tisdag 13 juli 2010

Bildspråksbanken. Kapitel 2

Eller kapital nr 2. Bäst att smida medan datorn går varm. Följande uttryck som jag önskar inmuta (rista in i patentverkets register) återfinns i textremsan här under. Lyder: "veden mognar till aska". Min demodikt är nu vad den är, men om någon vill använda det citerade i bättre sammanhang, så är det bara att ta kontakt med denna bloggs kontor.

"Här stod björken. Såg ut över världen. Höll upp fåglar, blad och löss med alla sina känselspröt. Blev stapelvara, ett kubistiskt arrangemang. Avsågad, kluven. Men ändå finns det en trygghet, i klabbarnas sätt att brinna, sätt att spinna. Sitter på första bänkrad. Gnistornas rödglödgade dans och hur veden stilla mognar till aska."

måndag 12 juli 2010

Bildspråksbanken - en patentfråga

I hettan som för tillfället sveper över, också i blogosfären, kan det uppstå soliga idéer med sting i. Själv råkade jag ut för ett blixtnedslag häromdagen. Ämne för lite sidoprassel med sedlar, jag undrar.

Det är ju så, att nuförtiden tas det patent på det mesta. Också språket håller på att bli en patentfråga. Nokia Connecting People är bara ett endaste ynka litet exempel.

Tänkte mig slå upp en bildspråksbank på någon central plats på nätet. Ta patent på uttryck helt enkelt och sedan sälja ut. Passar sådana som undertecknad som inte orkar skriva hela verk, men häver ur sig ett & annat - närmast fragment och utkast - mellan varven. Varför inte slå mynt på ord, bildspråk, uttryck, meningar, demotexter som redan är myntade på ett plan.

Det första bildspråkliga uttrycket som jag härmed patenterar är (och det kunde göra sig som titel, t.ex.): "Med döden som bollplank".

Prissättningen kommer naturligtvis att bli en kinkigare fråga. Men i väntan på någon slags listprislösning passar jag på att anteckna följande text, också den härefter en fråga för upphovsrätten och patentverket:

"Det är ifrån våra minnen vi dör. Landskapet som vajar och viskar bakom fönstret är ett retuscherat fotografi. Du och jag i stövlarna och regnet är inte det som hände, det är inte minnet som bedrar. Din sista lättnadens suck är de överlevandes minne. För dig knappast ens en suck, som solkatten i taket då du sakta stänger ögonen."