Radio Vegas program Böcker i bersån dignar i dag av poesi, "Med pennan mot hjärtat". Den diktande blondinen Marilyn Monroe tangeras också, och då ligger det bra till för dagens haiku.
Poesi i en ask
Marilyn älskar
broar, och filmens rutor
för henne till oss.
tisdag 30 juni 2015
måndag 29 juni 2015
Solar Impulse 2
Dagens artikel på Svenska Yles sidor som kommenteras med en haiku är "Solplanet gör nytt försök att flyga till Hawaii".
Solar Impulse 2
Soldrivet flygplan
till Hawaii. Smälter dess
flykt som Ikaros?
Solar Impulse 2
Soldrivet flygplan
till Hawaii. Smälter dess
flykt som Ikaros?
söndag 28 juni 2015
Fazer gnuggar händerna
Karl slickar sig om munnen. Ännu finns det godbitar att kommentera på Svenska Yles sidor. Nu den befriande nyheten att "Du får inte finnar av choklad! Hurra!" Det glädjebudskapet måste vi absolut fira med att korka en haiku.
Afrodisiakum
Mums, vi får inte
finnar av choklad. Men nog
efter sockersex.
Afrodisiakum
Mums, vi får inte
finnar av choklad. Men nog
efter sockersex.
Havet inom oss och havet som gör oss utom
Riksdagsledamoten Nasima Razmyar säger att ”Finland kan inte blunda för sitt ansvar”. Men det är klart att Finland kan, det har Finland alltid kunnat. - En annan femma är att Finland inte borde, inte borde få -.
Det har upprepats så många gånger, att kanske finländarna själva inte tror på det längre, att vi från detta landet har sökt oss till andra länder på grund av politiska orsaker, fattigdom eller för höga skatter. Också för kärleks skull.
Och landet på andra sidan havet, Sverige, har inte stått overksamt då Finland varit i trångmål. Under de senaste krigen stickades och syddes för Finlands skull så stopporna yrde, pengar samlades in, hjälp skeppades över böljorna och till och med människoliv riskerades sida vid sida. (Och ändå är det inte bara syskonkärlek som vibrerar mellan Finland och Sverige.)
Tidigare har jag kommenterat Europas flathet inför flyktingströmmen norrut över Medelhavet, åtminstone indirekt, i diktformat. Nu kommenterar jag Svenska Yles artikel ovan med en haiku, helt obegripligt här i min blogg (där jag i lugn och ro kan vara ute och cykla bäst jag vill).
Medelhav och mållöshet
Finland kan inte
blunda. Men det är fel hav,
fel Estonia.
*
P.S. - Av en slump råkade jag se Dan-Eskil Janssons haiku i stället för recension på Yles sidor förra året, vilken gränsöverskridande Musikbar, tack för det DEJ!
Det har upprepats så många gånger, att kanske finländarna själva inte tror på det längre, att vi från detta landet har sökt oss till andra länder på grund av politiska orsaker, fattigdom eller för höga skatter. Också för kärleks skull.
Och landet på andra sidan havet, Sverige, har inte stått overksamt då Finland varit i trångmål. Under de senaste krigen stickades och syddes för Finlands skull så stopporna yrde, pengar samlades in, hjälp skeppades över böljorna och till och med människoliv riskerades sida vid sida. (Och ändå är det inte bara syskonkärlek som vibrerar mellan Finland och Sverige.)
Tidigare har jag kommenterat Europas flathet inför flyktingströmmen norrut över Medelhavet, åtminstone indirekt, i diktformat. Nu kommenterar jag Svenska Yles artikel ovan med en haiku, helt obegripligt här i min blogg (där jag i lugn och ro kan vara ute och cykla bäst jag vill).
Medelhav och mållöshet
Finland kan inte
blunda. Men det är fel hav,
fel Estonia.
*
P.S. - Av en slump råkade jag se Dan-Eskil Janssons haiku i stället för recension på Yles sidor förra året, vilken gränsöverskridande Musikbar, tack för det DEJ!
lördag 27 juni 2015
Grexit i Diogenes skugga
En av mina favoritanekdoter är den om Diogenes från Sinope. Han lär ha bott i en tunna (det vill säga i en stor kruka), tvättade sig aldrig och levde ett enkelt och bekymmerslöst liv. Alexander den store besökte den berömde filosofen och undrade om det fanns någonting som Diogenes önskade sig. Filosofen svarade att Alexander kunde stiga åt sidan så att han inte skymde solen.
Jag vet inte om den här lilla tablån som redan de gamla grekerna återberättade har någonting att göra med situationen som uppkom idag: "EU säger nej till Grekland - stödpaketet upphör". Grekland är knappast Diogenes och EU lika tveksamt Alexander den store. Men ändå kan jag inte låta bli att dra mig anekdoten till minnes. Får se hur det går, vem som låter bli att två sina händer och vem som kommer att lukta som en hund.
Kring första maj, arbetarnas dag, reflekterade jag följande - omgiven av härskaror från något slags kräkland -
Diogenes skugga
Tunna band till allting i dag. Svaj
i parkbänkens knäveck, ryggstödet
lider av svankrygg och överrörliga leder.
Undrar om jag borde göra någonting
annat. Innan bänken golvar mig.
För en tid sedan hade jag kanske
varit filosofiskt benägen, bett
Medelhavets store son stäppa
en spjutlängd eller två, åt sidan.
Byggnaden som tornar upp sig
framför mig och skymmer solen
i skinande rustning rör inte en min,
bakom halsstarriga glasögon.
Flankerad av betongförsvar äldre
än den kalkylerad livscykeln
på dryga halvseklet pulvriserar
den varje önskedröm.
Men vänta bara, om ett antal år
är det jag som vilar i ljuset
från en sol som får grästuvorna
över mig att växa så det knakar
i gamla, kalla öron.
Jag vet inte om den här lilla tablån som redan de gamla grekerna återberättade har någonting att göra med situationen som uppkom idag: "EU säger nej till Grekland - stödpaketet upphör". Grekland är knappast Diogenes och EU lika tveksamt Alexander den store. Men ändå kan jag inte låta bli att dra mig anekdoten till minnes. Får se hur det går, vem som låter bli att två sina händer och vem som kommer att lukta som en hund.
Kring första maj, arbetarnas dag, reflekterade jag följande - omgiven av härskaror från något slags kräkland -
Diogenes skugga
Tunna band till allting i dag. Svaj
i parkbänkens knäveck, ryggstödet
lider av svankrygg och överrörliga leder.
Undrar om jag borde göra någonting
annat. Innan bänken golvar mig.
För en tid sedan hade jag kanske
varit filosofiskt benägen, bett
Medelhavets store son stäppa
en spjutlängd eller två, åt sidan.
Byggnaden som tornar upp sig
framför mig och skymmer solen
i skinande rustning rör inte en min,
bakom halsstarriga glasögon.
Flankerad av betongförsvar äldre
än den kalkylerad livscykeln
på dryga halvseklet pulvriserar
den varje önskedröm.
Men vänta bara, om ett antal år
är det jag som vilar i ljuset
från en sol som får grästuvorna
över mig att växa så det knakar
i gamla, kalla öron.
Stavelseöverträdelse - en bekännelse
I gårdagens blogginlägg "Låt hjärnan återuppstå" refererade jag till en incident, där jag lyft fram Svenska Yles replik på min haikukommentar och konstaterat att den sista stavelsen innehållit en stavelse för mycket, det vill säga sex i stället för fem.
Döm om min förvåning - min skam alltså - då det plötsligt slog mig att min ursprungliga också innehöll sex stavelser på tredje raden och att ordet som var ursprunget till missberäkningen är precis det samma: Yle (som ju är ett tvåstavigt ord, inte ett enstavigt).
Vilket härmed rättas - "Lek med vad som helst, / men inte med haikuord / i Yles fält = för knäppt." får bli:
Knäppt gök
Lek med vad som helst,
men inte med haikuord
i Yles fält = knäppt.
Men vi felas väl alla, och bättre att spänna sin båge, riskera att bli lycklig. Det är någonting man kan sträva efter, pensla fram.
Haikupedagogik
Att vara lycklig -
att belysa det dystra
- lära sig lycka.
Ibland kan man ändå gripas av motstridiga tankar, undrar om den valda vägen eller strategin är den rätta.
Tvekan
Haiku haiku, vet
inte om den vill vara
både haj och ko.
Döm om min förvåning - min skam alltså - då det plötsligt slog mig att min ursprungliga också innehöll sex stavelser på tredje raden och att ordet som var ursprunget till missberäkningen är precis det samma: Yle (som ju är ett tvåstavigt ord, inte ett enstavigt).
Vilket härmed rättas - "Lek med vad som helst, / men inte med haikuord / i Yles fält = för knäppt." får bli:
Knäppt gök
Lek med vad som helst,
men inte med haikuord
i Yles fält = knäppt.
