Midsommar, natur och kultur

Midsommaren fortsätter i naturens, kulturens och teknikens och haikuramsornas tecken. Precis som i går blev det att kommentera artiklar på Yles sidor med haikudikter.

I dagens Finland är barnfamiljerna inte lika stora som förr och om sommaren en gång i tiden var högtid för barnalstring så har mörkare årstider blivit populärare i det avseendet. Men en gammal favorit som föderska eller barnmorska har återvänt, storken det vill säga: "Finlands första storkbaby kläcktes på midsommar".

Storkens fågelkollega gamen är knappast lika populär. Men mobila apparater är däremot vardagsmat. Det är inte hälsosamt att sitta. Och att göra det med till exempel en smarttelefon i famnen kan vara rätt tokigt, man blir nämligen lätt krokig i ryggen. Varningen lyder: "Undvik att se ut som en gam".

Midsommar är bland annat björkens tid. Den susar så fint och doftar och smakar så gott på ryggen i bastun. Att bada bastu sägs vara hälsosamt och också björken kan bidra till välbefinnande, inte bara som källa till xylitol utan dessutom som "bartender". Björksaven påstås vara en underdryck: "Hela världen vill dricka finländsk björksav".

Och här är de tre haikun som jag  skämtsamt kommenterade respektive artiklar med.

Midsommar(st)ork
Förr var midsommar
tid för sänghalm och avel.
Nu kommer storken -.

(Den här följande kommentaren om gamen publicerades inte. Radio X3M har tydligen ribban högre satt än den allmännare svenska Yle-sidan.)

Sitt inte krökt som
en gam då du surffar fram
- på nätkadaver.

Björkarna susa
Hela världen vill
dricka björksav hälsan till
- höra sus och dur.

En midsommarnatt grym

"Men jag vill ju vara ensam", skrev Anne Hietanen i sin blogg på Yles sidor här om veckan (27.5). Själv kanske jag inte vill vara ensam, men jag har inte något emot det heller. Jag trivs tillräckligt bra i eget sällskap.

Det finns några dagar under året då det möjligen är svårare att vara på "enmanhand", då det till och med kan vara suspekt eller skamligt att sakna sällskap och umgänge. Midsommar är en sådan tidpunkt. Dagens Nyheters Kristofer Ahlström ger sig i kast med det tabut under rubriken "Varför får man inte vara ensam på årets längsta natt" (18.6). Den är en träffande essä och fullmatad från begynnelsbokstav till punkt och prick. Men jag väljer att kasta mig rätt in i följande stycke:

"Jag promenerar långa sträckor. Stockholm ligger utblåst, evakuerat, öde, rått och grått. Alla krogar och restauranger är stängda och uteserveringarnas möbler har packats ihop eller kedjats fast. Det är som att vara den första, eller sista, människan på jorden."

Så är det ju, en försmak av en alternativ framtid. Skulle någon råka ringa på dörren kunde det orsaka ofrivilliga hjärtklappningar. Jag minns en gammal scifi-novell som skulle föreställa världens kortaste. - Det tredje världskriget var över. Den sista människan satt i sitt hus. Då knackade det på dörren. -

Midsommar är också en tid för blomsterkransar, besvärjelser, brasor, rim och ramsor. Midsommarnatten är naturens natt. Då glider man lätt in på funderingar om hot och ond, bråd död. Tanken på naturen är inte längre onaturlig, den är inte längre en ren och oskuldsfull tanke.

Som motvikt mot min tunga uppgörelse Ansiktet mot muren, i ungdomens turbulens, slank det också enstaka nonsensrim ur mig - och en bekant tyckte att det absolut var det bästa jag diktat. Nu är jag inte så säker på det, men låt gå, för gammal vänskaps skull.

Det är hask
med mask
att meta
i slask.

*

Blir det dimma,
blir det regn.
Inte simma,
jag har vagn.

Men allvarligt talat, allt är inte guld och gröna skogar, i synnerhet inte det senare. Aftonen till ära har jag snappar upp tvenne nyheter på Yles sidor, "Sällsynt fjäril hotas av bergtäkt" och "Ryggradsdjur håller på att utrotas - människan snabbar upp 50 gånger". Det är ju i och för sig lustigt så här i midsommartider att företaget som vill bryta sten i Sibbo är Lemminkäinen. Jag dristade mig att kommentera bägge artiklarna, jag sade väl redan att det är högtid för rim och reson.

Midsommarhajk
Asknätsfjärilen
i Sibbo bergtäktshotad
- flyger i luften.

*

Midsommarhaiku
Vi är ryggradsdjur
som utrotar andra helt
- egen ryggrad med.