
Men som alltid är det användningen, ändamålet, som avgör, om någonting kan avfärdas så där bara. I Web 2.0-sammanhang handlar det om deltagande, aktivitet, sociala dimensioner. Som Jane Secker konstaterar i sin Case Study 5:Libraries and Facebook (januari 2008):
"The social Web is not being built by augmenting traditional Web sites with new tools. And a social library will not be created by implementing a list of social software features on our current sites. The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web, dismantling the current structures and inviting users in to create their content and establish new rules."
I själva verket citerar Secker en rapport från OCLC (Online Computer Library Center), Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World. Och hennes egen fallstudie är genomförd inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education).
Det finns många intressanta aspekter och frågor förbundna med Facebook. T.ex. att vissa etniska grupper i U.S.A. föredrar Facebook, medan andra hellre vistas på MySpace. Är Facebook (och liknande sociala virtualiteter) offentliga platser, d.v.s. är folket på Facebook lagligt villebråd för studier, rapporter eller inte. Är det smaken som väljer vänner eller vänner som bestämmer smaken? Är Facebook enbart ett virtuell värld eller överlappar den också den reella ("You’re not really dating until you put it on Facebook...") Det här och mer därtill tangerar Stephanie Rosenbloom i sin artikel On Facebook, Scholars Link Up With Data (The New York Times, 17.12.07). Dessutom kan Facebook vara en källa till psykiskt välmående och sociala nätverk, som det konstateras i studien The Benefits of Facebook "Friends:" Social Capital and College Students' Use of Online Social Network Sites ( Journal of Computer-Mediated Communication, 12(4), 2007).
I ett intressant inlägg, Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007), utgör konversations- eller samtalsteori utgångspunkten. Kunskap skapas genom samtal och eftersom bibliotek sysslar med kunskapsaffärer är de - vare sig de vill det eller inte - involverade i samtalsaffärerer!
"The point is that libraries need to be proactive in a new way. Instead of the mantra, "Be where the user is", one must, "Be where the conversation is. " It is not enough to be at the users' desktops; one must be in their e-mail program, in their MySpace pages, in their IM lists, and in their RSS feed readers."
Men som Jane Secker analyserar är det inte bara att tuta & köra. Bibliotekssamhället tycks ha dragit den slutsatsen av OCLC:s omfattande rapport att socialt nätverkande inte är någonting för bibbor. Trots att den, som citatet ovan (The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web...inviting users in to create their content and establish new rules) visar, talar i andra tongångar. Seckers egen fallstudie strävar till att undersöka på vilket sätt Facebook kunde användas som ett yrkesredskap för nätverksarbete på bibliotek, utgående från studieprojektets erfarenheter samt tillgänglig litteratur. Nu är hennes fallstudie rätt kort, men linjerna blir nog trots det fullt synliga.
Case Study 5:Libraries and Facebook bestyrker det som jag har läst & hört på annat håll, och själv erfarit. Det kan vara ett kul och underhållande tidsfördriv, och som sagt: det tar tid i anspråk. Å andra sidan är Facebook en möjlighet till ett fungerande och nyttigt nätverk. För att dela med sig av länkar, information, kunskap, uppgifter om olika sorters evenemang.
Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun. Se efter att inställningarna är de rätta, professionellt valda. Eftersom Facebook är ett nätverk går det inte skriva vad som helst om vem som helst. Fel person kan se fel saker. Likaväl som att rätt person kan se rätt saker. Önskvärt är ju, att hålla den personliga sociala sidan isär från den officiella biblioteksmässiga sociala dito. (Det här var nånting som jag själv ögonaböj lade märke till.)
Secker nämner också andra sociala webbsamfund vid namn. Dessutom upplyser hon om att det finns fina Facebook-applikationer och listar åtskilliga, varav jag själv passade på att införa några.
Som avslutning sitter det bra med Julian Smiths YouTube-revy om Facebook (det som man inte kan skratta åt kan man inte heller ta alltför mycket på allvar).
Själv har jag öppnat ett konto i Facebook av ren nyfikenhet. Nå, jo, ska erkännas - dessutom för att inifrån studera & undersöka vad det här samfundet har att erbjuda. Klart att det finns många ting & fenomen som känns (vänligt sagt) aningen barnsliga. Alla dessa "presenter", "humoristiska självanalyser", inbjudningar till en massa i.o.f.s. sakliga eller allt annat än sakliga grupper etc.
Exempel på det ena är gruppen Librarians Sucks:
"Many of us are sick of librarians kicking us out of the library for reading the newspaper, whispering too loudly, or even farting too loudly. So if you're all for 4 to a table, actually getting to use the computers once in a while, being able to use the wonderful site of facebook and play games, and so much more, this group is for you."
Men som alltid är det användningen, ändamålet, som avgör, om någonting kan avfärdas så där bara. I Web 2.0-sammanhang handlar det om deltagande, aktivitet, sociala dimensioner. Som Jane Secker konstaterar i sin Case Study 5:Libraries and Facebook (januari 2008):
"The social Web is not being built by augmenting traditional Web sites with new tools. And a social library will not be created by implementing a list of social software features on our current sites. The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web, dismantling the current structures and inviting users in to create their content and establish new rules."
I själva verket citerar Secker en rapport från OCLC (Online Computer Library Center), Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World. Och hennes egen fallstudie är genomförd inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education).
Det finns många intressanta aspekter och frågor förbundna med Facebook. T.ex. att vissa etniska grupper i U.S.A. föredrar Facebook, medan andra hellre vistas på MySpace. Är Facebook (och liknande sociala virtualiteter) offentliga platser, d.v.s. är folket på Facebook lagligt villebråd för studier, rapporter eller inte. Är det smaken som väljer vänner eller vänner som bestämmer smaken? Är Facebook enbart ett virtuell värld eller överlappar den också den reella ("You’re not really dating until you put it on Facebook...") Det här och mer därtill tangerar Stephanie Rosenbloom i sin artikel On Facebook, Scholars Link Up With Data (The New York Times, 17.12.07). Dessutom kan Facebook vara en källa till psykiskt välmående och sociala nätverk, som det konstateras i studien The Benefits of Facebook "Friends:" Social Capital and College Students' Use of Online Social Network Sites ( Journal of Computer-Mediated Communication, 12(4), 2007).
I ett intressant inlägg, Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007), utgör konversations- eller samtalsteori utgångspunkten. Kunskap skapas genom samtal och eftersom bibliotek sysslar med kunskapsaffärer är de - vare sig de vill det eller inte - involverade i samtalsaffärerer!
"The point is that libraries need to be proactive in a new way. Instead of the mantra, "Be where the user is", one must, "Be where the conversation is. " It is not enough to be at the users' desktops; one must be in their e-mail program, in their MySpace pages, in their IM lists, and in their RSS feed readers."
Men som Jane Secker analyserar är det inte bara att tuta & köra. Bibliotekssamhället tycks ha dragit den slutsatsen av OCLC:s omfattande rapport att socialt nätverkande inte är någonting för bibbor. Trots att den, som citatet ovan (The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web...inviting users in to create their content and establish new rules) visar, talar i andra tongångar. Seckers egen fallstudie strävar till att undersöka på vilket sätt Facebook kunde användas som ett yrkesredskap för nätverksarbete på bibliotek, utgående från studieprojektets erfarenheter samt tillgänglig litteratur. Nu är hennes fallstudie rätt kort, men linjerna blir nog trots det fullt synliga.
Case Study 5:Libraries and Facebook bestyrker det som jag har läst & hört på annat håll, och själv erfarit. Det kan vara ett kul och underhållande tidsfördriv, och som sagt: det tar tid i anspråk. Å andra sidan är Facebook en möjlighet till ett fungerande och nyttigt nätverk. För att dela med sig av länkar, information, kunskap, uppgifter om olika sorters evenemang.
Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun. Se efter att inställningarna är de rätta, professionellt valda. Eftersom Facebook är ett nätverk går det inte skriva vad som helst om vem som helst. Fel person kan se fel saker. Likaväl som att rätt person kan se rätt saker. Önskvärt är ju, att hålla den personliga sociala sidan isär från den officiella biblioteksmässiga sociala dito. (Det här var nånting som jag själv ögonaböj lade märke till.)
Secker nämner också andra sociala webbsamfund vid namn. Dessutom upplyser hon om att det finns fina Facebook-applikationer och listar åtskilliga, varav jag själv passade på att införa några.
Som avslutning sitter det bra med Julian Smiths YouTube-revy om Facebook (det som man inte kan skratta åt kan man inte heller ta alltför mycket på allvar).
torsdag 19 februari 2009
T-bibblan stationerar sig i Stockholm
T-bibblan - vad är det? Ännu ett socialt Web 2.0-medium? Nej, som DN skriver (19.2.09):
"I Högdalen invigs på fredagen Stockholms första bibliotek i tunnelbanan. Stressade pendlare kan ta rulltrappan direkt upp från perrongen och ytterligare två t-bibliotek öppnar under året."
T-biblioteket kommer också att ha en lounge som öppnar redan kl 7.00 vardagsmorgnar, där man kan vika in och läsa tidningar, studera och ladda ner musik till mp3-spelaren på väg till eller från. Loungen är naturligtvis ämnad att appelera till såna - t.ex. ungdomar - som vanligtvis inte sticker näsan innanför bibbadörren. Som sagt är detta Högdalens nya koncept det första i raden. Det finns beslut på att ytterligare två filialer i Stockholm ska tunnelbaniseras.
"I Högdalen invigs på fredagen Stockholms första bibliotek i tunnelbanan. Stressade pendlare kan ta rulltrappan direkt upp från perrongen och ytterligare två t-bibliotek öppnar under året."
T-biblioteket kommer också att ha en lounge som öppnar redan kl 7.00 vardagsmorgnar, där man kan vika in och läsa tidningar, studera och ladda ner musik till mp3-spelaren på väg till eller från. Loungen är naturligtvis ämnad att appelera till såna - t.ex. ungdomar - som vanligtvis inte sticker näsan innanför bibbadörren. Som sagt är detta Högdalens nya koncept det första i raden. Det finns beslut på att ytterligare två filialer i Stockholm ska tunnelbaniseras.
onsdag 18 februari 2009
Facebook river upp ansiktslyftningen
Facebook tar de gamla användarrättigheterna till heders igen. Det här som en följd av Facebookarnas hårda protester, rapporterar Yle.
