En viss följetång fortsätter, greppar friheten. The Guardian kastar i dag ljuskäglan på Microsoft - "Revealed: how Microsoft handed the NSA access to encrypted messages". Som artikeln påpekar har Microsoft salufört rätt till integritet och privatliv med vänster hand, medan den andra sysslat med en högst besynnerlig version av det som kallas open source, en alldeles egen tolkning av Web 2.0. Det handlar inte längre enbart om sociala nätverk utan också om socialiserade nätverk. Kanske till och med nätpiratism i statlig regi, människors upphovsrätt naggas i kanterna.
Bill, om du vill idka välgörenhet - ge inte bort våra egendomar, snälla!
Men visst är det tröstande att veta att det i alla fall finns någon som lyssnar, vad man än säger -.
Ekonomisk nedgång eller depression, vilkendera det nu blir fråga om egentligen, inom kort. Men under svårare tider kan bibliotek spela andra roller, bevittna nya scener, bli involverade i människors liv på radikalt andra sätt än under goda optionstider. Hur det blir här hemma hos oss återstår att se.
Men ute i världen, eller i andra hörn av den globaliserade sfären, märks förändringens vindar.
"As the national economic crisis has deepened and social services have become casualties of budget cuts, libraries have come to fill a void for more people, particularly job-seekers and those who have fallen on hard times. Libraries across the country are seeing double-digit increases in patronage, often from 10 percent to 30 percent, over previous years.
But in some cities, this new popularity — some would call it overtaxing — is pushing libraries in directions not seen before, with librarians dealing with stresses that go far beyond overdue fines and misshelved books. Many say they feel ill-equipped for the newfound demands of the job, the result of working with anxious and often depressed patrons who say they have nowhere else to go."
Men samtidigt som behovet visavi bibliotek växer, dras svångremmarna åt:
"The problem is, as the downturn bites, I fear that library may eventually be gone - taking with it a share of our future prospects that might be infinitesimally small but could also be huge. The adolescent dropping in after school to borrow books of guitar chords could be tomorrow's hero of the so-called creative industries; the eccentric fella spending hours poring over technical manuals might just turn out to be the next James Dyson. Not that they seem aware of it in Nottingham, Swindon or the Wirral, but that's how important this is."
"Obama ändrade allt" påstår Anita Dunn i DN (30.3.09). Hon var en av Barack Obamas främsta rådgivare i kampanjen, som utnyttjade internet och sådde presidentvalets segerfrön på gräsrotsnivå.
"Sedan 60-talet har amerikanska valkampanjer drivits av tv-reklam. De har varit som dåliga dokusåpor som folket följt passivt från sofforna. Obamas valkampanj var den första riktigt moderna, interaktiva valkampanjen. När valet var över hade 13 miljoner människor registrerat sig på Barackobama. com, säger hon."
Obamas kampanj var Politik 2.0, byggde på deltagande. Den spann kring sidorna Barackobama.comoch det sociala nätverket MyBarackobama.com. MyBO:s huvudarkitekt är känd från Facebook, han är nämligen en av de tre grundarna av den nätverkssajten.
"Idag försöker alla amerikanska politiker imitera Obamas internetstrategi. Men det krävs mer än en hemsida och en uppmuntran att donera pengar. Man måste skapa en trovärdig dialog också, säger Anita Dunn."
Och för att skapa en trovärdig dialog krävs det mer än en kungstanke.
"Biblioteken och andra verksamheter som erbjuder medborgare och kunder tjänster och verktyg inom kultur- och informationsområdet arbetar i dag med både fysiska och digitala miljöer. Såväl i digitala miljöer som i mötet mellan digitala och fysiska rum och samlingar finns stora behov av att utveckla nya tjänster. Sådana tjänster, som du kan arbeta med inom ramen för programmet och när du är färdig, kan vara skapande av webbplatser, där användaren ges möjligheter att styra innehåll och utformning. Det kan vara digitalisering eller produktion av digitala texter och bilder, digitalt bevarande och det kan vara vetenskaplig publicering och kommunikation. Andra exempel är hantering och utveckling av nya publiceringsformer: e-böcker, bloggar, wikis, interaktivt berättande m.m. Här finns ett behov av kompetent personal. Efterfrågan på digitala tjänster från t.ex. de svenska bibliotekens användare ökar i takt med att människor vänjer sig vid att kunna nå information och andra tjänster utanför de fysiska bibliotekslokalerna...