Men vi felas väl alla, och bättre att spänna sin båge, riskera att bli lycklig. Det är någonting man kan sträva efter, pensla fram.
Haikupedagogik
Att vara lycklig -
att belysa det dystra
- lära sig lycka.
Ibland kan man ändå gripas av motstridiga tankar, undrar om den valda vägen eller strategin är den rätta.
Tvekan
Haiku haiku, vet
inte om den vill vara
både haj och ko.
fredag 26 juni 2015
Låt hjärnan återuppstå
Min korta karriär som haiku-kommentator i Svenska Yles svarsfält är härmed över. Hade den fortsatt, skulle dagens haiku ha rört sig om artikeln och hälsotipset "Lås in mobilen och koncentrera dig på sommaren". Litet fasta - som det nuförtiden med jämna mellanrum talas om - från smarttelefonen, och sociala medier, kan med fördel kombineras med semester. Var rörlig, tänk utanför boxen (= maskinen).
Smart haiku
Lås in mobilen,
ta lov från ditt Stasi, låt
hjärnan bli mobil.
*
Men det blev en värdig haikusorti från Yles sidor. Jag kunde inte låta bli att igår kommentera uppmaningen "En hyllning till alla galna knäppgökar", som handlade om Barbro Lindgren, lek, ordglädje och humor.
Knäppt gök
Lek med vad som helst,
men inte med haikuord
i Yles fält = för knäppt.
Varvid Yle svarade helt i vänliga ordalag, tummen upp för det = med på noterna.
Svar till GH
Det kan ju hända,
men låt gå för denna gång
Yle = humor, ibland.
Och det måste jag helt enkelt bemöta, klart det.
Tack!
Smart haiku
Lås in mobilen,
ta lov från ditt Stasi, låt
hjärnan bli mobil.
*
Men det blev en värdig haikusorti från Yles sidor. Jag kunde inte låta bli att igår kommentera uppmaningen "En hyllning till alla galna knäppgökar", som handlade om Barbro Lindgren, lek, ordglädje och humor.
Knäppt gök
Lek med vad som helst,
men inte med haikuord
i Yles fält = för knäppt.
Varvid Yle svarade helt i vänliga ordalag, tummen upp för det = med på noterna.
Svar till GH
Det kan ju hända,
men låt gå för denna gång
Yle = humor, ibland.
Och det måste jag helt enkelt bemöta, klart det.
Tack!
torsdag 25 juni 2015
onsdag 24 juni 2015
Förtrollad på Yles sidor
Jag har varit som förtrollad på Yles sidor, närmast sagt i kommentarsfälten och själv litet av ett nättroll av bara farten. Som framgått har jag de senaste dagarna kommenterat i haikuform(at). Alla försök i genren har inte publicerats och nu vet jag varför.
Det är så, vilket nog är begripligt, att kommentarerna måste vara - önskas vara - enkla i betydelsen lättfattliga. Kommentarerna bör kunna förstås utan desto större svårigheter och ansträngningar. Den som vistats läsande på Yles sidor vet, att kommentarernas innehåll ibland kan lämna mycket övrigt att önska. Hellre vad som helst, bara det går att skumma igenom utan att tvingas tänka alltför mycket.
Men här kan jag ju säga det med en haiku.
Bättre nidvisa
som enkelt går att förstå
- än en haikuknopp.
En av dagens artiklar som berör mitt eget levebröd är rubricerad "Regeringen vill skära i biblioteken".
Kommenterade den med en haiku gånger tre, som alltså inte passade in med de andra lättfattligare kommentarerna (för övrigt är det alltså språket som skall vara begripligt, mindre viktigt är att åsikterna är begripliga).
Trippelhaiku i SSS-biblioteket
Behövs ingenjör
för att förstå att ingen
gör digitala
hopp utan nollor.
Ett plus ett är två flugor,
biblioteksbrist
skapar nollor, och
med en smäll hyllas hoppet
digitalt i ett.
I en lättläst version handlar det om vår statsminister Juha Sipilä som är ingenjör till sin utbildning och talat om det digitala hoppet eller språnget. I den digitala världen utgår budskapet på teckenstadiet från ettor och nollor, det vill säga endast ett par tecken. Ibland kan man slå två flugor i en smäll. Mindre antal eller sämre utrustade bibliotek kan leda till sänkt bildningsnivå, vilket i sin tur eventuellt (sagt med svart humor) till ett stigande antal nollor. Hopp kan vara inte bara språng utan också framtidstro. Och om något hyllas digitalt i ett kan man associera till ettorna - men dessutom till att det sker i ett, hela tiden, utan uppehåll.
