"We are once again going to believe in ourselves, and like some slumbering giant we are going to rise and ping off the guy ropes of self doubt and negativity."
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
onsdag 24 juli 2019
torsdag 13 juni 2019
torsdag 8 december 2016
söndag 26 juni 2016
Camerooney scored
![]() |
| David Camerooney wanted to play in the UEFA Euro 2016, and he scored too. But a selfie against his own team mates. Final standing: Leave 1 - 0 Remain |
Etiketter:
Brexit,
David Cameron,
EU,
football,
UEFA Euro 2016
fredag 24 juni 2016
Statue of Brexit
![]() |
| Statue of Brexit "It was a gift to the European Union from the people of United Kingdom. The statue is an icon of independence and of the United Kingdom, and is a warning signal to immigrants trying to arrive from abroad." Statue of Liberty "It was a gift to the United States from the people of France.The statue is an icon of freedom and of the United States, and was a welcoming sight to immigrants arriving from abroad." |
Etiketter:
Brexit,
EU,
kuin kaksi marjaa,
like two berries,
som två bär
söndag 21 februari 2016
Samsonian supernatural strength
![]() |
| Donald "Mexit" Trump Boris "Brexit" Johnson And according to bed time stories: "Samson had two vulnerabilities, however: his attraction to untrustworthy women and his hair, without which he was powerless." |
Etiketter:
Boris Johnson,
Donald Trump,
EU,
Great Britain,
kuin kaksi marjaa,
like two berries,
trumpism
lördag 20 februari 2016
Union Hi-Jack
![]() |
| All EU and no UK will make Jack a dull boy. "EU referendum: Cameron sets June date for UK vote" A Trojan Horse is the projection of peoples' dreams about themselves - strong, powerful, beautiful - and it has the capability of giving us escape from our mundane existence. (Pam Brown, almost) |
Etiketter:
David Cameron,
EU,
Great Britain,
Union Jack
tisdag 7 juli 2015
EU och EMU täckmantel för nationalister och knutpatrioter
EU:s klangbotten
Det gränslösa i
EU är alla gränser.
Mellan oss alla.
*
Jag drog ut i kommentarsfältet till den här artikeln på Svenska Yle: "Oppositionen ställde sig bakom Tsipras". Haikun ovan hänger ihop med min kommentar, som jag tänker ta mig frihet till att också återge i det följande.
*
EU & tsi-tsi-flugan eller EU & Mao Tsepras
Rubriken är skämtsam, vilket jag inte är i det följande.
I många kommentarer under olika nyheter angående Greklands situation och JA/NEJ-röstningen har det sagts t.ex. att kommunister inte är att lita på. I Yles artikel ovan sägs att bara kommunisterna och ytterhögern inte ställer sig bakom Alexis Tsipras och hans regering. Tsipras sade nej till "de senaste internationella lånevillkoren". Alltså, åtskilliga inom EU hade hoppats på ett ja-resultat, och nu ställer sig inte kommunisterna bakom ett nej...
Och iron_eye: inte är det alls konstigt att/om i "media har man ju serverat snyfthistorier om hur dåligt pensionärer har det", även om så att säga bara 44,9 % av över 65-åriga deltagare i röstningen sade nej. Det betyder ju att 9 personer av 20 som fyllt 65 röstade nej, tillsammans med Tsipras & Co. Att snyfthistorierna åtminstone i teorin kan beröra 450 av varje grupp på 1000 personer 65+ år gamla.
Problemet med hela EU är, att länder som Finland och många andra vill vara med och leka, men utan att vara givande part - det vill säga de flesta vill ha mer tillbaka än de betalar in. De vill ha möjligheter och trygghet, utan att anstränga sig för den och trygga till det för andra, möjliggöra för andra också.
Ett annat problem är att EU och euroländerna antingen gått för långt i centralstyrning, eller bara rört sig halva sträckan. Antingen mer individuell frihet - och mer individuellt ansvar - eller så en federation på riktigt, ut i fingerspetsarna. Men inte hängande mitt i, tack!
Nu räknar man ändå med enskilda länder, regioner, och förhåller sig nationalistiskt till dem, till de andra. Och vi vet ju hur stark nationalismen och knutpatriotismen är i Europa. Tänk vad som hände för några år sedan i Jugoslavien-området.
Istället borde vi väl se EU som en helhet, och människorna inom EU som medborgare, inte i första hand som greker eller finländare eller... Då vi talar ekonomi och politik alltså, samhällsförhållanden. I det ljuset kan vi se hur människorna som råkar bo i Grekland inte själva har ställt till det för sig. De har haft myndigheter som misskött sig, passivt understödda av EU-etablissemanget och de andra ländernas ledare. Dessutom har Grekland beviljats lån, trots att lånegivarna mycket väl har kunnat räkna ut hur det kommer att gå (på samma sätt som bankerna i U.S.A. lånade ut bostadslån eller nästan prackade på var och en som orkade fråga).
Och om var och en vet att Grekland absolut inte har en chans att betala tillbaka lånen, varför då ens bli så rädd för att Grekland säger nej till "de senaste internationella lånevillkoren". Då slutsignalen går står det ändå samma resultat på ljustavlan.
Det är ett EU som är sammansatt av nationalistiska, knutpatriotiska stater som vill att Grekland ska spara - och att de ändå mer eller mindre oskyldiga medborgarna ska lida. Då vi tvärtemot borde se oss alla som medborgare i EU - skulle inte gränserna öppnas, göras låga, minimala? - och ställa de som orsakat problemen till svars: myndigheter både inom EU-området Grekland och hela EU:s och eurozonens ledning samt de ansvarslösa lånegivarna (som tog risken och borde stå för den också).
Det är nog många andra än greker och Grekland som har orsak att se sig själv i ögat, också det som finns mellan skinkorna.
Och för samtliga länder att ta sitt ansvar. För om vi vill ha ett enat EU, en eurozon etc. Ekonomisk frihet och rörlighet för medborgarna och hela härliga visionen, ja då har vi också ansvar på många olika plan. Som Dumas sade, en för alla och alla för en.
*
"Tuff dag för Grekland", det kan man säga. Och inte bara en dag utan veckor och år. I synnerhet som EU har behov av just nu visa upp en tuff attityd. Jag kommenterade också den nyheten.
EU och EMU borde luckras upp eller byggas färdigt
EU och EMU är kosmetika... Eftersom då det kommer till kritan (synonym också för kredit) så ser vi oss som enskilda stater. I grund och botten är vi bara hopar av nationalister och knutpatrioter hela högen.
Antingen borde EU bara ha blivit ett lösare friare bygge med självständigare stater och individuellare ansvar - eller så EU hela loppet ut till en förbundsstat, där vi alla är medborgare på s.a.s. samma linje, i samma båt.
Men nu har alltså den grekiska statsmakten och myndighetsapparaten missfirmat sitt land, EU och EMU sett mellan fingrarna och inte brytt sig. Och lånegivare lånat ut - med baktanken att risken inte är deras utan olika länders (lånat ut fast de visste att Grekland inte kommer att kunna betala tillbaka).
På samma sätt vet EU och EMU sedan några år tillbaka att Grekland inte har en chans. Åtstramningskraven för Greklands del är kosmetiska signaler, men i själva verket spöstraffar de vanliga greker, det vill säga EU-medborgare som oss alla andra. Visserligen är de plötsligt inte längre EU-medborgare utan bara greker, de där andra (som levt över tillgångarna med minimilön under 1000 € och höga löner kring 1500 €).
Så nog ser det ut som om nationalismen och knutpatriotismen till och med härjar ända upp i toppen inom EU och EMU.
Det gränslösa i
EU är alla gränser.
Mellan oss alla.
*
Jag drog ut i kommentarsfältet till den här artikeln på Svenska Yle: "Oppositionen ställde sig bakom Tsipras". Haikun ovan hänger ihop med min kommentar, som jag tänker ta mig frihet till att också återge i det följande.
*
EU & tsi-tsi-flugan eller EU & Mao Tsepras
Rubriken är skämtsam, vilket jag inte är i det följande.
I många kommentarer under olika nyheter angående Greklands situation och JA/NEJ-röstningen har det sagts t.ex. att kommunister inte är att lita på. I Yles artikel ovan sägs att bara kommunisterna och ytterhögern inte ställer sig bakom Alexis Tsipras och hans regering. Tsipras sade nej till "de senaste internationella lånevillkoren". Alltså, åtskilliga inom EU hade hoppats på ett ja-resultat, och nu ställer sig inte kommunisterna bakom ett nej...
Och iron_eye: inte är det alls konstigt att/om i "media har man ju serverat snyfthistorier om hur dåligt pensionärer har det", även om så att säga bara 44,9 % av över 65-åriga deltagare i röstningen sade nej. Det betyder ju att 9 personer av 20 som fyllt 65 röstade nej, tillsammans med Tsipras & Co. Att snyfthistorierna åtminstone i teorin kan beröra 450 av varje grupp på 1000 personer 65+ år gamla.