Programmet ges på distans och halvfart för att göra det möjligt att följa programmet om du bor på annan plats i landet och samtidigt med viss yrkesverksamhet. En webbaserad lärplattform och kollaborativa tekniker utnyttjas för kommunikation mellan deltagarna och lärarna. Vanligtvis träffas vi två gånger per termin i Borås eller möjligen på annan ort i landet. Träffarna ligger på vardagar."
Kruxet är förstås det där med Borås. Men är längtan stor kan den bestiga berg.
I gårdagens Helsingin Sanomat (11.9.09) fanns en liten artikel i kulturdelen, på sidan C2: Lama ajaa amerikkalaiset elokuviin ja kirjastoihin. Enligt rapporteringen från landet bortom Atlanten har bibliotekens och biografernas besöksmängd stigit med 20% jämfört med ifjol. Som Markku Saksa skriver - folket flyr undan sina penga- och donproblem till biosalongernas mörker och bibbornas tystnad. Självklart att depressionen inte gör någon glad, och istället för att yvas över statistiska framgångar kan man fundera över bibliotekets roll och ansvar under tunga tider.
Också för biblioteken själva väntar mången pers. Alla beslutsfattare är inte nödvändigtvis på det klara med bibliotekets funktioner och betydelser. Rentav har de aldrig satt sin fot på bibban, med undantag för några möten som råkat gå av stapeln där, eller för att staden nyss fått en uppmärksammad ny biblioteksbyggnad. Så i värsta fall får biblioteket - ett av samhällets stöttepelare - färre slantar att röra sig med. Det och stridare tillströmningar av kunder rimmar illa.
Men om man utgår från att biblioteken också kan hantera en viss social roll, som hjärta i ett nätverk, kommer de allehanda Web 2.0-redskapen in i bilden som på beställning. Jag tänker förstås på de applikationer som är avgiftsfria och lätta att använda. Och som inte kräver alltför orimliga prestanda av dator och nätanslutning.
Förstås, verksamhet som bygger på de här gratismedierna befinner sig i en viss riskzon. Gråzon. Rätt som det är drar nån YouTube bort videor från utbudet, man vet aldrig.
Second Life är ju som idé verkligen lockande i det här perspektivet, på samma sätt som människor teleporterar sig från det första livet genom att sjunka in i en annan värld via vita duken. Men det här med tekniska krav kan å andra sidan störta avataren s.a.s. i backen som en annan Ikaros.
Igår återvände jag till Second Life, den här gången för knappa två timmar. Betydligt längre resa än min fransyska visit i "I hate niggers-regioner". Tillsammans med mina kurskolleger guidades vi till en föreläsningssal av vår ciceron Kim Zwiers (tack till honom för snapsen ovan!) och väl framme där hade vi chansen att närvara vid en SL-föreläsning av Ab Marvin.
Salen var ett fyrkantigt rum med grå framtoning. Framför ena väggen fanns en duk där Power Pointen åkte revy. I SL är det möjligt att hålla sina möten, föreläsningar etc. ute, inne, i fantastiska eller spartanska miljöer. Den här var defintivt spartansk, men det störde inte mig. Den gråa färgen var på sätt & vis vilsam. Den obefintliga inredningen tillräckligt spartansk. Däremot var det en ren överraskning att den tekniska biten verkade så svår. Jag har en ny dator, vars primärminne är 8Gb och grafikkort presterar 1 Gb. Min nätanslutning är 2Mb. Trots det laddades varje enskild diabild upp på SL-salens duk med snigelfart, kändes ibland som om det tog 10 sekunder typ innan skärpan infann sig. Så jag undrar precis som Ben i sin kursblögg vad för slags underverk till datorutrustning som riktigt krävs, för att man ska vara på den säkra sidan. Så att inte vaxvingarna smälter, för att nu låta tankarna flyga till den grekiska mytologin.