Delicious i knapphetens tecken
Det hände sig vid den tiden att Blogocipeden öppnade lite vägkost, en smärre konservburk med namnet Delicious. Jag sparade några taggar med följande påskrift: YouTube, 4.2. och 5.2. De hänger ihop med övningarna således. Samma länkar finns också i YouTube som socialt biblioteksmedium. Säkert kan Delicious vara användbart. Just nu känns det bara som om Google Reader skulle räcka mer än väl - den börjar svämma över av okontrollerade & och framförallt olästa "resurser". Och det utan desto större aktivitet från min sida (avses prenumerationsaktiviteten).
tisdag 17 februari 2009
Namnge världen, tagga igen
Jag kommer att tänka på det jag skrev tidigare idag, då jag nu på kvällssidan återvänder till DN. I avdelningen Barn & Ung rubricerar Moa Matthis sin krönika Jules Verne förstod detaljernas betydelse (17.2.09). Hon pekar på hur sinne för omsorgsfullt utmejslade, konkreta beskrivningar gjorde äventyrsberättelserna verkliga. Realismen var ett utslag av lekfullhet, men den fick också läsaren att villkorslöst kasta sig i famnen på det påhittade. Med andra ord utgjorde realismen det påhittades trognaste vapendragare.
"Det finns ett gudomligt anspråk i äventyrsberättelsernas minutiöst tecknade världsbilder. Prärier, oceaner, jordens inre och själva luften genomkorsas av longituder och kompassriktningar. Att namnge världen är att resa anspråk på att vara dess skapare. Det sena 1800-talets tidsanda talar här." För att citera Matthis. Och som jag alltså tidigare framkastade, är det nu cyberrymden som gäller, som ska civiliseras, namnges in i minsta detalj. Taggas som Gulliver i Lilliputtarnas land. Eller den flitige akademistuderandens halare.
Frågan är bara den - vad är detaljerna i det här sammanhanget, dokumenten eller taggarna.
Ja, jag bara undrar i mitt stilla sinne. Matthis avrundar för sin del med en mening med mening i.
"Så drunknar vi i detaljerna utan att någonsin skymta helheten."
"Det finns ett gudomligt anspråk i äventyrsberättelsernas minutiöst tecknade världsbilder. Prärier, oceaner, jordens inre och själva luften genomkorsas av longituder och kompassriktningar. Att namnge världen är att resa anspråk på att vara dess skapare. Det sena 1800-talets tidsanda talar här." För att citera Matthis. Och som jag alltså tidigare framkastade, är det nu cyberrymden som gäller, som ska civiliseras, namnges in i minsta detalj. Taggas som Gulliver i Lilliputtarnas land. Eller den flitige akademistuderandens halare.
Frågan är bara den - vad är detaljerna i det här sammanhanget, dokumenten eller taggarna.
Ja, jag bara undrar i mitt stilla sinne. Matthis avrundar för sin del med en mening med mening i.
"Så drunknar vi i detaljerna utan att någonsin skymta helheten."
Förlora ansiktet
Förlora ansiktet, bara ansiktet eller även anseendet...
Många medier varnar för Facebooks slavkontrakt, bland dem Dagens Media (24.10.07). Och avslöjar i samma veva Facebooks hjälpsammare sidor:
"Facebook testar just nu ett system som automatläser vad som skrivs på sajten. Om jag skriver till en vän att jag är deprimerad så kommer systemet leverera annonser på antidepressiva läkemedel till min sida. Det är dithän det bär."
Enligt dagens Vasablad (17.2.09) råder fortfarande oro på dessa punkter:
"Enligt nya användarvillkor kan Facebook fritt använda medlemmarnas material. Grundaren Mark Zuckerberg försöker nu dämpa uppståndelsen kring de nya villkoren."
Många medier varnar för Facebooks slavkontrakt, bland dem Dagens Media (24.10.07). Och avslöjar i samma veva Facebooks hjälpsammare sidor:
"Facebook testar just nu ett system som automatläser vad som skrivs på sajten. Om jag skriver till en vän att jag är deprimerad så kommer systemet leverera annonser på antidepressiva läkemedel till min sida. Det är dithän det bär."
Enligt dagens Vasablad (17.2.09) råder fortfarande oro på dessa punkter:
"Enligt nya användarvillkor kan Facebook fritt använda medlemmarnas material. Grundaren Mark Zuckerberg försöker nu dämpa uppståndelsen kring de nya villkoren."
Upptäck världen, tagga kartan
Jag sticker ju inte precis under datorstolen med att jag diggar DN. Jag läser inte Dagens Nyheter i pappersformat utan på webben. Speciellt och främst av allt är det Kultur & Nöjesektionen jag bevakar. Krönikorna och essäerna där är nog de bästa "bloggar" jag kan tänka mig.
Och som sagt är jag fascinerad av öar. Klart att jag då reagerar inför en öppning som "Stilla havets öde öar..." - så inleder nämligen Lars Linder sin söndagskrönika I dag har vildmarken blivit kuliss och alla stora äventyr har flyttat in i cyberrymden (8.2.09). I den tar han avstamp i Conny Svensson essäsamling "Pli på pojkar. Från Dumas till Kar de Mumma" (Atlantis). Den handlar om de stora äventyren i barndomens och ungdomens pojkböcker, då vidderna väntade, landskapen var öppna, kartorna var fläckade med stora vita jungfruliga landområden och globen väntade på att få globaliseras. Pojkar västvärlden över snurrade på sin karta och sträckte ut pekfingret - där - dit!
Men det var då det. Ack ja.
"I dag finner vi oss tvärtom hopträngda i en småskitig, global park, vildmarken har blivit kuliss och alla stora äventyr har flyttat in i cyberrymden. Varje tids mansideal är tätt sammanlänkat med en idé om världen, och forna tiders man har nu slutgiltigt gått miste om sin nödvändiga biotop."
Nu är det enda som återstår att ta den virtuella verkligheten i besittning. Odla sin trädgård i cyberrymden. I stället för att sticka in flaggor i kartgloben som nålar i en zombiedocka tagga till dokument efter dokument i Web 2.0. Kanske det blir människor av oss på det sättet också. Socialt kompetenta varelser. Indiana Jones med rätt att gräva fram hemligheter i dokument som kört ner sig i cyberrymden och cirklar kring som värdelöst rymdskrot bara för att nån inte hunnit indexera. Tagga vet jag en oupptäckt liten ö nånstans, som bara väntar på det första mötet.
Och som sagt är jag fascinerad av öar. Klart att jag då reagerar inför en öppning som "Stilla havets öde öar..." - så inleder nämligen Lars Linder sin söndagskrönika I dag har vildmarken blivit kuliss och alla stora äventyr har flyttat in i cyberrymden (8.2.09). I den tar han avstamp i Conny Svensson essäsamling "Pli på pojkar. Från Dumas till Kar de Mumma" (Atlantis). Den handlar om de stora äventyren i barndomens och ungdomens pojkböcker, då vidderna väntade, landskapen var öppna, kartorna var fläckade med stora vita jungfruliga landområden och globen väntade på att få globaliseras. Pojkar västvärlden över snurrade på sin karta och sträckte ut pekfingret - där - dit!
Men det var då det. Ack ja.
"I dag finner vi oss tvärtom hopträngda i en småskitig, global park, vildmarken har blivit kuliss och alla stora äventyr har flyttat in i cyberrymden. Varje tids mansideal är tätt sammanlänkat med en idé om världen, och forna tiders man har nu slutgiltigt gått miste om sin nödvändiga biotop."
Nu är det enda som återstår att ta den virtuella verkligheten i besittning. Odla sin trädgård i cyberrymden. I stället för att sticka in flaggor i kartgloben som nålar i en zombiedocka tagga till dokument efter dokument i Web 2.0. Kanske det blir människor av oss på det sättet också. Socialt kompetenta varelser. Indiana Jones med rätt att gräva fram hemligheter i dokument som kört ner sig i cyberrymden och cirklar kring som värdelöst rymdskrot bara för att nån inte hunnit indexera. Tagga vet jag en oupptäckt liten ö nånstans, som bara väntar på det första mötet.
måndag 16 februari 2009
Tagging, Folksonomy & Co
På ett "papper" betitlat Tagging, Folksonomy & Co – Renaissance of Manual Indexing?, som Jakob Voss levererat till 10th International Symposium for Information Science i Köln (30.5.-1.6.2007), är följande adresslappar nitade: tagging, indexing, knowledge organization, typology. Själv skulle jag tillägga folksonomy eftersom det handlar om fria nyckelord.
En tag är en prislapp, adresslapp, eller överhuvudtaget en lapp eller ett (klister)märke som ger information, har en funktion. På Åbo stads huvudbibliotek har lånematerialet utrustats med RFID tags för utlåning och återlämning med automater.
Virtuellt är en tag bl.a. ett fritt nyckelord som vem som helst kan använda som indexeringsterm eller beskrivning för ett dokument som laddats upp virtuellt/digitalt. Den här nätaktivismen - det vill säga tagging - som förekommer i Web 2.0-världen kallas ofta för folksonomy, från ordet taxonomy (taxonomi, klassifikation) och folk. Eftersom det är gemene man och kvinna som indexerar dokument utan att desto vidare konsultera vedertagna tesaurier.
Både djur och människor har en tendens att lämna spår efter sig. Hundar lyfter ena benet vid gatlyktor och grindstolpar och människor skriver "kilroy was here" eller kombinerar bokstäver och symboler så att väggar och murar dignar under hip hop tags.
I den virtuella världen handlar det förstås också om andra dimensioner än personliga hälsningar som vittnar om att den & den personen besökte det & det dokumentet. Eftersom världens samlade informationsmängd växer så det knakar (Did you know...) och invånarna formulerar begrepp som "overflow" och "overload" behövs det konkreta rättesnören och röda trådar. Hans och Greta märkte sin vindlande väg i snårskogen med brödsmulor. Folket - det är vi det - taggar sina färder från länk till länk eller via träff efter träff i Google-sökningar.