Problemet med hela EU är, att länder som Finland och många andra vill vara med och leka, men utan att vara givande part - det vill säga de flesta vill ha mer tillbaka än de betalar in. De vill ha möjligheter och trygghet, utan att anstränga sig för den och trygga till det för andra, möjliggöra för andra också.
Ett annat problem är att EU och euroländerna antingen gått för långt i centralstyrning, eller bara rört sig halva sträckan. Antingen mer individuell frihet - och mer individuellt ansvar - eller så en federation på riktigt, ut i fingerspetsarna. Men inte hängande mitt i, tack!
Nu räknar man ändå med enskilda länder, regioner, och förhåller sig nationalistiskt till dem, till de andra. Och vi vet ju hur stark nationalismen och knutpatriotismen är i Europa. Tänk vad som hände för några år sedan i Jugoslavien-området.
Istället borde vi väl se EU som en helhet, och människorna inom EU som medborgare, inte i första hand som greker eller finländare eller... Då vi talar ekonomi och politik alltså, samhällsförhållanden. I det ljuset kan vi se hur människorna som råkar bo i Grekland inte själva har ställt till det för sig. De har haft myndigheter som misskött sig, passivt understödda av EU-etablissemanget och de andra ländernas ledare. Dessutom har Grekland beviljats lån, trots att lånegivarna mycket väl har kunnat räkna ut hur det kommer att gå (på samma sätt som bankerna i U.S.A. lånade ut bostadslån eller nästan prackade på var och en som orkade fråga).
Och om var och en vet att Grekland absolut inte har en chans att betala tillbaka lånen, varför då ens bli så rädd för att Grekland säger nej till "de senaste internationella lånevillkoren". Då slutsignalen går står det ändå samma resultat på ljustavlan.
Det är ett EU som är sammansatt av nationalistiska, knutpatriotiska stater som vill att Grekland ska spara - och att de ändå mer eller mindre oskyldiga medborgarna ska lida. Då vi tvärtemot borde se oss alla som medborgare i EU - skulle inte gränserna öppnas, göras låga, minimala? - och ställa de som orsakat problemen till svars: myndigheter både inom EU-området Grekland och hela EU:s och eurozonens ledning samt de ansvarslösa lånegivarna (som tog risken och borde stå för den också).
Det är nog många andra än greker och Grekland som har orsak att se sig själv i ögat, också det som finns mellan skinkorna.
Och för samtliga länder att ta sitt ansvar. För om vi vill ha ett enat EU, en eurozon etc. Ekonomisk frihet och rörlighet för medborgarna och hela härliga visionen, ja då har vi också ansvar på många olika plan. Som Dumas sade, en för alla och alla för en.
*
"Tuff dag för Grekland", det kan man säga. Och inte bara en dag utan veckor och år. I synnerhet som EU har behov av just nu visa upp en tuff attityd. Jag kommenterade också den nyheten.
EU och EMU borde luckras upp eller byggas färdigt
EU och EMU är kosmetika... Eftersom då det kommer till kritan (synonym också för kredit) så ser vi oss som enskilda stater. I grund och botten är vi bara hopar av nationalister och knutpatrioter hela högen.
Antingen borde EU bara ha blivit ett lösare friare bygge med självständigare stater och individuellare ansvar - eller så EU hela loppet ut till en förbundsstat, där vi alla är medborgare på s.a.s. samma linje, i samma båt.
Men nu har alltså den grekiska statsmakten och myndighetsapparaten missfirmat sitt land, EU och EMU sett mellan fingrarna och inte brytt sig. Och lånegivare lånat ut - med baktanken att risken inte är deras utan olika länders (lånat ut fast de visste att Grekland inte kommer att kunna betala tillbaka).
På samma sätt vet EU och EMU sedan några år tillbaka att Grekland inte har en chans. Åtstramningskraven för Greklands del är kosmetiska signaler, men i själva verket spöstraffar de vanliga greker, det vill säga EU-medborgare som oss alla andra. Visserligen är de plötsligt inte längre EU-medborgare utan bara greker, de där andra (som levt över tillgångarna med minimilön under 1000 € och höga löner kring 1500 €).
Så nog ser det ut som om nationalismen och knutpatriotismen till och med härjar ända upp i toppen inom EU och EMU.
Etiketter:
dikter,
EU,
Grekland,
haiku,
Svenska Yle
måndag 6 juli 2015
Skylla och Karybdis
Skylla (som i skylla på?) och Karybdis, valet mellan två dåliga alternativ. "Greklandskrisen: Här är frågetecknen".
Greker kastar tärning
Tsipras eller så
Greklands ras. Ras som gå i
kras? Eller rasa?
Greker kastar tärning
Tsipras eller så
Greklands ras. Ras som gå i
kras? Eller rasa?
Etiketter:
dikter,
EU,
Grekland,
haiku,
Svenska Yle
söndag 5 juli 2015
EU:s finalturnering - Grekland i valet och kvalet
Idag röstas det i Grekland, blir det ja eller nej, tack eller hej. Ödesdag som i ett ödsligt grekiskt drama. Vallokalerna har öppnat, ikväll får vi se. Det är en rätt svårbegriplig diskurs, som ett språk man inte förstår.
Vad säger Grekland, 1 eller 0
Blir det ”OXI”, blir
det pax, pox eller exit.
Och går i ”KRASI”.
Vad säger Grekland, 1 eller 0
Blir det ”OXI”, blir
det pax, pox eller exit.
Och går i ”KRASI”.
Etiketter:
dikter,
EU,
Grekland,
haiku,
Svenska Yle
måndag 5 september 2011
Katainen, Vanhanen & höpsismi
Skrev en insändare i Helsingin Sanomat 16.7. Just före riksdagsvalet i våras bredde Jyrki Katainen ut sig i Kokoomus valreklam. Han pekade finger åt övriga partier och anklagade dem för "höpsism". Det var hög tid att ge svar på självokritiskt (för)tal.
Drygt en månad senare var Matti Vanhanen i farten med ett debattinlägg i samma tidning: "Vain euron kriisin hoitaminen lopettaa rahamarkkinoiden epäluottamuksen".
Jag försökte få komma till tals den här gången också. Men utan större framgång, trots att jag harklade ljudligt. I det följande det inlägg jag skickade in till redaktionen för HS Mielipide:
Myös Suomen kansalaiset ansaitsevat luottamusta, kiitos!
Päällisin puolin näyttää siltä että Matti Vanhasen hallitus osoittautui opettavaiseksi Siperiaksi. Kirjoitus "Vain euron kriisin hoitaminen lopettaa rahamarkkinoiden epäluottamus" (HS Mielipide 26.8.) antaa ainakin viitteitä vanhan valtiomiehen viisastumisesta. Vanhanen esittää ehdotuksia ja pohdintoja nykyisen maailmanlaajuisen talouskriisin ratkaisemiseksi ja samankaltaisten tulevien jarruttamiseksi ja estämiseksi. Kirjoitus jää kuitenkin puolitiehen. Meidän entinen pääministerimme sivuttaa sitä luottamuspulaa – sitä "valuvikaa" – joka syntyy tilanteessa jossa Suomen hallituksen pääministeri ja valtiovarainministeri kilvan väittää ettei globaali lama pysty ravistelemaan maan taloutta puusta allikkoon. Näin tapahtui ihan julkisesti syksyllä 2008. Väittäjät olivat Matti Vanhanen ja Jyrki Katainen.
Odotin, että Vanhanen olisi esittänyt rakentavia ehdotuksia myös tämän ongelman suhteen: miten varmistamme että hallituksessa toimii henkilöitä joilla on riittävästi resursseja ja henkistä pääomaa kohdata globaaleja ilmiöitä ja oman maan kansalaisia. Edellämainittuja ymmärtäen ongelmien laajuutta, yleismaailmallisuutta ja monisyisyyttä. Jälkimmäisiä huomioiden sitä, että ovat kanssaihmisiä ja ansaitsevat muuta kuin höpsismiä ja populismia.
Tuntuu siltä, että on kysmys helposti syttyvästä tartunnasta. Kevään eduskuntavaalien kynnyksellä silloinen valtiovarainministeri Katainen kääntyi ovensuussa syyttäen rällättäen kilpailijoitaan höpsismistä. Kun miettii mitä sitten tapahtui, ei voi mitenkään välttyä epäilystä että sekä hallitustunnustelija Katainen että pääministeri Katainen sortui ylimielisyyteen ja sai tartunnan.
Toisaalta ym. kolmen vuoden takaiset puheet kielivät höpsismin ja populismin oireista jo silloin.
Etiketter:
ekonomisk depression,
EU,
euron kriisi,
Finland,
Helsingin Sanomat,
insändare,
Jyrki Katainen,
Matti Vanhanen,
rahamarkkiinat,
Suomi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