Trots att jag förstår Svenska Yles kommentarspolitik, så verkar det aningen konstigt att mindre kloka inlägg accepteras bara för att de är skrivna på vanlig eller knagglig svenska (och menar inte att de är skrivna av personer med annat än svenskt modersmål, utan att de är dåligt skrivna), men om man skriver med glimten i ögat (vilket ju kommentarer skrivna i haikuform är) och komprimerar, så att det krävs litet mera av läsaren, då är det "out of the question" eller utanför boxen. Jag tänkte mig, att Yle skulle vara ett forum också för mindre lättsmält.
En annan haiku som stötte på patrull idag var en som kommenterade nyheten "Det blir inget Olkiluoto 4 - åtminstone inte just nu":
Halmstrå
Olkiluoto får
vänta på kraftverk fyra
- tar inte fyr nu.
Alla som ens har en diffus aning om olika risker förknippade med kärnkraftverk och vet vad uttrycket ta fyr betyder, kan knappast ha desto större svårigheter att förstå haikuns direkt svarta humor.
Men förstås, det erkänner jag helt frivilligt, dagens enklaste och minst betydelsefulla haiku publicerades, så visst är Svenska Yle konsekvent i sitt portvaktsvärv. "Veterinär smugglade droger i hundvalpar" och min kommentar, så billig att det är skäl att skälla på den -
Hau-hau-haiku
Smugglare ville
ha egen knarkhund, födde
upp valpar på knark.
Det är så, vilket nog är begripligt, att kommentarerna måste vara - önskas vara - enkla i betydelsen lättfattliga. Kommentarerna bör kunna förstås utan desto större svårigheter och ansträngningar. Den som vistats läsande på Yles sidor vet, att kommentarernas innehåll ibland kan lämna mycket övrigt att önska. Hellre vad som helst, bara det går att skumma igenom utan att tvingas tänka alltför mycket.
Men här kan jag ju säga det med en haiku.
Bättre nidvisa
som enkelt går att förstå
- än en haikuknopp.
En av dagens artiklar som berör mitt eget levebröd är rubricerad "Regeringen vill skära i biblioteken".
Kommenterade den med en haiku gånger tre, som alltså inte passade in med de andra lättfattligare kommentarerna (för övrigt är det alltså språket som skall vara begripligt, mindre viktigt är att åsikterna är begripliga).
Trippelhaiku i SSS-biblioteket
Behövs ingenjör
för att förstå att ingen
gör digitala
hopp utan nollor.
Ett plus ett är två flugor,
biblioteksbrist
skapar nollor, och
med en smäll hyllas hoppet
digitalt i ett.
I en lättläst version handlar det om vår statsminister Juha Sipilä som är ingenjör till sin utbildning och talat om det digitala hoppet eller språnget. I den digitala världen utgår budskapet på teckenstadiet från ettor och nollor, det vill säga endast ett par tecken. Ibland kan man slå två flugor i en smäll. Mindre antal eller sämre utrustade bibliotek kan leda till sänkt bildningsnivå, vilket i sin tur eventuellt (sagt med svart humor) till ett stigande antal nollor. Hopp kan vara inte bara språng utan också framtidstro. Och om något hyllas digitalt i ett kan man associera till ettorna - men dessutom till att det sker i ett, hela tiden, utan uppehåll.
Trots att jag förstår Svenska Yles kommentarspolitik, så verkar det aningen konstigt att mindre kloka inlägg accepteras bara för att de är skrivna på vanlig eller knagglig svenska (och menar inte att de är skrivna av personer med annat än svenskt modersmål, utan att de är dåligt skrivna), men om man skriver med glimten i ögat (vilket ju kommentarer skrivna i haikuform är) och komprimerar, så att det krävs litet mera av läsaren, då är det "out of the question" eller utanför boxen. Jag tänkte mig, att Yle skulle vara ett forum också för mindre lättsmält.
En annan haiku som stötte på patrull idag var en som kommenterade nyheten "Det blir inget Olkiluoto 4 - åtminstone inte just nu":
Halmstrå
Olkiluoto får
vänta på kraftverk fyra
- tar inte fyr nu.