Sökmaskiner eller -robotar som just Google indexerar (taggar) visserligen också de dokument, men de gör ingen urskillning, de skopar åt sig hela textsjok och vartendaste ord blir en tag. Folksonomin betyder en återgång - eller för att tala med Voss, en renässans - för manuell indexering.
På sex sidor går Jakob Voss igenom det här med folksonomi, kollektiv indexering etc. (kärt barn har många namn). Naturligtvis namndroppar han storheter som Delicious och Flickr, den senare ett arkiv och instrument för uppladdning/spridning/utbyte av foton och indexering av dem. Som synes är det möjligt att tagga lite varsomhelst & vadsomhelst. Innehåll i dokument och bloggar. Foton. Musik. Personer. Allt efter behov. Samtidig kritiserar han forskningen kring taggning. Eftersom den ofta(st) hängett sig åt automatisk indexering, som utförs med hjälp av sökmaskiner och webbkravlare, ser den på folksonomin med samma sort glasögon. Voss - och jag håller med honom - efterlyser infallsvinklar med anslag av sociologi, psykologi, beteende- och uppfattningsvetenskaper överhuvudtaget. Hur folksonomin fungerar i praktiken kunde berätta en hel del, minst sagt.
Individer indexererar individuellt även om det på ett plan kallas kollektiv eller social taggning. Det som är betydelsefullt för en människa spelar mindre roll för en annan. Likaväl är projektet med att organisera världens samlade information och kunskap värld all beundran. Ja, det är ju vi som gör det vetja. I princip eller i ideala situationer går det förnuftigt till. Innehållet analyseras, och översätts därefter. Men vardagen kan se annorlunda och mer mångfasetterad ut. Synonymer, homonymer, ords vitt skilda betydelser på olika språk kan vara källa till missförstånd och problem. Ett foto kan ses som en bild av en solnedgång, medan andra ögon uppfattar beskrivningen av mänskliga aktiviteter i förgrunden.
I allmänhet innebär folksonomin rätt fria nyckelord, taggning enligt person(lighet). Undantag finns dock. Wikipedia använder sig av ett kategorisystem som innebär att taggningssamarbetet genomförs med en sorts tesaurus som redskap.
Voss presenterar till på köpet en typologi, genom att ställa diverse frågor: vem har rätt att tagga, taggar själva skaparna av dokument eller är det andra som taggar, finns det möjligheter till respons på taggningen, kan dokument taggas bara en gång, är taggningsvokabulären kontrollerad, relateras eller kopplas taggarna till varandra (systembildning), hur förhåller sig taggade dokument till varandra, används automatisk taggning???
Vidare särskiljer Voss olika roller inom taggningssfären. En person skapar eller uppdaterar/editerar ett dokument, en annan tillför ett dokument till ett taggningssystem, en tredje taggar ett dokument och en fjärde söker efter dokument med hjälp av taggar. Naturligvis kan en och samma individ anamma samtliga rollskepnader.
Sammanfattningsvis och samtidigt en självklarhet - taggning är nåt för deltagande människor. Och lika uppenbart är, att dagens webbsidor med möjligheter till taggning för och av folket ställer de gammalmodiga traditionella organisationssystemen i en något ofördelaktig dager. Å andra sidan - oberoende av ståndpunkt - finns det inte endast ett sätt att indexera på. Som Voss påpekar är folksonomin varken en arvtagare till den vedertagna indexeringen enligt kontrollerad vokabulär, behärskad av yrkesfolk, eller en kortlivad trend. Taggningen har kommit för att stanna, för att den behövs och är till nytta & nöje. Både för producenter & konsumenter. Dessutom är den en katalysator för utveckling.
P.S. I Umeå med omnejd tillåter bibliotekssystemet Minabibliotek.se både bibliotekariernas indexering samt bibliotekskundernas taggning. Fredlig och fruktbar samexistens.
En tag är en prislapp, adresslapp, eller överhuvudtaget en lapp eller ett (klister)märke som ger information, har en funktion. På Åbo stads huvudbibliotek har lånematerialet utrustats med RFID tags för utlåning och återlämning med automater.
Virtuellt är en tag bl.a. ett fritt nyckelord som vem som helst kan använda som indexeringsterm eller beskrivning för ett dokument som laddats upp virtuellt/digitalt. Den här nätaktivismen - det vill säga tagging - som förekommer i Web 2.0-världen kallas ofta för folksonomy, från ordet taxonomy (taxonomi, klassifikation) och folk. Eftersom det är gemene man och kvinna som indexerar dokument utan att desto vidare konsultera vedertagna tesaurier.
Både djur och människor har en tendens att lämna spår efter sig. Hundar lyfter ena benet vid gatlyktor och grindstolpar och människor skriver "kilroy was here" eller kombinerar bokstäver och symboler så att väggar och murar dignar under hip hop tags.
I den virtuella världen handlar det förstås också om andra dimensioner än personliga hälsningar som vittnar om att den & den personen besökte det & det dokumentet. Eftersom världens samlade informationsmängd växer så det knakar (Did you know...) och invånarna formulerar begrepp som "overflow" och "overload" behövs det konkreta rättesnören och röda trådar. Hans och Greta märkte sin vindlande väg i snårskogen med brödsmulor. Folket - det är vi det - taggar sina färder från länk till länk eller via träff efter träff i Google-sökningar.
Sökmaskiner eller -robotar som just Google indexerar (taggar) visserligen också de dokument, men de gör ingen urskillning, de skopar åt sig hela textsjok och vartendaste ord blir en tag. Folksonomin betyder en återgång - eller för att tala med Voss, en renässans - för manuell indexering.
På sex sidor går Jakob Voss igenom det här med folksonomi, kollektiv indexering etc. (kärt barn har många namn). Naturligtvis namndroppar han storheter som Delicious och Flickr, den senare ett arkiv och instrument för uppladdning/spridning/utbyte av foton och indexering av dem. Som synes är det möjligt att tagga lite varsomhelst & vadsomhelst. Innehåll i dokument och bloggar. Foton. Musik. Personer. Allt efter behov. Samtidig kritiserar han forskningen kring taggning. Eftersom den ofta(st) hängett sig åt automatisk indexering, som utförs med hjälp av sökmaskiner och webbkravlare, ser den på folksonomin med samma sort glasögon. Voss - och jag håller med honom - efterlyser infallsvinklar med anslag av sociologi, psykologi, beteende- och uppfattningsvetenskaper överhuvudtaget. Hur folksonomin fungerar i praktiken kunde berätta en hel del, minst sagt.
Individer indexererar individuellt även om det på ett plan kallas kollektiv eller social taggning. Det som är betydelsefullt för en människa spelar mindre roll för en annan. Likaväl är projektet med att organisera världens samlade information och kunskap värld all beundran. Ja, det är ju vi som gör det vetja. I princip eller i ideala situationer går det förnuftigt till. Innehållet analyseras, och översätts därefter. Men vardagen kan se annorlunda och mer mångfasetterad ut. Synonymer, homonymer, ords vitt skilda betydelser på olika språk kan vara källa till missförstånd och problem. Ett foto kan ses som en bild av en solnedgång, medan andra ögon uppfattar beskrivningen av mänskliga aktiviteter i förgrunden.
I allmänhet innebär folksonomin rätt fria nyckelord, taggning enligt person(lighet). Undantag finns dock. Wikipedia använder sig av ett kategorisystem som innebär att taggningssamarbetet genomförs med en sorts tesaurus som redskap.
Voss presenterar till på köpet en typologi, genom att ställa diverse frågor: vem har rätt att tagga, taggar själva skaparna av dokument eller är det andra som taggar, finns det möjligheter till respons på taggningen, kan dokument taggas bara en gång, är taggningsvokabulären kontrollerad, relateras eller kopplas taggarna till varandra (systembildning), hur förhåller sig taggade dokument till varandra, används automatisk taggning???
Vidare särskiljer Voss olika roller inom taggningssfären. En person skapar eller uppdaterar/editerar ett dokument, en annan tillför ett dokument till ett taggningssystem, en tredje taggar ett dokument och en fjärde söker efter dokument med hjälp av taggar. Naturligvis kan en och samma individ anamma samtliga rollskepnader.
Sammanfattningsvis och samtidigt en självklarhet - taggning är nåt för deltagande människor. Och lika uppenbart är, att dagens webbsidor med möjligheter till taggning för och av folket ställer de gammalmodiga traditionella organisationssystemen i en något ofördelaktig dager. Å andra sidan - oberoende av ståndpunkt - finns det inte endast ett sätt att indexera på. Som Voss påpekar är folksonomin varken en arvtagare till den vedertagna indexeringen enligt kontrollerad vokabulär, behärskad av yrkesfolk, eller en kortlivad trend. Taggningen har kommit för att stanna, för att den behövs och är till nytta & nöje. Både för producenter & konsumenter. Dessutom är den en katalysator för utveckling.
P.S. I Umeå med omnejd tillåter bibliotekssystemet Minabibliotek.se både bibliotekariernas indexering samt bibliotekskundernas taggning. Fredlig och fruktbar samexistens.
Rätt & rättigheter (bloggare, smörj kråset)
Den sociala webben eller Web 2.0 innehåller många möjligheter till nätaktivism. Meningen är ju att utbytet ska fungera bägge vägarna, att bägge lederna är involverade - tesen & antitesen. (Syntesen är naturligtvis själva 2.0:an!) Men som alla vet dras den sociala webben också med diverse asociala beteenden.
Nu är frågan den, vad nätpiratism är som kategori. Är det också ett asocialt beteende, eller är det fråga om virtuell allemansrätt? Som att plocka blåbär eller svamp i bondens skogar.
Ja ja, svåra frågor. I Stockholm hissar rättegången mot Pirate Bay segel och press från närr & fjärran befolkar stränderna. Men den enes död är den andres bröd. Om en form av nätaktivism nu råkar ut för ordentlig grundstötning, är det dags för en annan att gnugga händerna och smörja tangenterna. Bloggare gör de traditionella bevakarna i och utanför salen sällskap.
