NSA & SEX

Mitt i natten dyker
en dikt upp i mitt sinne.
Jag blir tagen på sängen,
vaknar helt.
Kopplar upp datorn,
formulerar min skiss
och sänder iväg den
från min strand
på nätet.

Lyriska
surfande
flaskpost.

Sägs att det bara är
sex steg
från vilken som helst
människa till vem
som helst.
Men inte till NSA.
Där programvaran just nu
analyserar min
minoritetspoesi,
trånar efter
rim och reson.

Neandertalarn i det sociala nätverket

Sociala tjejer fyller nätet menar DN (3.3.09). Artikeln kopplar upp till en rapport från TeliaSonera, så ta det lika mycket som marknadsföringens jargong. Men enligt utsagan är det i synnerhet kvinnor i åldern 18-35 som stadigt håller på att erövra det sociala nätverket. - Kilronja was here! - Facebook, ja överhuvudtaget kommunikation och nätverkande passar för de feminina sidorna. Sägs ju att fruarna får sköta karlfolkets släktrelationer på köpet. Hmm, kanske den dagen är nära då de också administrerar männens Facebook-sidor, då de har farten uppe & vanan inne.
I själva verket positivt om teknologin eller tekniska applikationer inte ses som en manlig sfär. Det vinner vi alla på.

Samma dag frågar DN också: Vilken nätpersonlighet är du? Igen är det Telia som talar. Företaget fållar in oss i fyra grupper/grupperingar.
Teknikföräldrar (har barnens foton framme/synliga, använder applikationer för att kommunicera, oftast kvinnor 26-40 år)
Infomaniacs (ständigt uppkopplad, använder teknologin för att hålla reda på sig, sina barn och möten, oftast män 30-55 år)
Itoddlers (nyfikna, upptäcker eller tar i bruk en bit i taget, koll på omvärlden men också egen säkerhet viktig, folk i olika åldrar & också äldre)
IT-Societeten (se ovan, Sociala tjejer fyller nätet)

Shoppailu periytyy luolamiehiltä skriver HS (4.3.09). Den här nätversionen är mycket kort, i papperstidningen finns mera kött på benen. I vilket fall som helst är vi kanske inte så mycket annorlunda som människor än på "neandertalstiden" - även om just vi inte härstammar direkt från dem. Vi söker oss till stammen, vill uppleva gemenskap & trygghet. Vill kommunicera, oberoende av innehållet. Emellanåt i alla fall. Det är den där mänskliga rösten, både egen och andras, som är det centrala. Gutturala ljud och högt svävande utvikningar om Wittgenstein kan uppfylla samma funktion, stimulera. Stim-intelligens.

I HS' artikel Shoppandet ett arv från grottmänniskorna refereras till den brittiske journalisten John Naish som i en färsk bok hävdar att nutidsmänniskornas passionerade shoppande är ett beteende som kan spåras i rakt nedstigande led till våra förfäder i grottorna. Samlande och jakt hade sin betydliga roll, var ett måste för överlevnad. Flitigt hamstrande och naturligt urval kan kopplas ihop. Människans gener förändras långsamt, och kanske vi fortfarande njuter av shoppande för att vi "tänker på grottstadiet". Och eventuell, måhända, är det därför som de sociala nätverken sitter som hand i handske. Vi får samla & hamstra (& ofta gratis till på köpet): vänner, bokmärken, länkar, det ena med det andra. Tagga mig så taggar jag dig. Del.icio.us tills vi storknar.

Offentliga villebråd, den som hittar får behålla, från fildelning till filstjälning

Upphovsrättigheter är kinkiga frågor. Vem har rätt till vad. Får man stjäla människors identiter bara för att de finns uppladdade på nätet, kan man fara iväg med min cykel om den står olåst invid biblioteksknuten. Är den här bloggen min? Eller är den gemensam egendom?

Ett av problemen är ju tillgången, det öppna virtuella landskapet. Vem som helst kan gå där, muta in, ta åt sig & ta för sig. Www är synonymt med wild wild west. Lagstiftningen och den allmänna moralen har inte hunnit med, inte heller de virtuella låssmederna. Och vi är ju såna, vi är ju såna vi. Precis som vi skeppade en massa brottslingar till främmande länder, så är vi själva sådana som kunde akterseglas lite varstans. Arbetsgivarens pennor slinker så behändigt ner i innerfickan. Det som finns på nätet är till för oss, vi har rätt till information - information wants to be free för böveln.