Alla som ens har en diffus aning om olika risker förknippade med kärnkraftverk och vet vad uttrycket ta fyr betyder, kan knappast ha desto större svårigheter att förstå haikuns direkt svarta humor.
Men förstås, det erkänner jag helt frivilligt, dagens enklaste och minst betydelsefulla haiku publicerades, så visst är Svenska Yle konsekvent i sitt portvaktsvärv. "Veterinär smugglade droger i hundvalpar" och min kommentar, så billig att det är skäl att skälla på den -
Hau-hau-haiku
Smugglare ville
ha egen knarkhund, födde
upp valpar på knark.
Haiku huhuu
Har fortsatt mitt sommarnöje eller -löje. Nu kommenterade jag den läsvärda artikeln "Lycka utan pengar!" - om Thomas Mores Utopia - med
Mera haiku
Thomas utopi -
ingen utopi utan
sanning om vår miss.
Samtidigt passade jag på att dra en lans för min gamla favorit, järnvägen, under rubriken "Järnvägens vänner är vänster" -
Haikun svänger
Järnvägen tågar
vänsterut, alla bilar
kör till världens slut.
Mera haiku
Thomas utopi -
ingen utopi utan
sanning om vår miss.
Samtidigt passade jag på att dra en lans för min gamla favorit, järnvägen, under rubriken "Järnvägens vänner är vänster" -
Haikun svänger
Järnvägen tågar
vänsterut, alla bilar
kör till världens slut.
söndag 21 juni 2015
Midsommar, natur och kultur
Midsommaren fortsätter i naturens, kulturens och teknikens och haikuramsornas tecken. Precis som i går blev det att kommentera artiklar på Yles sidor med haikudikter.
I dagens Finland är barnfamiljerna inte lika stora som förr och om sommaren en gång i tiden var högtid för barnalstring så har mörkare årstider blivit populärare i det avseendet. Men en gammal favorit som föderska eller barnmorska har återvänt, storken det vill säga: "Finlands första storkbaby kläcktes på midsommar".
Storkens fågelkollega gamen är knappast lika populär. Men mobila apparater är däremot vardagsmat. Det är inte hälsosamt att sitta. Och att göra det med till exempel en smarttelefon i famnen kan vara rätt tokigt, man blir nämligen lätt krokig i ryggen. Varningen lyder: "Undvik att se ut som en gam".
Midsommar är bland annat björkens tid. Den susar så fint och doftar och smakar så gott på ryggen i bastun. Att bada bastu sägs vara hälsosamt och också björken kan bidra till välbefinnande, inte bara som källa till xylitol utan dessutom som "bartender". Björksaven påstås vara en underdryck: "Hela världen vill dricka finländsk björksav".
Och här är de tre haikun som jag skämtsamt kommenterade respektive artiklar med.
Midsommar(st)ork
Förr var midsommar
tid för sänghalm och avel.
Nu kommer storken -.
(Den här följande kommentaren om gamen publicerades inte. Radio X3M har tydligen ribban högre satt än den allmännare svenska Yle-sidan.)
Sitt inte krökt som
en gam då du surffar fram
- på nätkadaver.
Björkarna susa
Hela världen vill
dricka björksav hälsan till
- höra sus och dur.
fredag 19 juni 2015
En midsommarnatt grym
"Men jag vill ju vara ensam", skrev Anne Hietanen i sin blogg på Yles sidor här om veckan (27.5). Själv kanske jag inte vill vara ensam, men jag har inte något emot det heller. Jag trivs tillräckligt bra i eget sällskap.
Det finns några dagar under året då det möjligen är svårare att vara på "enmanhand", då det till och med kan vara suspekt eller skamligt att sakna sällskap och umgänge. Midsommar är en sådan tidpunkt. Dagens Nyheters Kristofer Ahlström ger sig i kast med det tabut under rubriken "Varför får man inte vara ensam på årets längsta natt" (18.6). Den är en träffande essä och fullmatad från begynnelsbokstav till punkt och prick. Men jag väljer att kasta mig rätt in i följande stycke:
Midsommar är också en tid för blomsterkransar, besvärjelser, brasor, rim och ramsor. Midsommarnatten är naturens natt. Då glider man lätt in på funderingar om hot och ond, bråd död. Tanken på naturen är inte längre onaturlig, den är inte längre en ren och oskuldsfull tanke.
Som motvikt mot min tunga uppgörelse Ansiktet mot muren, i ungdomens turbulens, slank det också enstaka nonsensrim ur mig - och en bekant tyckte att det absolut var det bästa jag diktat. Nu är jag inte så säker på det, men låt gå, för gammal vänskaps skull.