"- Så vitt jag vet har bloggrörelsen inte bevakat en rättegång av den här kalibern förut. Så många bloggare som nu samlas har aldrig livebloggat från en rättegångssal, säger Rick Falkvinge, Piratpartiets partiledare." (rapporterar Jenny Stiernstedt i DN 14.2.09)
Nu är frågan den, vad nätpiratism är som kategori. Är det också ett asocialt beteende, eller är det fråga om virtuell allemansrätt? Som att plocka blåbär eller svamp i bondens skogar.
Ja ja, svåra frågor. I Stockholm hissar rättegången mot Pirate Bay segel och press från närr & fjärran befolkar stränderna. Men den enes död är den andres bröd. Om en form av nätaktivism nu råkar ut för ordentlig grundstötning, är det dags för en annan att gnugga händerna och smörja tangenterna. Bloggare gör de traditionella bevakarna i och utanför salen sällskap.
"- Så vitt jag vet har bloggrörelsen inte bevakat en rättegång av den här kalibern förut. Så många bloggare som nu samlas har aldrig livebloggat från en rättegångssal, säger Rick Falkvinge, Piratpartiets partiledare." (rapporterar Jenny Stiernstedt i DN 14.2.09)
7 miljoner böcker i Goooooogle
Ola Larsmo i DN (13.2.09): Medan politikerna sov
"Själva annonsen såg ut som om den vore införd av Nordkoreas ambassad. Men avsändare är inte Kim Jong Il utan en helt annan sorts makthavare: det allestädes närvarande Google. På högtravande advokatiska framfördes i onsdagens tidning att den som eventuellt hade några upphovsrättskrav på texter publicerade i USA och inte ville att dessa texter skulle ingå i Googles digitala bibliotek 'Google book Search' genast skulle säga ifrån - eller finna sig i saken för alltid."
[Här refereras till Google som inte bara etablerar sig fysiskt i Finland utan också införlivar böcker virtuellt i sin stora skattkammare.
Vissa gamla drömmar dammas av - vad är ett brev som försenar sig knappa 50 år mot det här?]
"Som litteraturhistorikern Robert Darnton skriver i senaste New York Review of Books är detta Upplysningens utopiska bildningsprojekt förverkligat: all kunskap tillgänglig för alla, överallt. Men, tillägger han, som alla utopier har det också en baksida: vem kontrollerar och äger dessa mängder av information?"
"Själva annonsen såg ut som om den vore införd av Nordkoreas ambassad. Men avsändare är inte Kim Jong Il utan en helt annan sorts makthavare: det allestädes närvarande Google. På högtravande advokatiska framfördes i onsdagens tidning att den som eventuellt hade några upphovsrättskrav på texter publicerade i USA och inte ville att dessa texter skulle ingå i Googles digitala bibliotek 'Google book Search' genast skulle säga ifrån - eller finna sig i saken för alltid."
[Här refereras till Google som inte bara etablerar sig fysiskt i Finland utan också införlivar böcker virtuellt i sin stora skattkammare.
Vissa gamla drömmar dammas av - vad är ett brev som försenar sig knappa 50 år mot det här?]
"Som litteraturhistorikern Robert Darnton skriver i senaste New York Review of Books är detta Upplysningens utopiska bildningsprojekt förverkligat: all kunskap tillgänglig för alla, överallt. Men, tillägger han, som alla utopier har det också en baksida: vem kontrollerar och äger dessa mängder av information?"
Bestående aktiviteter reellt & virtuellt
Facebook har varit på tapeten igen. Under temat "autetaan somali-ystävämme takaisin kotiin" har en Facebook-grupp samlat in rätt många anhängare. Fazer svävar inte i det blå, går genast till angrepp eftersom gruppen har använt den avdankade lakrits-logon som symbol utan lov.
Visserligen är Facebook i bästa fall en oförarglig sandlåda, men visst finns det gränser. Fenomen & nätaktivism som bör tas på allvar. Knappast heter medicinen ändå "motgrupp". - Ja, det finns naturligtvis en sådan: för två dagar sedan hade den anti-somaliska Facebook-gruppen mobiliserat kring 17 000 medlemmar medan motgruppen vars motto lyder "autetaan rasisti-ystävämme avaruuteen" fick nöja sig med ca 10 000 färre. Det gör mig inte orolig i och för sig, knappast återfinns lösningen inom-Facebook.
Visserligen är Facebook i bästa fall en oförarglig sandlåda, men visst finns det gränser. Fenomen & nätaktivism som bör tas på allvar. Knappast heter medicinen ändå "motgrupp". - Ja, det finns naturligtvis en sådan: för två dagar sedan hade den anti-somaliska Facebook-gruppen mobiliserat kring 17 000 medlemmar medan motgruppen vars motto lyder "autetaan rasisti-ystävämme avaruuteen" fick nöja sig med ca 10 000 färre. Det gör mig inte orolig i och för sig, knappast återfinns lösningen inom-Facebook.
I lördagens (14.2.09) Turun Sanomat-bilaga Extra ingick - s.a.s. vändagen till ära - ett heluppslag om bloggning: "Rakas nettipäiväkirja". Enligt statistiken från vuodatus.net är bloggarna och bloggläsarna till 94 % kvinnor, över 25-åringarnas andel är 74 % och 47 % besöker blogosfären dagligen. Tuomas Rinta, som har byggt upp bloggtjänsten vuodatus, ger en A och O-förhållningsregel för bloggande.
"- Älä laita nettiin mitään sellaista, mitä et voisi sanoa kaupan kassalla kenelle tahansa tuntemattomalle."
Med andra ord är det skäl att komma ihåg att det finns en reell värld också, kalla den First Life om du vill. I vilket fall som helst är det dit du alltid återvänder efter dina äventyr på nätet. Där du skördar det du planterat lite här och var.
Här om dagen anlände ett brev på posten. Sven Olof Hägg från Hälsingland emigrerade med sin fru till Australien det fina året 1957. Fem år senare beslöt de sig för att återvända till sina kära hemtrakter. Sven Olof skrev glädjebudskapet till sina släktingar. I dessa dagar kom brevet fram, visserligen långt efter det att Häggarna blommat upp igen rent fysiskt, men ändå.
Må vara snail mail, men det kommer fram. Så där överlag, och rentav med 46 års betänketid. Jag undrar hur det går om ett e-mail kommer bort...
fredag 13 februari 2009
Sociala medier o.d. igen i spalterna
Google förhandlar med författare i Finland om ersättningar för scannade och upplagda texter, Facebooks grundare pungar ut med ersättningar för stulen idé till forna kompisar, Google vill ha vindkraft för sin kommande maskinsal i Finland, folk fotar som bara den med bl.a. (världens mest använda kameramärke - Nokia) mobiltelefoner men kan inte ladda upp/ladda ner. - Se där ämnen för rubriker, notiser och artiklar idag.
torsdag 12 februari 2009
Så symboliskt, så evolutionistiskt?
Enligt dagens Vbl (12.2.09):
"Google vill köpa pappersbruket i Summa utanför Fredrikshamn av Stora Enso. Partnerna har tecknat ett avtal om försäljning av byggnader och huvuddelen av industrimarken vid Summa för cirka 40 miljoner euro. Stora Enso lade ned pappersproduktionen vid bruket i januari i fjol.
Enligt tidningen Kauppalehti planerar Google ett teknologicentrum till Summa. Bland annat skall Google placera sin serverkapacitet i byggnaderna."
Enligt tidningen Kauppalehti planerar Google ett teknologicentrum till Summa. Bland annat skall Google placera sin serverkapacitet i byggnaderna."
Från papper till digitala sidor, evolution? Så här på Darwins årsdag, dessutom.
onsdag 11 februari 2009
Symfonierna erövrar Youtube
DN 8.2.2009:
"Nu har Youtube parkerat i de fina salongerna. Plattformen har blivit en ny arena för klassisk musik. Välkommen till framtiden, Mozart... Youtube växer så det knakar - i alla åldrar. En undersökning som gjordes förra året visade att 83 procent av de tillfrågade svenskarna hade tittat på webbklipp, såväl korta som långa, den senaste veckan. Ökningen var störst i åldersgrupperna 31-40 år och, kanske lite otippat, 51-65 år."
"Nu har Youtube parkerat i de fina salongerna. Plattformen har blivit en ny arena för klassisk musik. Välkommen till framtiden, Mozart... Youtube växer så det knakar - i alla åldrar. En undersökning som gjordes förra året visade att 83 procent av de tillfrågade svenskarna hade tittat på webbklipp, såväl korta som långa, den senaste veckan. Ökningen var störst i åldersgrupperna 31-40 år och, kanske lite otippat, 51-65 år."
tisdag 10 februari 2009
Från kändisdröm till bloggenstöring?
I Dagens Nyheters tredje inlägg i serien Typiskt 00-tal talar Gertrud Hellbrand ut: Bloggen är ett uppror. Det handlar ändå inte om att bestiga barrikaderna med brandfacklan i högsta hugg, utan om ett uppror i skymundan - att bli sin egen herre, ge sig i kast med sina krossade drömmar. Slicka sina sår.
Hellbrand refererar också till en uppsats från fjolåret av Janina Weitner (Lunds universitet). I den visar sig bloggandet som nånting helt annat än uttryck för demokrati(skt deltagande) och kommunikation i Webb (2.0) samhället. Tvärtom syns det som om blogosfären bara är ytterligare en i raden av navelskådande individualistiska trender.
"Genomsnittsbloggaren verkar inte alls särskilt intresserad av kommunikation. Tvärtom tycks hon knappt fundera över vem som läser, eller hur det skrivna tas emot... Kommentarsfunktionen spelar en underordnad roll i den här typen av bloggar. Antalet kommentarer är litet och de som publiceras är i stort sett alltid positiva."
Bloggaren bekräftar sin egen existens genom att skriva sin vardag etc. "Blogito ergo sum" sammanfattar Hellbrand. Som också refererar till essäsamlingen "Nån där?", i vilken Elin Alvemark hävdar "att vi snarare än i ett kommunikationssamhälle lever i ett monologsamhälle. En dialog kräver två parter som smälter samman i ett ömsesidigt utbyte. Att konsumera och exponera information på nätet är något annat." Skriver Hellbrand.
