Grexit i Diogenes skugga

En av mina favoritanekdoter är den om Diogenes från Sinope. Han lär ha bott i en tunna (det vill säga i en stor kruka), tvättade sig aldrig och levde ett enkelt och bekymmerslöst liv. Alexander den store besökte den berömde filosofen och undrade om det fanns någonting som Diogenes önskade sig. Filosofen svarade att Alexander kunde stiga åt sidan så att han inte skymde solen.

Jag vet inte om den här lilla tablån som redan de gamla grekerna återberättade har någonting att göra med situationen som uppkom idag: "EU säger nej till Grekland - stödpaketet upphör". Grekland är knappast Diogenes och EU lika tveksamt Alexander den store. Men ändå kan jag inte låta bli att dra mig anekdoten till minnes. Får se hur det går, vem som låter bli att två sina händer och vem som kommer att lukta som en hund.

Kring första maj, arbetarnas dag, reflekterade jag följande - omgiven av härskaror från något slags kräkland -

Diogenes skugga

Tunna band till allting i dag. Svaj
i parkbänkens knäveck, ryggstödet
lider av svankrygg och överrörliga leder.
Undrar om jag borde göra någonting
annat. Innan bänken golvar mig.

För en tid sedan hade jag kanske
varit filosofiskt benägen, bett
Medelhavets store son stäppa
en spjutlängd eller två, åt sidan.

Byggnaden som tornar upp sig
framför mig och skymmer solen
i skinande rustning rör inte en min,
bakom halsstarriga glasögon.

Flankerad av betongförsvar äldre
än den kalkylerad livscykeln
på dryga halvseklet pulvriserar
den varje önskedröm.

Men vänta bara, om ett antal år
är det jag som vilar i ljuset
från en sol som får grästuvorna
över mig att växa så det knakar
i gamla, kalla öron.