Google+ Followers

onsdag 21 september 2016

Drick Skjulman & vännerna i skjulet

Liksom ifjol frestades jag att delta i SnapsviseFM, det vill säga att skicka in till första omgången. Och precis som ifjol föll inte mitt bidrag juryn i smaken. Jag hör inte till de tio utvalda som tävlar den 9:e oktober i Ekenäs.

Ofta är ju snapsvisor stöpta i en viss form och åter-använder äldre melodier. Mina bidrag för ett år sedan byggde på nyare låtar (se Snips snaps snyft). I år tog jag å ena sidan skeden i vacker hand och utgick från den gamla folkdängan "I fjol så gick jag med herrarna i hagen". Ändå blev det ingen rätttrogen snapsvisa, mer då en dryckesvisa. Så här alltså - och ja, jag skickade in under signaturen Drick Skjulman:

I går så drack jag med vännerna i skjulet

I går så drack jag med vännerna i skjulet
Ja, ja, med vännerna i skjulet
Ja, med vännerna i skjulet

I da’ har jag något som bankar i huvet
Aj, aj, som bankar i huvet
Aj, som bankar i huvet

I går fick jag röra en sprakande dricka
Ja, ja en sprakande dricka
Ja, en sprakande dricka

I da´ fick jag veta vad brännet har för styrka
Aj, aj, vad brännet har för styrka
Aj, vad brännet har för styrka

I går fick jag dra med vännerna jag gilla
Ja, ja, med vännerna jag gilla
Ja, med vännerna jag gilla

I da’ får jag sitta och vagga och trilla
Aj, aj, och vagga och trilla
Aj, och vagga och trilla

I går fick jag slå med pukor och sekiner
Ja, ja, med pukor och sekiner
Ja, med pukor och sekiner

I da’ får jag vända på slant och buteljer
Aj, aj, på slant och buteljer
Aj, på slant och buteljer

I går så gick jag me’ långskaftad näsa
Ja, ja, me’ långskaftad näsa
Ja, me’ långskaftad näsa

I da’ får jag ge den en läxa att läsa
Aj, aj, en läxa att läsa
Aj, en läxa att läsa

I går så gick jag med vännerna i svängen
Ja, ja, med vännerna i svängen
Ja, med vännerna i svängen

I da’ får jag ta mellan skammen poängen
Aj, aj, skammen poängen
Aj, skammen poängen

måndag 12 september 2016

Aura och Jaffa

Du kan alltid gå ner till samma åstrand,
men Domkyrkan är inte alltid lika hög i kroppen.
Chemicum i nybryggd skepnad.
Gamla byggnader kan innehålla flera hus.
Ser ut som några korgar Jaffa-lemonad.
Kemiskt spratt i hjärnan.
Domkyrkoparken lockar till tunnelseende.
Fina pipor, privat konsert.
Grönt är skönt.
Mera blad längre fram, i Bibliotheca.
Hösten lurar bakom knuten, solrosorna slokar.
Biblioteksgården bjuder på många infallsvinklar.
Upp i det blå.
Det sköna gröna består, också på vägen hem.
Så långt ögat kan nå.
Piporna har inte säckat ihop.
Drönarsyn.
En sväng till andra sidan.
Rätt fina färger!

fredag 9 september 2016

"Ordets makt och vanmakt"

Liknande två bär,
Kaj-Gustaf Bergh (t.v.) och Jan Oskar Guillou (t.h.),
talar journalistik.

Bildkap från Svenska Yles sidor 9.9.2016.

måndag 25 juli 2016

Kristinestad härs och tvärs


I slutet av juli vandrade jag runt i Kristinestad, njöt av månen över tullhuset på inre hamnens kaj och blev nyfiken på den paketerade skolborgen på Kasberget.

(Klicka på bilderna, så syns det bättre vad "saken" gäller.)

Tullhuset.
"Inre hamnen i Kristinestad ska få nytt liv"
(Yle 19.5.2016).


Man kan ta det lugnt i "cittaslow",
behöver inte ens vara ute och cykla.

Efter lunch kan man dyka ner i Söderfjärden,
om det blir för hett kring öronen.


Vid gamla brandstationen försöker en inhyrd rovfågel hålla de vitkindade gässen stången.

Det händer att man kör upp med båt
på Varvsbacken mitt i natten.

Månen över inre hamnen är inte alltid gul...

...och nästa morgon står tullhuset
på huvudet över kajkanten.


Diktaren återvänder till brottsplatsen.
Röda kon sedd från Grannasudden.

Kristinestad har långa anor,
är djupt kedjad i historien.

I den gamla sjöfartsstaden ser det nästan ut
som om man kunde tappa
vatten ur sten.

Tullhuset ur en annan synvinkel...

...och mer av kajen till höger om tullhuset.

På Varvsbackens uddspets har ett eko
från flydda tider lagt sig till ro...

...och på bänkarna kan man vänta på
att invånarna i björkens lusthus behagar visa sig.

I bästa fall skapar idyller en framtidstro.

Torn och vingar.

Tak över huvudet...

...och Ulrika Eleonora kyrka,
där jag en gång i världen krälade
under golvet.

Här gick jag fyra år i folkskola, och där ängen nu frodas fanns ett staket. Vankades det klimpsoppa i källarens matsal hände det lätt att vi efteråt hängde över staketet och tömde våra fullmatade kinder på klimpar.

Ovanför den gamla folkskolbyggnaden - nuvarande lågstadiet - och den nya idrottsplanen tornar Kvarnberget upp sig.

Kvarnen med sin pekpinne.

På andra sidan Kvarnberget sluttar det neråt Norrfjärden.


Mera vyer från sluttningen.

På väg upp mot kvarnen kan man stöta på en till åren kommen liten stuga. På Museiverkets sida finns det mera att läsa om Kristinestads rutplaneområde.

I den här byggnaden i hörnet av  Västra Långgatan och Skolgatan låg elevhemmet, där min morfars mor verkade som föreståndare. 

Längre fram på Västra Långgatan finns numera ett hotel.
Krepelinska gården har också inhyst auktioner och marknader.

I fornstora dagar kunde man träffa(s) på Glassbaren i Rådhusgatans och Västra Långgatans korsning. Där såldes bland annat Finlands bästa glass, Kristinestads Glass. 

Inglasat i Rådhusparken...

...och som sagt, inpaketerat på Kasberget.