Nu ska man säkert inte dra alltför stora växlar på basen av en endaste uppsats i sociologi och några enstaka människors åsikter. Men å andra sidan tror jag personligen att det är så. Att det lutar åt det hållet. Ju mer bloggar, desto mera anonymt blir det. Även om inte alla bloggar är öar så är ett betydande antal monologer, eller på gränsen.
Dessutom finns det förmodligen en uppsjö dödkött i blogosfärens imponerade officiella statistik. Tänk nu - runt om i Finland, Norden, Europa, Tellus finns det studerande, folk på kurs i 23 Things, den interaktiva webben m.m. Kursbloggar skapas på löpande band. Vanliga dödliga greps av kortlivad inspiration och öppnar ett bloggkonto.
Men inte störs jag av tanken. Ingen fasa för "over load" lägger sig över mig som en blymatta. Vad fasen, varför skulle inte folk få hålla monologer i bloggform. Är det värre än en hemlig dagbok försett med leksakslås hemma i byrålådan. Skillnaden är bara den att den ena i princip är öppen för alla, den andra inte. Om folk har möjlighet att bearbeta sina tankar, öva sig i att uttrycka sig, må bra den vägen så inte mig emot. Och kanske kanske, leder bloggen till möten mellan likasinnade. Spelar ingen roll om det handlar om virtuella möten enbart på tumanhand eller i tusental.
Det finns en hel del sociala medier som kan användas på så många sätt och vis. Nu kunde man visserligen filosofera över det hela lite grand. Är medierna sociala i sig själva, eller är det bruket som gör dem till sociala. Är 8 miljoner bloggar som i teorin alla har inbyggda deltagarfunktioner/-möjligheter sociala medier även om de hålls "i monologform"? Eller är bloggarna sociala medier först då de används som sociala medier? Talar vi teknik eller praktik? När övergår Webb 2.0 till att de facto vara 2.0?
Hellbrand refererar också till en uppsats från fjolåret av Janina Weitner (Lunds universitet). I den visar sig bloggandet som nånting helt annat än uttryck för demokrati(skt deltagande) och kommunikation i Webb (2.0) samhället. Tvärtom syns det som om blogosfären bara är ytterligare en i raden av navelskådande individualistiska trender.
"Genomsnittsbloggaren verkar inte alls särskilt intresserad av kommunikation. Tvärtom tycks hon knappt fundera över vem som läser, eller hur det skrivna tas emot... Kommentarsfunktionen spelar en underordnad roll i den här typen av bloggar. Antalet kommentarer är litet och de som publiceras är i stort sett alltid positiva."
Bloggaren bekräftar sin egen existens genom att skriva sin vardag etc. "Blogito ergo sum" sammanfattar Hellbrand. Som också refererar till essäsamlingen "Nån där?", i vilken Elin Alvemark hävdar "att vi snarare än i ett kommunikationssamhälle lever i ett monologsamhälle. En dialog kräver två parter som smälter samman i ett ömsesidigt utbyte. Att konsumera och exponera information på nätet är något annat." Skriver Hellbrand.
Nu ska man säkert inte dra alltför stora växlar på basen av en endaste uppsats i sociologi och några enstaka människors åsikter. Men å andra sidan tror jag personligen att det är så. Att det lutar åt det hållet. Ju mer bloggar, desto mera anonymt blir det. Även om inte alla bloggar är öar så är ett betydande antal monologer, eller på gränsen.
Dessutom finns det förmodligen en uppsjö dödkött i blogosfärens imponerade officiella statistik. Tänk nu - runt om i Finland, Norden, Europa, Tellus finns det studerande, folk på kurs i 23 Things, den interaktiva webben m.m. Kursbloggar skapas på löpande band. Vanliga dödliga greps av kortlivad inspiration och öppnar ett bloggkonto.
Men inte störs jag av tanken. Ingen fasa för "over load" lägger sig över mig som en blymatta. Vad fasen, varför skulle inte folk få hålla monologer i bloggform. Är det värre än en hemlig dagbok försett med leksakslås hemma i byrålådan. Skillnaden är bara den att den ena i princip är öppen för alla, den andra inte. Om folk har möjlighet att bearbeta sina tankar, öva sig i att uttrycka sig, må bra den vägen så inte mig emot. Och kanske kanske, leder bloggen till möten mellan likasinnade. Spelar ingen roll om det handlar om virtuella möten enbart på tumanhand eller i tusental.
Det finns en hel del sociala medier som kan användas på så många sätt och vis. Nu kunde man visserligen filosofera över det hela lite grand. Är medierna sociala i sig själva, eller är det bruket som gör dem till sociala. Är 8 miljoner bloggar som i teorin alla har inbyggda deltagarfunktioner/-möjligheter sociala medier även om de hålls "i monologform"? Eller är bloggarna sociala medier först då de används som sociala medier? Talar vi teknik eller praktik? När övergår Webb 2.0 till att de facto vara 2.0?
Sociala webbens osociala/asociala flöden
Nuoret eivät kerro vanhemmilleen netin vaaroista skrev Yle på sina nätsidor i morse. Vi talar om den sociala aktiviteten och i den ingår både positiva och negativa fenomen. Det är som med taggning i sociala medier, t.ex. i YouTube, ett ord kan referera till vad som helst (för-emot, allvar-lek). Sociala medier kan medföra både goda och dåliga aktiviteter. Man kan vara asocial (kanske begreppet asocial hellre än osocial) fastän man är social.
måndag 9 februari 2009
YouTube som socialt biblioteksmedium
Det finns ganska många kurser runt om i det globala, aktiva samhället som cirklar kring Web 2.0, Bibliotek 2.0, sociala medier och programvaror eller applikationer. Kurser som i Helene Blowers kölvatten ofta innehåller siffran 23. Här och just nu handlar det om det som på Blowers lista är nr 20, det vill säga YouTube.
På en rätt typisk sådan kurs kan t.ex. följande bloggsida förekomma: 11. YouTube (11.6.2008). Här omnämns det allmänna, allt från sloganen "broadcast yourself" till upphovsrättsproblem. Däremellan sånt som att man på YouTube i regel kan ladda upp videor/videoklipp som är högst 10 minuter långa. Att det kan vara vad som helst, musikvideor, videodagböcker eller vlogs, familjevideor, You name it s.a.s. Här berättas också att Biblioteksföreningen (Sverige) har en egen YouTube-kanal.
Desutom sägs det rakt på sak: "Hur skulle då vi kunna använda YouTube? Säkert på många sätt, men ett kan vara att göra manualer för e-mediatjänster och databaser/infosökning med hjälp av screen casting som vi publicerar på YouTube."
I bloggen omnämns också två bibliotek som har satt upp egna videor på YouTube. Länkningen till videorna pekar dock på ett av de problem som kan uppstå vid användning av YouTube som videohotell. En skylt upplyser om att "This video is no longer available due to a copyright claim by WMG." (I det här fallet handlar det alltså om upphovsrättsliga problem.)
På en rätt typisk sådan kurs kan t.ex. följande bloggsida förekomma: 11. YouTube (11.6.2008). Här omnämns det allmänna, allt från sloganen "broadcast yourself" till upphovsrättsproblem. Däremellan sånt som att man på YouTube i regel kan ladda upp videor/videoklipp som är högst 10 minuter långa. Att det kan vara vad som helst, musikvideor, videodagböcker eller vlogs, familjevideor, You name it s.a.s. Här berättas också att Biblioteksföreningen (Sverige) har en egen YouTube-kanal.
Desutom sägs det rakt på sak: "Hur skulle då vi kunna använda YouTube? Säkert på många sätt, men ett kan vara att göra manualer för e-mediatjänster och databaser/infosökning med hjälp av screen casting som vi publicerar på YouTube."
I bloggen omnämns också två bibliotek som har satt upp egna videor på YouTube. Länkningen till videorna pekar dock på ett av de problem som kan uppstå vid användning av YouTube som videohotell. En skylt upplyser om att "This video is no longer available due to a copyright claim by WMG." (I det här fallet handlar det alltså om upphovsrättsliga problem.)
YouTube and libraries: It could be a beautiful relationship menar Paula L. Webb i College & Research Libraries News (June 2007, Vol. 68, No. 6). Visserligen stöter man på liknande problem som ovan nämnda, men här leder de exempellänkar som inte fungerar till följande meddelande i YouTube: "The video you have requested is not available.If you have recently uploaded this video, you may need to wait a few minutes for the video to process." Nåväl, varje relation har sina fnurror på trådarna.
Webb ger en kort och överskådlig presentation av YouTube, några lovord rörande framgången, upplyser om hur man ska komma igång, d.v.s. skapa konto et cetera, vilka fördelarna är o.s.v. Före hon kommer fram till noternas exempel/länkar, ger hon dessutom sina förslag till användningsmöjligheter på biblioteken.
Samtliga Webb-användningsmöjligheter utgår från instruktionsidén. Filma bibliotekets tjänster, göra videomanualer, virtuella tutorer. Ladda upp dem på YouTube (som Paula L. Webb själv säger, "a storehouse for instructional videos") och sedan länka tillbaka till bibliotekets egna www-sidor/databaser.
Brian Mathews, som också kallar sig The Ubiquitous Librarian (förstås med mottot "... it's all about participation"), sänder oss här i framtiden en fråga i en blogg för 2½ år sedan: Do You YouTube?: Creating a Content Channel. Det fina med YouTube tycker han, är möjligheten att bygga upp egna kanaler, som för de studerande kan kännas mera lättnavigerade än bibliotekets sidor fyllda med information. Själv har han producerat instruktionsvideor, bl.a. genom screencasting-metoder (nånting i stil med bildskärmsfilmning på svenska?) och laddat upp dem på en YouTube-kanal. Informationssökning i ämnet patenter kan vara ganska "patent". Därför kan säkert följande lärovideo vara till hjälp -.
Även om YouTube kan leda till ett och annat problem, så som döda länkar beroende på diverse orsaker, ser den "allestädes närvarande" Mathews ändå många otvivelaktiga fördelar med videohotellet:
"The great thing about the videos though is that YouTube is simply a distribution channel. I own the master copy, which can be converted into various formats and used in other environments. For example, videos could be emailed, loaded into WebCT / BlackBoard, added to the library or a professor's site, burned on to a CD or flash drive, etc. Once the product is created, you can reuse it in various ways."