Det är hask
med mask
att meta
i slask.
*
Blir det dimma,
blir det regn.
Inte simma,
jag har vagn.
Men allvarligt talat, allt är inte guld och gröna skogar, i synnerhet inte det senare. Aftonen till ära har jag snappar upp tvenne nyheter på Yles sidor, "Sällsynt fjäril hotas av bergtäkt" och "Ryggradsdjur håller på att utrotas - människan snabbar upp 50 gånger". Det är ju i och för sig lustigt så här i midsommartider att företaget som vill bryta sten i Sibbo är Lemminkäinen. Jag dristade mig att kommentera bägge artiklarna, jag sade väl redan att det är högtid för rim och reson.
Midsommarhajk
Asknätsfjärilen
i Sibbo bergtäktshotad
- flyger i luften.
*
Midsommarhaiku
Vi är ryggradsdjur
som utrotar andra helt
- egen ryggrad med.
Det finns några dagar under året då det möjligen är svårare att vara på "enmanhand", då det till och med kan vara suspekt eller skamligt att sakna sällskap och umgänge. Midsommar är en sådan tidpunkt. Dagens Nyheters Kristofer Ahlström ger sig i kast med det tabut under rubriken "Varför får man inte vara ensam på årets längsta natt" (18.6). Den är en träffande essä och fullmatad från begynnelsbokstav till punkt och prick. Men jag väljer att kasta mig rätt in i följande stycke:
"Jag promenerar långa sträckor. Stockholm ligger utblåst, evakuerat, öde, rått och grått. Alla krogar och restauranger är stängda och uteserveringarnas möbler har packats ihop eller kedjats fast. Det är som att vara den första, eller sista, människan på jorden."Så är det ju, en försmak av en alternativ framtid. Skulle någon råka ringa på dörren kunde det orsaka ofrivilliga hjärtklappningar. Jag minns en gammal scifi-novell som skulle föreställa världens kortaste. - Det tredje världskriget var över. Den sista människan satt i sitt hus. Då knackade det på dörren. -
Midsommar är också en tid för blomsterkransar, besvärjelser, brasor, rim och ramsor. Midsommarnatten är naturens natt. Då glider man lätt in på funderingar om hot och ond, bråd död. Tanken på naturen är inte längre onaturlig, den är inte längre en ren och oskuldsfull tanke.
Som motvikt mot min tunga uppgörelse Ansiktet mot muren, i ungdomens turbulens, slank det också enstaka nonsensrim ur mig - och en bekant tyckte att det absolut var det bästa jag diktat. Nu är jag inte så säker på det, men låt gå, för gammal vänskaps skull.
Det är hask
med mask
att meta
i slask.
*
Blir det dimma,
blir det regn.
Inte simma,
jag har vagn.
Men allvarligt talat, allt är inte guld och gröna skogar, i synnerhet inte det senare. Aftonen till ära har jag snappar upp tvenne nyheter på Yles sidor, "Sällsynt fjäril hotas av bergtäkt" och "Ryggradsdjur håller på att utrotas - människan snabbar upp 50 gånger". Det är ju i och för sig lustigt så här i midsommartider att företaget som vill bryta sten i Sibbo är Lemminkäinen. Jag dristade mig att kommentera bägge artiklarna, jag sade väl redan att det är högtid för rim och reson.
Midsommarhajk
Asknätsfjärilen
i Sibbo bergtäktshotad
- flyger i luften.
*
Midsommarhaiku
Vi är ryggradsdjur
som utrotar andra helt
- egen ryggrad med.
torsdag 18 juni 2015
söndag 7 juni 2015
Coach and conductor - two peas in a bowl
 |
| Jaakko Kuusisto, conductor vs. Antti Muurinen, coach. As Jaakko Kuusisto's brother Pekka Kuusisto got his look-a-like from the world of sports, it was just a question of time where and when Jaakko would get his. *** Mikael Granlund & Pekka Kuusisto: Kuin kaksi keppitaiteilijaa | Kuin samasta puusta |
tisdag 2 juni 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
För övrigt finns det inbyggd humor i sista raden "Yle = humor, ibland", eftersom den bär på sex stavelser. Borde vara t.ex. 'Yle = humor, nu' eller någonting ditåt.
Men vad gör det, temat var ju lek, humor och det knäppa. Nu kan vi lungt återgå till allvaret och alla andra helt begripliga ting.