fredag 20 mars 2009
Sveriges kungarike censurerar YouTube
"Victoria och Daniel behöver bygga en bro till unga människor och det här är ett sätt för dem att göra det men det kräver att de är duktiga på att reagera i realtid och att ge respons. För den yngre generationen är det en självklarhet att kunna tycka till och engagera sig genom Internet och för dem är det viktigt att få vara en del av debatten, säger Sofia Strömberg" (rektor på Berghs School of Communication.
Här är webbklippet, för den som vill singla krona eller klaver(tramp).
onsdag 4 mars 2009
Neandertalarn i det sociala nätverket
I själva verket positivt om teknologin eller tekniska applikationer inte ses som en manlig sfär. Det vinner vi alla på.
Samma dag frågar DN också: Vilken nätpersonlighet är du? Igen är det Telia som talar. Företaget fållar in oss i fyra grupper/grupperingar.
Teknikföräldrar (har barnens foton framme/synliga, använder applikationer för att kommunicera, oftast kvinnor 26-40 år)
Infomaniacs (ständigt uppkopplad, använder teknologin för att hålla reda på sig, sina barn och möten, oftast män 30-55 år)
Itoddlers (nyfikna, upptäcker eller tar i bruk en bit i taget, koll på omvärlden men också egen säkerhet viktig, folk i olika åldrar & också äldre)
IT-Societeten (se ovan, Sociala tjejer fyller nätet)
Shoppailu periytyy luolamiehiltä skriver HS (4.3.09). Den här nätversionen är mycket kort, i papperstidningen finns mera kött på benen. I vilket fall som helst är vi kanske inte så mycket annorlunda som människor än på "neandertalstiden" - även om just vi inte härstammar direkt från dem. Vi söker oss till stammen, vill uppleva gemenskap & trygghet. Vill kommunicera, oberoende av innehållet. Emellanåt i alla fall. Det är den där mänskliga rösten, både egen och andras, som är det centrala. Gutturala ljud och högt svävande utvikningar om Wittgenstein kan uppfylla samma funktion, stimulera. Stim-intelligens.
I HS' artikel Shoppandet ett arv från grottmänniskorna refereras till den brittiske journalisten John Naish som i en färsk bok hävdar att nutidsmänniskornas passionerade shoppande är ett beteende som kan spåras i rakt nedstigande led till våra förfäder i grottorna. Samlande och jakt hade sin betydliga roll, var ett måste för överlevnad. Flitigt hamstrande och naturligt urval kan kopplas ihop. Människans gener förändras långsamt, och kanske vi fortfarande njuter av shoppande för att vi "tänker på grottstadiet". Och eventuell, måhända, är det därför som de sociala nätverken sitter som hand i handske. Vi får samla & hamstra (& ofta gratis till på köpet): vänner, bokmärken, länkar, det ena med det andra. Tagga mig så taggar jag dig. Del.icio.us tills vi storknar.
tisdag 27 januari 2009
Lätt som en plätt, platt som en pannkaka
I vilket fall som helst kommer också en forskare från Tammerfors universitet, Jarmo Rinne, till tals.
"Nämä ovat enemmän yhden hetken kannanottoja. Harvoin Facebook-ryhmät johtavat mihinkään muuhun kuin sellaiseen, että kaverit näkevät, että tällaista sen päässä liikkuu."
(Sök upp artikeln, även om den inte innehåller nåt revolutionerande, men kanske den – liksom alla andra droppar – är med om att förtydliga ”bilden”.)
Själv kommer jag att tänka på det uttryck som användes på lördagens föreläsning - "parviäly". Med det avseddes förstås nånting helt annat, och det här är ingen kritik av begreppet i sig. Men, men. Jag ser framför mig hur det här ”parviäly” likt ett irrigt pirrigt fiskstim svirrar från den ena agendan till den andra, bildar nya grupper i t.ex. Facebook (”Neljäs kalapuikko” och liknande i den stilen). Simmar av och an, redan snärjda i ett jättelikt nät och helt omedvetna om att de redan är infångade. Nätet är bara så stort så stort.
Så mycket tänker jag ändå gå in på Hesaris text, att jag citerar Pulliainens kommentar i sin helhet:
”Lightia ja zeroa
Facebook-ryhmä on kuin kantaa ottava t-paita tai pinssi.
Niillä on kuitenkin selvä ero.
T-paidalla likoon laitetaan oma keho. Vaikkapa parempaa sosiaaliturvaa vaativa paita voisi Helsingin kaduilla ärsyttää osaa kulkijoista.
Facebookissa sen sijaan kannan näkee yleensä vain ryhmään liittyjän kaveri, ja kaverit tuppaavat olemaan toistensa kanssa asioista samaa mieltä.
Parhaimmillaan ryhmä ryhtyy toimiin tosimaailmassa, kuten esimerkiksi Porkkanamafia. Se on kevytaktivismia parhaimillaan.
Jos ainoaksi yhteiskunnallisen toiminnan muodoksi jää Facebook-liputus, käy aktivismille kuin kolajuomalle.
Lightista tulee zeroa.”