Mathews talar m.a.o. om de möjligheter som Martin Ebner benämner e-learning, bl.a. i sitt blogginlägg E-learning Via YouTube (16.11.2007). Han listar några plus:
+ making content available
+ opportunities for experimentation with new media
+ opportunities for creative self-expression
+ engaging with content as creators and commentators
+ replacing passive learning with active participation
+ interactive sharing of ideas and opinions
+ heightening visual literacy
En av poängerna med YouTube är möjligheterna att delta och dela med sig. Videorna har fält för kommentarer. Användarna kan dessutom delta och ta del genom att införliva videor i sina egna kanaler och därigenom sprida budskapet. Socialt nätverkande, som det kallas. "Libraries could take advantage of social networking to promote themselves and their services... social networking becomes a tool which the library can use to encourage cooperation and creativity among young people." skriver Frank Robert Nybråten och Jonas Svartberg Arntzen i artikeln Participation and interaction i Scandinavian Public Library Quarterly (Volume 40 NO.1 2007).
Men allt är ändå inte raka autostradan/bredbandet/optisk fiberkabel hela vägen hem till det sociala deltagarparadiset. Biblioteksföreningens kanal har tydligen inte haft desto större genomslagskraft, om man får tyda den statistik som finns registrerad (ja, YouTube avslöjar förstås vem som är störst, bäst och vackrast). Inte heller har gruppen Libraries and Librarians (grundad 26.4.2006) lyckats appelera till större mängder hang-arounds, 25 medlemmar i skrivande stund.
Med det sagda vill jag ändå inte torpedera YouTube som socialt biblioteksmedium. Tvärtom tror jag på användningsmöjligheterna, att de finns menar jag. Men ingenting - eller få saker - här i världen har ett självändamål. Det måste finnas vettiga motiv. Vilka jag ska försöka återkomma till. Men innan dess lyfter jag avslutningsvis fram en australiensisk myndighetssida, Using YouTube, där varningens ord är klart och tydligt artikulerade. Ges förhållningregler som var och en, var som helst, gott kan tänka på mer än en gång. Den går igenom det här med upphovsrätt, fördelar och nackdelar med YouTube, inbäddade (embedded) videoklipp kontra enbart länkar till "självständiga" kanaler på YouTube. Konflikten mellan kommersialism och motsatsen m.m. Taggningen som överraskningarnas sorterare och parskapare (eller matchmaker för att använda ett träffande engelskt ord).
Web 2.0 - interaktiv
Satte igår kväll in Web 2.0 ... The Machine is Us/ing Us av Mike Wesch. Den berättar enkelt och kortfattat om fenomen som ingår/berör den här kursen. Ta en titt, kan löna sig.
söndag 8 februari 2009
BibStream - Se, vis og del film via biblioteket!
"Bibstream är en ny webbtjänst, som vid starten innehåller ca 200 filmer och videoklipp från danska producenter, arkiv, bibliotek och privatpersoner. Tjänsten drivs av några danska bibliotek med stöd från Biblioteksstyrelsen och fungerar ungefär som YouTube, dvs man kan ladda upp egna filmer och videoklipp men framför allt ta del av vad andra gjort."
Biblioteksbloggen
Biblioteksbloggen
Libraries Moving Pictures
För inte fylla den här med videosnuttar öppnade jag en sidoblogg, där jag i fortsättningen kommer att lägga upp både nytta & nöje.
Videos, altius, fortius!
Bibban behöver inte bara syssla med förhistoriska undervisningsmetoder, det finns andra stadier än dinosauriernas.
University of Sydney, tummen upp!
The Cart Wheels - America's Number 1 Book Cart Team! - vinnaren i ALA 2008 Bookcart Drill Team World Championship, var så god -
Tack till mkm, aka M_K_M!
[the information specialist with Stupid Library Tricks]
Vem har sagt att livet på & omkring bibban behöver vara tråkigt, torrt & trist, glanslöst, allvarligt, oestetiskt, allt annat än rock'n'roll?
Tack till mkm, aka M_K_M!
[the information specialist with Stupid Library Tricks]
Vem har sagt att livet på & omkring bibban behöver vara tråkigt, torrt & trist, glanslöst, allvarligt, oestetiskt, allt annat än rock'n'roll?
UCSC Library "Why I Love the Library" YouTube Video Contest
- Uppe vinnaren Adam Clines "Why I Love the UCSC Library",
nere en annan svängig Lib-lover godbit, "Why Do We Love The Library", av Kimberly Aguilar och Jolene Hamilton.
fredag 6 februari 2009
Academic Library 2.0 Keynote Speaker: Meredith Farkas,
Distance Learning Librarian Norwich University, Northfield
Meredith Farkas "Information Wants To Be Free"
Meredith's Presentations
"...also contribute to a collaborative blog, TechEssence, which is dedicated to giving folks concrete introductions to library-related technologies..."
Spara & Slösa!
- Spara det finlandssvenska talet
- Spela webbspelet Krutdurken 1808-1809
"Webbspelet Krutdurken 1808-1809 är ett nervkittlande strategispel om finska kriget. Din uppgift är att ta befälet över de svenska trupperna, fatta kloka beslut för ditt land och ha roligt på kuppen! Så, bästa befälhavare, stig in i Krutdurken, din tidsmaskin till finska kriget!"
Fredrika R.
Egentligen diggar jag inte JL Runeberg. Eftersom jag har studerat litteratur, har jag så klart läst honom. Det var nog lite med glimten i ögat och smil i mungipan som jag skrev igår. Men lyfta på hatten kan man - han har envist hängt kvar. Delvis säkert för motivens skull. Och för att han skrivit orden till vår nationalsång.
På tal om Vårt land så hörde jag Runebergs egen tonsättning en gång - för länge sen - och jag har en känsla att den inte lät fyskam. Inte alls nödvändigtvis sämre än den som sedan har blivit den allenarådande.
Men det finns två Runeberg. Och den andra, Fredrika Runeberg, är betydligt mer spännande som författare och person. Dessutom är JL för många detsamma som Runebergstårta. Som inte är Johan Ludvigs skapelse, utan (också den) Fredrikas bakverk. Den manlige Runebergs enda insats här är, att han råkade tycka om den. Egentligen borde den heta Fredrikas tårta eller Fredrikatårta.
Okej, en dikt av Johan Ludvig Runeberg har jag ändå fastnat för. Kommit ihåg. Den heter:
Den enda stunden
Allena var jag,
Han kom allena;
Förbi min bana
Hans bana ledde.
Han dröjde icke,
Men tänkte dröja,
Han talte icke,
Men ögat talte. --
Du obekante,
Du välbekante!
En dag försvinner,
Ett år förflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar;
Den korta stunden
Blef hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljufva stunden.
På tal om Vårt land så hörde jag Runebergs egen tonsättning en gång - för länge sen - och jag har en känsla att den inte lät fyskam. Inte alls nödvändigtvis sämre än den som sedan har blivit den allenarådande.
Men det finns två Runeberg. Och den andra, Fredrika Runeberg, är betydligt mer spännande som författare och person. Dessutom är JL för många detsamma som Runebergstårta. Som inte är Johan Ludvigs skapelse, utan (också den) Fredrikas bakverk. Den manlige Runebergs enda insats här är, att han råkade tycka om den. Egentligen borde den heta Fredrikas tårta eller Fredrikatårta.
Okej, en dikt av Johan Ludvig Runeberg har jag ändå fastnat för. Kommit ihåg. Den heter:
Den enda stunden
Allena var jag,
Han kom allena;
Förbi min bana
Hans bana ledde.
Han dröjde icke,
Men tänkte dröja,
Han talte icke,
Men ögat talte. --
Du obekante,
Du välbekante!
En dag försvinner,
Ett år förflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar;
Den korta stunden
Blef hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljufva stunden.
torsdag 5 februari 2009
5.2. - Hurra för Runeberg!
Nu är det Johan Ludvigs dag. Han hänger ju ännu med, hans texter visste var de tog. Han har fått ge namn åt Project Runeberg, han skriver ju nästan in sig i 2.0-världen.
Också Google bjuder på Dikter af Johan Ludvig Runeberg.
Hip hurra, du.
Också Google bjuder på Dikter af Johan Ludvig Runeberg.
Hip hurra, du.
Blogg 1.0 eller 2.0
Det är roligt att blogga, eftersom det emellanåt känns väldans skönt att skriva. Som att pyssla med dagbok. För första gången i sitt liv.
Men då vi talar bibliotek 1.0 och 2.0 så handlar det först och främst om ändamål och medel. Biblioteken har sina uppgifter och verksamhetsformer (som stipuleras i lagar och förordningar). Det som befrämjar verksamheten, de allmänna bibliotekens mission och kundservicen är på sin plats, oberoende av om det är fråga om gammaldags manuella skruvmejslar eller moderna drillborrar. Det som fungerar är IN, det som inte fungerar är OUT.
Verksamheten! Men förstås också marknadsföringen! Det vill säga, både konstruktiva lösningar som gagnar verksamheten såväl som ”banbrytande” lösningar som väcker intresse för biblioteket, i synnerhet bland dem som inte just eller alls brukar sätta sin fot på bibban. Uppsökande verksamhet på nätet…
Som sagt roligt att blogga hit & dit, fastän ner i diket. Men tid tar det. Och att sätta sig in i Googles alla funktioner, modifiera ”läsaren”, det egna kontot, sätta sig in i Bloggers alla finesser går inte i ett nafs. För att inte tala om alla andra "social softwares". I går glömde jag tiden framför datorn, just (själv)upptagen med allt det här. Prövade bl.a. på att sätta in en dela-med-dig-av-utvalda-beställda-inlägg-funktion. Döpte den till Blogociperade vyer och förde över till bloggens högra marginal. Kämpade med att också få bort första rubriken, så att där bara skulle stå Läs mer… i rutan. Rubriken länkar nämligen till en delvis tom sida. (Vet nån hur jag kunde lösa problemet?)
Tid kräver det här, som sagt, och det är naturligtvis nånting som bibborna tvingas ta i beaktande, väga för och emot. Är det för nöjes skull, eller leder det nånvart? Bortom vägs ände, som Mulle Meck skulle säga.
Men då vi talar bibliotek 1.0 och 2.0 så handlar det först och främst om ändamål och medel. Biblioteken har sina uppgifter och verksamhetsformer (som stipuleras i lagar och förordningar). Det som befrämjar verksamheten, de allmänna bibliotekens mission och kundservicen är på sin plats, oberoende av om det är fråga om gammaldags manuella skruvmejslar eller moderna drillborrar. Det som fungerar är IN, det som inte fungerar är OUT.
Verksamheten! Men förstås också marknadsföringen! Det vill säga, både konstruktiva lösningar som gagnar verksamheten såväl som ”banbrytande” lösningar som väcker intresse för biblioteket, i synnerhet bland dem som inte just eller alls brukar sätta sin fot på bibban. Uppsökande verksamhet på nätet…
Som sagt roligt att blogga hit & dit, fastän ner i diket. Men tid tar det. Och att sätta sig in i Googles alla funktioner, modifiera ”läsaren”, det egna kontot, sätta sig in i Bloggers alla finesser går inte i ett nafs. För att inte tala om alla andra "social softwares". I går glömde jag tiden framför datorn, just (själv)upptagen med allt det här. Prövade bl.a. på att sätta in en dela-med-dig-av-utvalda-beställda-inlägg-funktion. Döpte den till Blogociperade vyer och förde över till bloggens högra marginal. Kämpade med att också få bort första rubriken, så att där bara skulle stå Läs mer… i rutan. Rubriken länkar nämligen till en delvis tom sida. (Vet nån hur jag kunde lösa problemet?)
Tid kräver det här, som sagt, och det är naturligtvis nånting som bibborna tvingas ta i beaktande, väga för och emot. Är det för nöjes skull, eller leder det nånvart? Bortom vägs ände, som Mulle Meck skulle säga.
onsdag 4 februari 2009
Kaka söker maka, bok söker klok
Läsning som mental träning (DN 4.2.09):
"Det vi länge misstänkt är nu så gott som bevisat. Att läsa romaner är inte att fly verkligheten, utan tvärtom en god förberedelse för livet."
Här är några ställen som kan hjälpa till med jakten på fina hantlar!
Böcker från hela världen på en enda sajt: Dixikon
Lust till böcker, Bookdesire
Säg vem du är och Bok.nu säger vad du gillar
tisdag 3 februari 2009
Ytligt skydd eller naken är stark
Med artikeln Naken är stark (1.2.09) inleder Amanda Svensson en serie i Dagens Nyheter som döpts till "Typiskt 00-tal". I den tar hon upp det här med ytlighet, att dela med sig av sitt yttre i alla lägen, att alltid förhålla sig ironisk och distanserad. Att flyga från den ena blomman till den andra, att aldrig rota sig. Att gardera sig mot djupsinnighet och långvarigt intresse. Att vara trendig.
Hon drar slutsatsen:
"I en sådan tidsanda uppstår förstås ett behov av att dölja. Anfall är som bekant bästa försvar, alltså: Bästa sättet att mörka fula sanningar om sin tråkiga statiskhet är att visa upp fina och trendiga osanningar om sig själv. Tack och lov har vi nu Internet. Bloggar, communitys och så vidare fungerar utmärkt för att visa upp sig själv så som man vill vara. Det är ett snabbt och effektivt medium, väl lämpat för att kunna säga en sak och sedan en annan. Radera sina gamla blogginlägg. Plocka bort bilder som vittnar om de där leopardstrumpbyxornas faktiska omslutande av ens ben. När man pratar om hur var och varannan person fläker ut sig själv på internet, är antagandet att det har att göra med ytlighet och självupptagenhet. Jag vet inte. Jag tror snarare att det handlar om motsatsen. Att få lov att vara hemlig. Ger man bort information om sig själv, får man också behålla något själv."
Låter i vilket fall som helst som en artikelserie jag tänker hålla utkik efter.
Hon drar slutsatsen:
"I en sådan tidsanda uppstår förstås ett behov av att dölja. Anfall är som bekant bästa försvar, alltså: Bästa sättet att mörka fula sanningar om sin tråkiga statiskhet är att visa upp fina och trendiga osanningar om sig själv. Tack och lov har vi nu Internet. Bloggar, communitys och så vidare fungerar utmärkt för att visa upp sig själv så som man vill vara. Det är ett snabbt och effektivt medium, väl lämpat för att kunna säga en sak och sedan en annan. Radera sina gamla blogginlägg. Plocka bort bilder som vittnar om de där leopardstrumpbyxornas faktiska omslutande av ens ben. När man pratar om hur var och varannan person fläker ut sig själv på internet, är antagandet att det har att göra med ytlighet och självupptagenhet. Jag vet inte. Jag tror snarare att det handlar om motsatsen. Att få lov att vara hemlig. Ger man bort information om sig själv, får man också behålla något själv."
Låter i vilket fall som helst som en artikelserie jag tänker hålla utkik efter.
Second Life i första livet i största tidningen
Dagens Helsingin Sanomat (3.2.) bjuder på vitaminer i D-avdelningen. En artikel om Second Life pryder första sidan. Eftersom vi de facto har förflyttat oss bort från första livet till/i riktning Web 2.0 sätter jag in länkarna till www-versionerna:
Toimittaja lensi oppimissaarelle
Toinen elämä, paikka opiskella
Virtuaaliset maailmat osa sosiaalista mediaa
Jag hann inte läsa pappersversionen i morse men jag tycker mig se, att det fanns mer att läsa i den. Åtminstone vill jag minnas att både Isto och Kim figurerade. I den sistnämnda av rubrikerna ovan kommer ändå Kim till tals.
"Jo yleistyneitä sosiaalisen median lajeja ovat wikit, blogit ja internetin keskustelupalstat. Oppija koostaa ja rakentaa ympäristönsä. Ulkopuolinen instituutio ei sitä määrittele.
Tämä voi johtaa joustavaan ja mukautuvaan oppimiseen, kuvailee Åbo Academin tutkija Kim Holmberg."
I den första notisen, journalisten flög till lärdomsön, anges temat. En ny inmutning i SL är utbildning. Linden Lab erbjuder utbildningsanstalter land i Second Life till reapriser.
Toimittaja lensi oppimissaarelle
Toinen elämä, paikka opiskella
Virtuaaliset maailmat osa sosiaalista mediaa
Jag hann inte läsa pappersversionen i morse men jag tycker mig se, att det fanns mer att läsa i den. Åtminstone vill jag minnas att både Isto och Kim figurerade. I den sistnämnda av rubrikerna ovan kommer ändå Kim till tals.
"Jo yleistyneitä sosiaalisen median lajeja ovat wikit, blogit ja internetin keskustelupalstat. Oppija koostaa ja rakentaa ympäristönsä. Ulkopuolinen instituutio ei sitä määrittele.
Tämä voi johtaa joustavaan ja mukautuvaan oppimiseen, kuvailee Åbo Academin tutkija Kim Holmberg."
I den första notisen, journalisten flög till lärdomsön, anges temat. En ny inmutning i SL är utbildning. Linden Lab erbjuder utbildningsanstalter land i Second Life till reapriser.
måndag 2 februari 2009
Blogga bibban bra bättre bäst!
I en artikel från 2003 - Why and How to Use Blogs to Promote Your Library's Services - går Darlene Fichter in på det här med bloggar för bibliotekets bästa. Kanske artikeln är till åren kommen, eller kanske ändå inte. Ett halvt år innan artikeln publicerades i Information Today tog jag mina första stapplande steg på biblioteket som arbetsplats. Hade jag läst den då skulle mina reaktioner säkert vara av helt annan kaliber.
Men inte kan man väl påstå att hela bibban bloggar ännu heller. Vid vårt bibliotek finns det en blogg på ungdomssidan och också en inom ramen för landskapsbiblioteksverksamheten. Jag antar att situationen är densamma, lite avvaktande, vid månget annat bibliotek. Så visst finns det utrymme för ytterligare ett antal bloggande bibliotekarier.
Dessutom håller sig Fichter till s.a.s. allmängods, pekar på fördelar med bloggar - jämfört med traditionella hemsidor (www-sidor) - och kastar ut idéer. De gånger hon ger sig in på det här med föränderlig teknik är det inte heller så farligt, de nyaste programmen och applikationerna kan man nog snoka reda på själv.
Vid vårt bibliotek uppdaterar vi våra hemsidor dagligen, på sätt eller annat. Vi har inget svårt system. Oflexibelt måhända, emellanåt, men svårt - nej! Så vårt behov av bloggar skulle i så fall bero på annat.
Med andra ord betvivlar jag inte att bloggar kunde utnyttjas både till det ena och det andra. Själv har jag faktiskt vankat omkring & funderat på att starta en virtuell bokcirkel och använda mig av en blogg som redskap.
Det fina med bloggar är, att de är lätta att tampas med och tillåter kommentarer. Men vad det än är fråga om, är jag smått skeptisk till saker-för-sakers-egen-skull. Bibbor som bloggar för blott bloggandets glädje är väl inte särdeles mycket att hurra för. (Okej, jag utgår från antagandet att de flesta bibliotek lider av resursbrist. - Det är ju ändå ofta så att allt nytt tillkommer vid sidan av det gamla, att hinna med mer på kortare tid, det är frågan det. Konst för konstens skull undanbedes i det här fallet.)
Fichter understryker det här med kompetenta skribenter, individer som har ordet i sin hand. Själv håller jag med och skulle alltså tillägga, att aktiviteten bör ha ett mervärde i fråga om bibliotekets verksamhet, en direkt nytta.
Främst av allt drömmer jag själv om ett komplett virtuellt bibliotekshus av Umeås modell: minabibliotek.se. Där bibliotekskatalogen eller materialdatabasen öppnar sig inom ramen för hem- eller www-sidorna, och där man kan uttnyttja egenskaper kända från Web 2.0 eller den sociala webben genom att logga in med kundnummer och lösenord. Att mötas på en endaste www-adress känns som en lika smidig virtuell lösning som att i den fysiska världen kunna gå till ett bibliotek där alla avdelningar samlas på en och samma gatuadress.
Nackdelen med de sociala webblösningarna där ute på nätet är, att de är opålitliga (vem vet hur länge de är gratis eller överhuvudtaget tillgängliga), att de är okontrollerbara (vårt bibliotek satte in några guider i videoformat på YouTube och via taggningen hamnade de i ganska suspekt sällskap). Men det hindrar inte att bibborna tar reda på, undersöker, testar. Och sist men inte minst bör vi ha koll på vad som rör sig i tiden. Kunna orientera oss obehindrat i den virtuella 2.0-världen.
Men inte kan man väl påstå att hela bibban bloggar ännu heller. Vid vårt bibliotek finns det en blogg på ungdomssidan och också en inom ramen för landskapsbiblioteksverksamheten. Jag antar att situationen är densamma, lite avvaktande, vid månget annat bibliotek. Så visst finns det utrymme för ytterligare ett antal bloggande bibliotekarier.
Dessutom håller sig Fichter till s.a.s. allmängods, pekar på fördelar med bloggar - jämfört med traditionella hemsidor (www-sidor) - och kastar ut idéer. De gånger hon ger sig in på det här med föränderlig teknik är det inte heller så farligt, de nyaste programmen och applikationerna kan man nog snoka reda på själv.
Vid vårt bibliotek uppdaterar vi våra hemsidor dagligen, på sätt eller annat. Vi har inget svårt system. Oflexibelt måhända, emellanåt, men svårt - nej! Så vårt behov av bloggar skulle i så fall bero på annat.
Med andra ord betvivlar jag inte att bloggar kunde utnyttjas både till det ena och det andra. Själv har jag faktiskt vankat omkring & funderat på att starta en virtuell bokcirkel och använda mig av en blogg som redskap.
Det fina med bloggar är, att de är lätta att tampas med och tillåter kommentarer. Men vad det än är fråga om, är jag smått skeptisk till saker-för-sakers-egen-skull. Bibbor som bloggar för blott bloggandets glädje är väl inte särdeles mycket att hurra för. (Okej, jag utgår från antagandet att de flesta bibliotek lider av resursbrist. - Det är ju ändå ofta så att allt nytt tillkommer vid sidan av det gamla, att hinna med mer på kortare tid, det är frågan det. Konst för konstens skull undanbedes i det här fallet.)
Fichter understryker det här med kompetenta skribenter, individer som har ordet i sin hand. Själv håller jag med och skulle alltså tillägga, att aktiviteten bör ha ett mervärde i fråga om bibliotekets verksamhet, en direkt nytta.
Främst av allt drömmer jag själv om ett komplett virtuellt bibliotekshus av Umeås modell: minabibliotek.se. Där bibliotekskatalogen eller materialdatabasen öppnar sig inom ramen för hem- eller www-sidorna, och där man kan uttnyttja egenskaper kända från Web 2.0 eller den sociala webben genom att logga in med kundnummer och lösenord. Att mötas på en endaste www-adress känns som en lika smidig virtuell lösning som att i den fysiska världen kunna gå till ett bibliotek där alla avdelningar samlas på en och samma gatuadress.
Nackdelen med de sociala webblösningarna där ute på nätet är, att de är opålitliga (vem vet hur länge de är gratis eller överhuvudtaget tillgängliga), att de är okontrollerbara (vårt bibliotek satte in några guider i videoformat på YouTube och via taggningen hamnade de i ganska suspekt sällskap). Men det hindrar inte att bibborna tar reda på, undersöker, testar. Och sist men inte minst bör vi ha koll på vad som rör sig i tiden. Kunna orientera oss obehindrat i den virtuella 2.0-världen.
söndag 1 februari 2009
Arianna, drottning av Blogoranien, jämte andra härskare
Förut lovsjöng man till orden Hosianna, Davids son. Nu är det andra bullar som gäller: Arianna, Nätets drottning. På ekonomisidorna i Helsingin Sanomat ingick för en tid sedan (25.1.09) en artikel om Arianna Huffington - med rötter i Grekland - som med sin The Huffington Post har blivit en maktfaktor att räkna med. Hon hör till de ihärdiga och påhittiga bloggare som lyckats ta upp kampen med traditionella medier. I och med den ökande populariteten har HuffPosten övergått från att servera blott bloggmat till att även krydda med nyheter. The Huffington Post söker efter egna "scoops" och länkar resten av nyheterna från andras sidor. Ett av Huffingtons recept till framgång är hennes kändismeny: namn som Norman Mailer, Barack Obama, Hillary Clinton och Steve Martin har bloggat i hennes Post.
Barack Obama har också förstått sig på det här med nätet. Via sina nätsidor samlade han och hans stab in en hel del dollar för presidentvalskampanjen. Obama utnyttjar YouTube som publiceringskanal och ger sina väljare - ja eller vem som helst - möjlighet att säga sin åsikt åt presidenten. Klart att inte Obama personligen läser all den nätpost som strömmar in, för det finns en stab. I vilket fall som helst har Barack Obama och hans medhjälpare via sina "interaktiva" kampanjer och strategier byggt upp databaser som innehåller medborgares e-postadresser, mobilnummer och även åsikter. Därigenom är det möjligt att inför behandlingen av ett t.ex. lagförslag skicka ut påstötar till dem som är "pro" och be dem kontakta sina kongressrepresentanter, kort sagt be de trogna väljarna att lobba för.
Alla bloggar och nätsidor är definitivt inte små lugna idylliska öar därute nånstans bortom horisonten. Världen är definitivt på glid in i Politiken 2.0
Barack Obama har också förstått sig på det här med nätet. Via sina nätsidor samlade han och hans stab in en hel del dollar för presidentvalskampanjen. Obama utnyttjar YouTube som publiceringskanal och ger sina väljare - ja eller vem som helst - möjlighet att säga sin åsikt åt presidenten. Klart att inte Obama personligen läser all den nätpost som strömmar in, för det finns en stab. I vilket fall som helst har Barack Obama och hans medhjälpare via sina "interaktiva" kampanjer och strategier byggt upp databaser som innehåller medborgares e-postadresser, mobilnummer och även åsikter. Därigenom är det möjligt att inför behandlingen av ett t.ex. lagförslag skicka ut påstötar till dem som är "pro" och be dem kontakta sina kongressrepresentanter, kort sagt be de trogna väljarna att lobba för.
Alla bloggar och nätsidor är definitivt inte små lugna idylliska öar därute nånstans bortom horisonten. Världen är definitivt på glid in i Politiken 2.0
Ö(h)
Ingen människa är en ö, sades det. Men tänk om. Om alla människor är öar. Visserligen kan vi bilda sammanhang tillsammans med andra, födas in i familjer, släkten, starta upp nya, gå med i det ena och det andra, känna oss delaktiga och uppleva gemenskap. Vi kan vara öar som hör hemma i diverse ögrupper, skärgårdslandskap.
Vi sätter ut våra intressen i t.ex. bloggar, och genom att klicka på en etikett, t.ex. Penniless, så hops har vi ankrat vår ö i en ny arkipelag. Nu kan det ju hända att de här "mentala geografierna" o.d. inte spelar desto större roll. Kanske det faktum att jag har samma favorit som en annan individ där ute nånstans inte säger ett skvatt om oss bägge, den tillfälliga gemenskap som vi ingår i kan vara högst missvisande med tanke på vår "egentliga ö-natur".
Själv är jag rent konkret intresserad av öar, och kunde för all del sätta in följande adressat, The Islomaniac, i listan på bloggar som jag följer. Men jag drar mig för det, eftersom jag den vägen kunde skriva in missvisande koordinater. För jag varken googlar eller bloggar mig runt nätet på jakt efter öar. Dessutom vill jag inte ta risken att "till synes skriva under" de tankar som förekommer i bloggen. Då är det nog lättare att peka ut musikfavoriter. Trots att det också kunde leda till suspekta sammanhang.
Nu är jag själv en i den växnade skaran av blogivider (individer som bloggar). Måhända skriver en för att bli upptäckt, måhända skriver en annan för sig själv, sina vänner, en utvald skara likatänkande. Men ju mer blogivider som dyker upp på nätet, desto mer anonyma blir vi. På ett svallande hav av miljoner öar är det inte så många enskilda plättar som blir livligt besökta. Det kan rentav hända att det bara är Robinson och Fredag som råkar sätta sina fotspår i sanden. Men jag misstänker också, att det här inte nödvändigtvis är något större problem.
Öh, kanske endel gillar att ta det lugnt nere vid stranden utan större trafik i sikte.
Vi sätter ut våra intressen i t.ex. bloggar, och genom att klicka på en etikett, t.ex. Penniless, så hops har vi ankrat vår ö i en ny arkipelag. Nu kan det ju hända att de här "mentala geografierna" o.d. inte spelar desto större roll. Kanske det faktum att jag har samma favorit som en annan individ där ute nånstans inte säger ett skvatt om oss bägge, den tillfälliga gemenskap som vi ingår i kan vara högst missvisande med tanke på vår "egentliga ö-natur".
Själv är jag rent konkret intresserad av öar, och kunde för all del sätta in följande adressat, The Islomaniac, i listan på bloggar som jag följer. Men jag drar mig för det, eftersom jag den vägen kunde skriva in missvisande koordinater. För jag varken googlar eller bloggar mig runt nätet på jakt efter öar. Dessutom vill jag inte ta risken att "till synes skriva under" de tankar som förekommer i bloggen. Då är det nog lättare att peka ut musikfavoriter. Trots att det också kunde leda till suspekta sammanhang.
Nu är jag själv en i den växnade skaran av blogivider (individer som bloggar). Måhända skriver en för att bli upptäckt, måhända skriver en annan för sig själv, sina vänner, en utvald skara likatänkande. Men ju mer blogivider som dyker upp på nätet, desto mer anonyma blir vi. På ett svallande hav av miljoner öar är det inte så många enskilda plättar som blir livligt besökta. Det kan rentav hända att det bara är Robinson och Fredag som råkar sätta sina fotspår i sanden. Men jag misstänker också, att det här inte nödvändigtvis är något större problem.
Öh, kanske endel gillar att ta det lugnt nere vid stranden utan större trafik i sikte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