Men riktigt så är det förstås inte. Det är vi som vill att informationen ska vara fri, gratis lunch eller sängfösare. Klart att konstnärer och innehålls-/informationsproducenter ska talkojobba för att vi ska få veta det vi vill, få njuta när vi vill. Pirate Bay och andra liknande har liksom föregått med gott exempel, idkat virtuell matchmaker-verksamhet utan egen vinning i sikte. Skulle inte förvåna mig om vi skulle få se hulkande PB-individer lämna rättsalen med hjärtskärande berättelser om hur de pantsatt hem & härd bara för det allmännas väl - upprätthållit Pirate Bay med lånta pengar.

På samma sätt som Google inte strävar till guld & gröna skogar, utan med förlust i sikte vill trygga tillgången på information, genom att bl.a. skanna in några romaner.

Vi lever i ett informationssamhälle och då måste samtliga ting vara information, ren och skär information. Den här datorn jag hamrar på just nu är säkert i slutändan bara ett stycke information och eftersom jag om en stund går ut härifrån och råkar lämna dörren på glänt är det fritt fram. Vi har alla lika rätt till informationsförsörjning.

Så att. Välkomna. Ta för er. Mitt är ditt. Den stora idealsocialisationen hägrar. (På samma sätt som den vite mannen genom historien har haft rätten på sin sida, ifråga om allt mellan himmel och jord som bara legat där och väntat på att nån skulle ha ett informationsbehov.)

Mer om illegal fil(ut)delning och Pirate Bay (Dagens Nyheter)

P.S. Nåra säger att ja men fildelning och allmän utdelning på nätet ökar ju bara försäljningen. Så om du stjäl en Saab och grannarna runt omkring också vill ha, men köper. Så må din bilstöld vara dig förlåten. För ack ja, du har ökat försäljningen!

Lätt som en plätt, platt som en pannkaka

I söndagens Helsingin Sanomat ingick en artikel plus en kommentar om Internetaktivism (Web 2.0-aktivism?), bägge signerade av Jussi Pulliainen. Huvudrubriken lydde nånting i stil med: ”Nätets lättaktivism spetsas med ironi”. Kanske light-aktivism vore ett bättre ord än lättaktivism, eftersom det finska ordet ”kevyt” också refererar till livsmedel. Fast å andra sidan talar vi ju om lättmjölk etc. Och själv anser jag att vi bör använda svenska ord så långt det går (och inte bli alltför försvengelskade; det vittjar om andlig lättja om man inte ids hitta på svenska ord & uttryck).
I vilket fall som helst kommer också en forskare från Tammerfors universitet, Jarmo Rinne, till tals.
"Nämä ovat enemmän yhden hetken kannanottoja. Harvoin Facebook-ryhmät johtavat mihinkään muuhun kuin sellaiseen, että kaverit näkevät, että tällaista sen päässä liikkuu."

(Sök upp artikeln, även om den inte innehåller nåt revolutionerande, men kanske den – liksom alla andra droppar – är med om att förtydliga ”bilden”.)

Själv kommer jag att tänka på det uttryck som användes på lördagens föreläsning - "parviäly". Med det avseddes förstås nånting helt annat, och det här är ingen kritik av begreppet i sig. Men, men. Jag ser framför mig hur det här ”parviäly” likt ett irrigt pirrigt fiskstim svirrar från den ena agendan till den andra, bildar nya grupper i t.ex. Facebook (”Neljäs kalapuikko” och liknande i den stilen). Simmar av och an, redan snärjda i ett jättelikt nät och helt omedvetna om att de redan är infångade. Nätet är bara så stort så stort.
Så mycket tänker jag ändå gå in på Hesaris text, att jag citerar Pulliainens kommentar i sin helhet:

”Lightia ja zeroa
Facebook-ryhmä on kuin kantaa ottava t-paita tai pinssi.
Niillä on kuitenkin selvä ero.
T-paidalla likoon laitetaan oma keho. Vaikkapa parempaa sosiaaliturvaa vaativa paita voisi Helsingin kaduilla ärsyttää osaa kulkijoista.
Facebookissa sen sijaan kannan näkee yleensä vain ryhmään liittyjän kaveri, ja kaverit tuppaavat olemaan toistensa kanssa asioista samaa mieltä.
Parhaimmillaan ryhmä ryhtyy toimiin tosimaailmassa, kuten esimerkiksi Porkkanamafia. Se on kevytaktivismia parhaimillaan.
Jos ainoaksi yhteiskunnallisen toiminnan muodoksi jää Facebook-liputus, käy aktivismille kuin kolajuomalle.
Lightista tulee zeroa.”