Inte ens ö-prickarna blev kvar

Försvunna öar rapporteras det, i Dagens Nyheter  (7.5.2016). För några veckor sedan skrev jag ett diktinlägg under rubriken Ståplats i oceanen, på Jordens dag.

Ståplats i oceanen är en parafras på uttrycket Ståplats i Nybroviken, det vill säga en "folkhemsvariant" av betong- eller cementskor. Och ja kanske, kanske att vi kunde säga att klimatförändringen också är en fråga om ett brott mot resten av världen.

DN hänvisar till artikeln "Interactions between sea-level rise and wave exposure on reef island dynamics in the Solomon Islands" (6.5.2016) i Environmental Research Letters. Bilden ovan är ett kap från artikelns illustrationer.

Ståplats i oceanen

Låg tröskel

I min skärgård kryper inte öar
stora som nattfjärilar över glas.

De är varelser besläktade med oss.

De bottnar i cementkrukor, nästippar
knappt över vattenytan.

De rullar med ögon på bästa parkett,
då världsorkestern laddar upp
på full volym och isbergen badar i svett.

De somnar till sist inne
i världens djupa, blåa lampa.

***

I Tomas Tranströmers samling Mörkerseende (1970) ingår dikten Andrum juli vars två avslutande rader lyder:
"ska somna till sist inne i en blå lampa / medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset"