Government 2.0 | Cyberhot

Ja, det är bara en tidsfråga innan så gott som allting är 1.0 eller 2.0. Inget fel i och för sig, om 2.0 verkligen står för deltagande, kommunikation, öppenhet, lyhördhet. Nu skriver Helsingin Sanomat (30.3.09) i C-delen på sidan 1 om Peter Corbett i Washington som lär den offentliga förvaltningen att utnyttja nätets sociala arbetsredskap. Han tror benhårt på det, att det blir både billigare och förnuftigare om förvaltningen skulle använda sig av dessa redskap. Government 2.0 kallar han det.

I B-delen på sidan 3 skrivs det om cyberhot, spionagenätet som styrs från Kina eller datorer stationerade i Kina. Det här GhostNet som det döpts till har i dagens läge tagit sig in i 1 300 datorer i över hundra länder. Snart får vi väl läsa om Botnät 2.0, Cyberhot 2.0 och Nätspionage 2.0. Men den kommunikationen kan säkert undvaras.

Alien from Outer Space

Skönt, det börjar bli vår. Även Google juublar över att det jämnar ut sig. Vi hinner just & just avsluta kursen, inhibera alla våra konton, och stänga "Fönstren" i våra mackapärer innan Conficker är här. Expertisens rädslor menar att den här masken aktiveras i månadsskiftet. Dock lär endast ett hundratal datorer i Finland vara infekterade av Conficker. Så oturen är nästan av samma klass som turen är om man råkar få högsta vinsten i Lotto. Nåja, inte riktigt men i alla fall. Större chans är det ändå att dö i en trafikolycka. Hoppas bara att masken ovan inte är en Conficker...

Faceavbookning

I Karleby tar man ställning i diskussionen om Web 2.0 eller inte. Karleby stads anställda får inte Facebooka (Vasabladet 18.3.09). Det handlar om preventiva medel, strävan att förhindra att skadliga programvaror sprids och att arbetstid går till spillo. Har de läst rapporten månntro! I vilket fall som helst lönar det sig eventuellt inte att söka sig till Karleby stadsbibliotek om man efter den här kursen fått upp ögonen för de sociala mediernas positiva möjligheter, eller?

Hur ska det då gå till, i Karleby eller överhuvudtaget. Det kan vara svårt att lämna Facebook. Vad var det nu igen för motto inristat invid porten till Dantes helvete i Divina Comedia...

Läste häromdan i Helsingin Sanomat om det som Dagens Nyheter nu kablar ut: Finsk datanörd ersatte förlorat finger med USB-sticka (18.3.09). En viss programutvecklare som förlorade fingret i en olycka ersatte det med en protes försedd med USB-minne. "När jag använder minnet så lämnar jag helt enkelt fingret i datorn tills jag är färdig med det jag ska göra. Sedan sätter jag fast det igen, säger Jalava enligt The Daily Telegraph." Som ni ser tar DN i det här fallet en omväg. Dessutom kan man nu undra om det här blir nästa trend inom tuna-kroppen-vågen (tatuering, piercing). Ska då Lex-Nokia få en tilläggsparagraf, lämna ditt finger på arbetsplatsen?

Emerging Cyber Threats Report for 2009

Det är fråga om en rapport med undertiteln Data, Mobility and Questions of Responsibility will Drive Cyber Threats in 2009 and Beyond, och är resultat av en årlig sammankomst kring datasäkerhet ordnad av Georgia Tech Information Security Center (det här sammandraget är daterat October 15, 2008). Konstaterar för min del att det fungerade utmärkt med omsvängd ordning: att först syna ett användningsvillkor i sömmarna, fundera lite på den egna inställningen & (o)försiktigheten och sen läsa den här varningen beträffande de växande cyberhoten år 2009. Det är som att ta del av en thriller typ Tom Clancy eller nånting. Ja, man känner sig förklarad lättfotad och bekymmerslös som syrsan, ansvarslös. Eller så helt normal.

Som sagt har jag inte själv upplevt hot i cyberrymden. Spam. Jo. I mailboxarna. Reklam för manlig resning, kvinnor besläktade med Venus, diplom & utbildning på pappret, miljonvinster i diverse nätlotterier o.s.v. Men det är inte riktigt cyberhot, ännu. Det väcker bara förargelse och - visst - stjäl lite dyrbar tid.

I rapporten handlar det om organiserad verksamhet på högre nivå. Cyberkriminalitet. Inte om petitesser som användningsvillkor, licenser med mera som nog kan vara diffusa, flexibla eller svåra att greppa. Om man inte orkar läsa igenom dem och godkänner av bara farten har ingen större skada skett. Jämfört med de faror som avslöjas i Emerging Cyber Threats Report for 2009. Spänn fast säkerhetsbältet eller säg upp nätabonnemanget.

Det finns några kategorier av hot. Skadeprogram, som utnyttjar uselt konfigurerade webbsajter, sociala medier eller nätverk och falska domäner. Botnet eller botnät är ett annat otyg som hotar cyberrymden. Med botnet menas nätverk av infekterade datorer (datavirus, trojanska hästar) som likt zombier fjärrstyrs för diverse obskyra ändamål. Identietsstöld, nätfiske (phishing) med värdefull information som lösenord, bankkontouppgifter o.s.v. i baktankarna. Verksamheten har, enligt rapporten, blivit så pass proffessionell att datorer smygkapas och inlemmas i botnät inte enbart för eget bruk, utan också för uthyrning åt andra hugade cyberkriminella. Skadeprogram finns till försäljning och precis som ifråga om t.ex. MS-produkter erbjuds kundstöd och garanti. (Kanske det i skrivande stund sitter en drös cyberbrottslingar på Moodle-bänken och bloggar om skadeprogram, botnät och allsköns andra rackerier som vi inte ens har sett maken till i våra mardrömmar, Den interaktiva webben för studerande från andra sidan nätet i matchen om herraväldet.)



Visst lokaliseras också ljuspunkter. Allt fler mjukvaror är utrustade med automatiska uppdateringar, Windows-versioner och webbläsare från förra årtusendet blir sakta men säkert ett minne blott. Och för mobiltelefoner med nätuppkoppling finns det hopp om mer genomtänkta säkerhetsarrangemang - åtminstone finns det s.a.s. facit på hand.

Som det sägs rent ut, är det ett måste att satsa på produktutveckling som skapar säkrare datorer och programvaror. Annars blir nätet maskätet. Och ett lika framsynt konstaterande är att var & en kan axla ett eget personligt ansvar. Bör se över sin dator, sina säkerhetsanordningar.

"We can even draw comparisons between car insurance and antivirus software,” said Barrett, who believes that voluntary car insurance penetration would be about the same as antivirus software. “Most people buy car insurance because it is mandated by the government. Perhaps we need a similar mandate for keeping security protection up-to-date."

(Men sen skulle jag inte tala om nätet som ett ekosystem. Då kunde man för att hårddra liknelsen se cyberkriminaliteten som en rovdjursflock som upprätthåller balansen. I ett ekosystem behövs vänner & fiender på alla nivåer, för den goda sakens skull. Men vi kan säkert undvara hoten i cyberrymden.)

Nätkollage

Vet ni vad "nätkolla" betyder? Ja inte att surfa omkring och kolla cyberrymden i alla fall. Det kan t.ex. innebära att kontrollera vad andra har för sig. Föräldrar håller uppsikt & översikt då barnen åker interrail i nätvärlden. Och om föräldrarna inte bryr sig ett skvatt, har de liksom skickat sina barn på nätkollo. (Kollo är sommarläger, ju.)

I en artikel i DN, Svenskar sämst på att nätkolla barnen (17.3.09), refereras till en internationell undersökning utförd av Symantec. Dussinet länder - USA, Kanada, England, Frankrike, Tyskland, Italien, Sverige, Kina, Japan, Indien, Australien och Brasilien - var med om den så kanske ingen orsak till panik för våra närmaste grannar i väst. Det kan nämligen hända att urvalet inte är riktgivande eller representativt. Men som en jämförelse. 86% av föräldrarna i Australien påstår sig ha fullständig kontroll visavi barnens nätaktivitet, medan motsvarande siffra för Sveriges del är 58%. Eller betyder det å andra sidan att svenska föräldrar är ärligare och att visaren skulle hoppa som en känguru ifall den australienske föräldern till 8-17 åriga barn gick med på en sits i lögndetektorn.

I Finland finns det andra sorts problem, också. Hur få bättre koll över människors TV-tittande, styra vanorna. Nu sitter vi finländare på tok för lite bänkade framför tv - kanske nätet snärjer - och då skulle tv i mobiltelefonen kunna avhjälpa. Tyvärr har "kännykkä-tv" floppat, enligt Yle (17.3.09). Trafik- och kommunikationsministeriet har som tur är en arbetsgrupp lagom tillsatt. Problemet heter helt sakligt pengar, både för producenter och konsumenter.

Ibland blir man definitivt aningen nätkollrig (på finska webbihöperö, jfr. mökkihöperö). Då är det skönt att kunna läsa t.ex. Mirkka Lappalainen i Helsingin Sanomat. I morse ingick kolumnen Historiallisia eväitä eläkekeskusteluun i sektion D, på sidan 1. Hon inleder med att lakoniskt konstatera att den framgångsrike tjänstemannen Klaus Hermansson Fleming dog av "burn out" som 36-åring 1685. Därefter visar hon med målande exempel hur - trots att tjänstemännen fick lägga manken till, om de strävade framåt & uppåt, eller enbart ville behålla sin ställning, för den delen - s.a.s. naturliga vilopauser inföll med jämna mellanrum. På grund av vädrets makter som kunde fördröja informationen/kommunikationen och diverse andra käppar i hjulet.

Som hon avrundar:

"Det ser även ut som om vi håller på att förlora vår värdefulla förmåga att göra ingenting. Nutidens teknik möjliggör ett oavbrutet, otåligt online-flängande och gör en dygd av rastlösheten."

Klart att jag bara måste skriva en blogg med det här problemet som utgångspunkt. Fattas bara annat.

Cyberhot

Cyberhot, finns de? Om vi med hot inte menar det som är "hot", d.v.s. inne, utan sådana fenomen som hotar oss, vår integritet, vår identitet, vår egendom, intellektuella kapital. Som sveder i skinnet.

Det är naturligtvis å ena sidan fråga om högst subjektiva saker. Där en individ inte vill avslöja sin e-post kan en annan utan att förlora nattsömnen avslöja sitt ansikte, hemadress, familjära omständigheter m.m. Så hot i cyberrymden är inte något man kan mäta med ett arkivmått lagrat i en Parisisk förort.

Dessutom kan det vara på sin plats att jämföra med omständigheter i det fysiska livet, där det minsann också ligger hot på lur, likadana, jämförbara. Men i mångas öron skorrar cyberhot betydligt värre.

Själv är jag försiktig i vissa avseenden. Betalar räkningar via nätbank endast hemma. Köper nästan aldrig via nätet - nå, beror egentligen inte på överdriven försiktighet utan på det att jag köper i butik, vanligtvis. Men bara i vissa avseenden. Försiktig.

För vad avtal, licenser etc. beträffar, om vi talar om sociala medier som Facebook, MySpace, YouTube och så vidare, brukar jag vanligtvis varken ta mig tid eller ork till att läsa igenom, varken finstilta eller uppblåsta. För det första utgår jag ifrån att mina skyldigheter är de normalt förekommande. Att man förväntas bära sig anständigt åt, att det man torgför är ens egna grejer eller att man har tillstånd därtill (upphovsrätt). Helt enkelt att det är vanligt sunt bondförnuft som styr & ställer.

För det andra antar jag vissa saker. Att det är möjligt att jag blir kopierad, jag och/eller det jag lägger upp, skriver in på nätet. Citerad. Visst finns det också klara fall, som t.ex. i MySpace där det går att välja graden av delaktighet: om lyssnaren bara kan spela upp eller också ladda ner. Och jag antar att mitt beteende, eller de signaler jag sänder ut kan användas emot mig, utnyttjas i marknadsföringssyfte o.d.

Kort & gott är jag beredd på om inte det värsta, så i.v.f.s.h. på det att cyberrymden är bebodd, planeter ligger nära varandra, asteorider och meteoriter minglar omkring och informationen rör sig med ljusets hastighet. I cyberrymden är det omöjligt att vara enstöring och oupptäckt till 100%. Den som sig i leken ger måste leken tåla. Finns inga gratis luncher. Vill man vara "hot" kan det ända i hot.

Eftersom jag i största utsträckning lekt med Blogger är det väl på sin plats att titta på Bloggers användningsvillkor. F.ö. handlar illustrationen ovan om upphovsrätt, visar sidan Digital Millennium Copyright Act - Blogger (DMCA). Intressanta saker som många medier tragglat igenom till lust & leda under den senaste tiden. På sätt och vis är ett av de mer allvarliga cyberhoten det att lagstiftningen inte hunnit ikapp, och/eller att det är oerhört kinkigt att övervaka att paragrafer följs därute. Wild wild web.

Som sagt är det svårt att övervaka. Blogger inleder med kravet att du är tvungen att läsa igenom och godkänna de här villkoren innan du kan börja blogga. Jo just. Det räcker mer än väl med att godkänna, här blir det inga läxförhör vid porten. Ingen Sankte Per som motar Olle i grind. För Blogger är det ändå ingen skillnad, bara användaren skriver under. Därför är det där med att läsa igenom liksom ett stående skämt.

I princip är användningsvillkoren inte många som synden. De omfattar 16 underrubriker:

"Beskrivning av tjänsten, korrekt användning, sekretess, allmänna villkor för användning och lagring, beskrivning av tjänsten, policy för immaterialrätt, ingen återförsäljning av tjänsten, publicering, uppsägning och avstängning, skadeersättning, hela avtalet, ansvarsfriskrivning, juridiska begränsningar, val av lag, jurisdiktion och forum, information om upphovsrätt."

Helt väntade saker. Eftersom Blogger ingår i Googles imperium finns här referenser till Googles användningsvillkor - Googles allmänna villkor och Googles sekretesspolicy - Hur vi sparar och skyddar dina personliga uppgifter i Blogger . Google avslöjar rakt på sak att den s.a.s. personliga informationen används för diverse ändamål, Google skannar oss in på bara kroppen, men med vårt godkännande. Men lovar att inte använda för andra ändamål än de nämnda och kända:

"If we propose to use personal information for any purposes other than those described in this Privacy Policy and/or in the specific service privacy notices, we will offer you an effective way to opt out of the use of personal information for those other purposes. We will not collect or use sensitive information for purposes other than those described in this Privacy Policy and/or in the supplementary service privacy notices, unless we have obtained your prior consent."

(Den känsliga informationen relaterar till medicinska sammanhang, rashärkomst, politiska och religiösa övertygelser, sexuell inriktning etc.)

Det intressanta(ste) i själva användningsvillkoren sägs ut redan före första underrubriken.

"Även om vi kommer att försöka meddela dig när större ändringar sker i Användningsvillkoren för Blogger bör du med jämna mellanrum läsa den senaste versionen. Google förbehåller sig rätten att ändra dessa Användningsvillkor när som helst och du godkänner att du förbinder dig till sådana ändringar. Om du inte accepterar att följa detta Avtal kan du inte använda Blogger-tjänsten."

Nå, väldigt klart och tydligt sagt. Blogger svävar inte på orden i cyberrymden. M.a.o. skriver vi i princip under ett avtal som är in blanco, för att nu överdriva. - Skriv ut en check åt mig, jag lovat att ansvara för summan sen. - Men hav icke fruktan, trösten väntar bakom nästa krökta rymd. Om det föreligger konflikt mellan Googles allmänna villkor, sekretesspolicy och Bloggers användningsvillkor så är det de senare som efterföljs. (Kolla bara dagens specialerbjudande, villkoren för stunden.). Lägg dessutom märke till att inte heller Googles diverse villkor är huggna i sten. Också de förbehålls den universella rätten till förändringar.

I övrigt är det mesta klart som vatten förr i tiden. "Google gör inga anspråk på äganderätt till eller kontroll över innehållet i inlägg eller kommentarer som visas av dig eller via en Google-tjänst." Men Google har rätt att använda innehållen globen runt, fritt och enligt eget förgottfinnande, utan att betala ersättning. Det är helt enkelt den hyra eller det pris användaren betalar för tjänsten. Helt rimliga krav.

Dessutom finns en redogörelse för Innehållspolicy för Blogger. Det samma gamla vanliga. Begränsningar av innehållet. Det här med pornografi, våld, hat, privata/konfidentiella uppgifter, upphovsrätt, identitetsstöld o.sv. Odiskutabla och anständiga krav.

Som bloggare i Blogger är det möjligt att vara hur anonym som helst utåt sett. Bara Storebror Google & Lillebror Blogger vet vem du är. Knappast finns det heller på biblioteket någon större orsak i.o.f.s. att rädas Blogger. Men då bör bibban noga tänka igenom vad det kan innebära för magaplågor om det blir aktuellt med eventuella indragningar i tjänsten. "Google förbehåller sig ensamrätten att när som helst och utan anledning säga upp tjänsten, säga upp det här Avtalet eller stänga av eller avsluta ditt konto. " Samt. "Google förbehåller sig rätten att ändra de allmänna villkoren för användning och lagring när som helst med eller utan förvarning." Så cyberhot, visst finns de. Men för det mesta rör det sig om normala, odramatiska fenomen eller händelser som kan inträffa var som helst, när som helst. I den reella världen, i cyberrymden.

Och om du verkligen är på det klara med att användningsvillkoret du just står i beråd att godkänna i nästa stund kan anta en ny skepnad, är det då ett bokstavligt cyberhot? Och är det också så, emellanåt, att vi inte riktigt tar de här avtalen på allvar. Att bristen på respekt för innehållets existens är ömsesidig, på nåt sätt?

Tja, kanske bäst att rycka på axlarna. Men se nu till att inte hamna i knipa, för då blir det resa av.

"Dessa Användningsvillkor tillämpas enligt lagarna i delstaten Kalifornien, utan hänsyn till eventuella konflikter med de lagar som finns i det land där du är bosatt. Alla anspråk, juridiska processer eller rättstvister som uppstår i anslutning med tjänsten tas enbart upp i Santa Clara County, Kalifornien, och du samtycker till denna jurisdiktion."

Hmm! Vore på sin plats med en filial i Second Life, eller hur!