Men annars så. Var det intressant och uppsluppet. Som på klassresa, nära nog. Både lärare och kursdeltagare kändes annorlunda. Ja kanske det faktiskt är på det sättet att man blir en andra individ i SL, som förbytt. Det var krångligt att hålla sig allvarlig. Sista spiken i kistan var möjligheten att chatta. Klart att det inte gick att hålla sig "tyst", så många karaktärer runt omkring, man måste ju bolla lite i squashsalen. Disco disco. Med andra ord var det absolut en social tillställning. Men det att ribban sänktes ska tas med ett paket snus på posten från Sverige, för vi var väl ändå lika mycket inbjudna på testfest som på sits med innehåll. Föreläsningen i sig var bra & intressant, men vi har å andra sidan hållit på med 2.0 en god bit nu, så värst mycket nytt eller överraskande var det kanske inte längre (okej, jag har haft turen att få höra herrarna Marvin och Zwiers i första skepnader förut, ska erkännas).
Jag antar att det hade varit en enklare match att koncentrera sig om det varit fråga om n:te gångens föreläsning i Second Life-miljö. Lite blasé skulle säkert haft sin dämpande verkan. Men för social samvaro och diskussionsträff tycktes SL kunna vara helt hyvens. Tack Ab & Kim!
P.S. I folkskolan satt jag kvar var & annan lördag för att jag hade ett okontrollerat behov av att vara social på timmarna. Nu undrar jag smått hur man ordnar med det här i SL, kvarsittning alltså.
Oj vad vi har varit duktiga på vår kurs, enligt Nielsens rapport har de sociala medierna nu gått förbi e-posten i tävlingen om högsta procenten användare. Och Twitter sprider sig som bara den i Finland.
"Twitter on nettiyhteisö, jossa voi lähettää reaaliaikaisia lyhytviestejä ja kertoa esimerkiksi, mitä parhaillaan tekee tai ajattelee. Päivitykset ilmestyvät nettiin tai kännykkään ja niitä lukeakseen ei tarvitse olla käyttäjän ystävä, kuten Facebookissa, vaan kaikkien viestejä voi seurata."
Som Yles nätsidor mycket riktigt påpekar. Kanske biblioteken också kunde ha användning. Fråga bibliotekarien. Goda råd. Det twittar lika.
Sociala tjejer fyller nätet menar DN (3.3.09). Artikeln kopplar upp till en rapport från TeliaSonera, så ta det lika mycket som marknadsföringens jargong. Men enligt utsagan är det i synnerhet kvinnor i åldern 18-35 som stadigt håller på att erövra det sociala nätverket. - Kilronja was here! - Facebook, ja överhuvudtaget kommunikation och nätverkande passar för de feminina sidorna. Sägs ju att fruarna får sköta karlfolkets släktrelationer på köpet. Hmm, kanske den dagen är nära då de också administrerar männens Facebook-sidor, då de har farten uppe & vanan inne. I själva verket positivt om teknologin eller tekniska applikationer inte ses som en manlig sfär. Det vinner vi alla på.
Samma dag frågar DN också: Vilken nätpersonlighet är du? Igen är det Telia som talar. Företaget fållar in oss i fyra grupper/grupperingar. Teknikföräldrar (har barnens foton framme/synliga, använder applikationer för att kommunicera, oftast kvinnor 26-40 år) Infomaniacs (ständigt uppkopplad, använder teknologin för att hålla reda på sig, sina barn och möten, oftast män 30-55 år) Itoddlers (nyfikna, upptäcker eller tar i bruk en bit i taget, koll på omvärlden men också egen säkerhet viktig, folk i olika åldrar & också äldre) IT-Societeten (se ovan, Sociala tjejer fyller nätet)
Shoppailu periytyy luolamiehiltä skriver HS (4.3.09). Den här nätversionen är mycket kort, i papperstidningen finns mera kött på benen. I vilket fall som helst är vi kanske inte så mycket annorlunda som människor än på "neandertalstiden" - även om just vi inte härstammar direkt från dem. Vi söker oss till stammen, vill uppleva gemenskap & trygghet. Vill kommunicera, oberoende av innehållet. Emellanåt i alla fall. Det är den där mänskliga rösten, både egen och andras, som är det centrala. Gutturala ljud och högt svävande utvikningar om Wittgenstein kan uppfylla samma funktion, stimulera. Stim-intelligens.
I HS' artikel Shoppandet ett arv från grottmänniskorna refereras till den brittiske journalisten John Naish som i en färsk bok hävdar att nutidsmänniskornas passionerade shoppande är ett beteende som kan spåras i rakt nedstigande led till våra förfäder i grottorna. Samlande och jakt hade sin betydliga roll, var ett måste för överlevnad. Flitigt hamstrande och naturligt urval kan kopplas ihop. Människans gener förändras långsamt, och kanske vi fortfarande njuter av shoppande för att vi "tänker på grottstadiet". Och eventuell, måhända, är det därför som de sociala nätverken sitter som hand i handske. Vi får samla & hamstra (& ofta gratis till på köpet): vänner, bokmärken, länkar, det ena med det andra. Tagga mig så taggar jag dig. Del.icio.us tills vi storknar.
Hennepin County Public Library som nämnts här & var i våra 2.0-sammanhang använder sig bl.a. av det sociala nätverket MySpace. Rätt långt liknar det hela Denver Public Librarys e-Volver som jag beskrev i en tidigare blogg (men e-Volver har mer krut i sig). Också Hennepins MySpace är tonårsinriktad. Här finns typiska MySpace-drag, vänner (1 437 st), gästboksinlägg etc. Bloggarnas antal är knappa 10, den fäskaste daterad 7.8.08. Men å andra sidan är det en widget som visar Latest at Hennepin County Library! (- är en nyhetsruta m.a.o.). Här finns länkar till hemsidorna, Check out the blog on our TeenLinks website,Need homework help? Länkar till biblioteksmaterial, filmer, musik. Och böcker: We've got lots of new teen fiction. Not sure what to read next? Take a look at our book lists. Där finns också ingångar till olika diskussionsgrupper som tydligen fungerar inom MySpace. Här finns en sökruta - Library Search, Find books & more - som man kan kopiera över till den egna rymden. Som sagt leder vägarna från Hennepins MySpace mången gång "tillbaka till" Hennepin County Public Librarys www-sidor. Men närvaron i ungdomarnas MySpace och utrymme för vänner, gästbok, diskussionsgrupper, forum, möjligheter att skicka meddelanden ger ett odiskutabelt mervärde.
St. Joseph County Public Library Subject Guides är en Wiki. Ämnesguiden är uppdelad i huvudgrupper med rubrikerna Books, Business, Information Desk, Education, Entertainment, Government, Hobbies, Local & Family History, News & Current Events och Recreation & Fitness. Det är bara att välja enligt huvudgrupp och/eller undergrupp, klicka och kliva in. Väljer man t.ex. Biography and Memoir ur bokgruppen, hittar man några korta upplysningar om vad biografier och memoarer är för nånting. Strax under finns några axplock ur bokfloden, med pärmbilder som inkastare. Genom att klicka på första bästa bok, låt oss säga Barack Obama for Beginners : An Essential Guide by Bob Neer, får vi veta hur många exemplar som finns i St. Josephs samlingar, var de är stationerade, om de är tillgängliga, och när nästa förfallodatum inträffar. Inte svårt att gissa att det var i bibliotekskatalogen vi damp ner. Under de utvalda biografierna och memoarerna finns ett anspråkslöst förslag: skriv ditt livs story som en weblog. Blogger rekommenderas. Dessutom listas utvald litteratur som kan vara till hjälp & stöd samt länkas till bibliotekskatalogen. Before You Forget: the wisdom of writing diaries for your children av Kelly DuMar är en av resurserna. I den här Subject Guide-wikin finns förstås också länkar till St. Joseph County Public Libraryshemsidor, till tjänsten Ask a Librarianoch möjligheter att ge respons & diskutera.
New York Public library har en för ögat vilsam sida på YouTube. New York är väl annars en rätt stor och livlig stad och följaktligen är inte heller biblioteket någon liten lånestation i en landsortshåla. Förutom böcker äger biblioteket en hel del samlingar av olika slag. Flera av videorna presenterar dessa, som t.ex. videon ovan (som är uppladdad 7.10.08 och har setts 13 653 gånger):
The New York Public Library's Photography Collection contains nearly 400,000 original photographic prints, from the medium's 150+ year history, representing an international range of photographers and comprising a thorough survey of subjects and processes. Watch as curators share some of its highlights.
Sammanlagt 54 st videor har NYPL i sin kanal, och tittarsiffrorna varierar storligen. Allt från knappa 100 till dryga 25 000. De flesta videorna är visserligen insatta det senaste halvåret. Men överlag är antalen visade gånger överraskande få. Åtminstone är underlaget betydligt större "over there" så förväntningarna är därefter. I och för sig är kanalen säkert inställd för en äldre, mognare eller mer vuxen publik, så ser det ut åtminstone. Som sagt är det olika samlingar som visas upp för allmänheten. Men också diverse tillställningar och fenomen in den vägen har förevigats och gjorts tillgängliga för jordens befolkning. NYPL på YouTube har 18 vänner, 296 prenumeranter och 3 stycken har kommenterat själva kanalen. För övrigt är den här YouTube-sidan behaglig på samma sätt som New York Public Librarys hemsida. Men går man därifrån vidare till sidorna för barn och tonåringar (där det finns boklistor med lockande namn, typ: Vampires: Books that Suck (in a good way)) stöter man på annan design. Men sen igen, från tonårssidan till NYPL på Facebook och den enkla, lätt röda stilen gör re-entré. Skönt skönt (- kanske är det overload-syndromet som får mig att mjukna för den anspråkslösa framtoningen).
De här tre exemplen ovan visar att det finns olika användningsområden för särskilda sociala medier. Jag tror också personligen på devisen don efter person, d.v.s. att man kan/bör välja medium utgående från den kundkrets som finns i sikte. Och också förstås på basen av det innehåll som är i åtanke. Arbetsmängden kan variera, det är självklart en fråga om bl.a. ambitionsnivå. Dessutom ska sidorna leva, skötas om, bevattnas, ansas, hållas fria från ogräs. Men arbetstid är det som krävs i vilket fall som helst, då man jobbar med kunder & kundservice. Det kommer man inte undan. Och de sociala medierna är på det sättet tacksamma, att det går att lära en stor del av bibliotekspersonalen att handskas med dem, eller valda medier/delar och i varierande grad.
Men som exemplet NYPL-goes-YouTube antyder är framgången aldrig given.
Online networking 'harms health'refererar BBC (19.2.09). Det här skulle inte bero på teknologierna i sig själva, utan helt enkelt på det nakna faktum att nätverkande online betyder minskande fysiska kontakter eller möten ansikte-mot-ansikte i rumsliga dimensioner. Människorna behöver geografisk närhet. Inte virtuell. BBC samspråkar med Aric Sigman som hävdar att han inte är gammalmodig vad nya teknologiska verktyg anbelangar, men att teknologins uppgift är att framställa verktyg som höjer livskvaliteten.
"Dr Aric Sigman says websites such as Facebook set out to enrich social lives, but end up keeping people apart. Dr Sigman makes his warning in Biologist, the journal of the Institute of Biology. He also says that evidence suggests that a lack of face-to-face networking could alter the way genes work, upset immune responses, hormone levels, the function of arteries, and influence mental performance. This, he claims, could increase the risk of health problems as serious as cancer, strokes, heart disease, and dementia."
Facebook kan int liksom låta bli att blottas i spalterna. Nu är det fråga om spionprogrammet Error Check System. Digitoday varnar, installera inte ECS om/när du får en uppmaning.
Igår kväll liksom idag hade jag svårigheter med kommenterandet i andras bloggar. Eller svårigheter & svårigheter, det var liksom omöjligt. Dessutom var det inte det ända som strulade igår, också själva bloggandet gick hackigt värre till. Explorern stängdes med jämna mellanrum, och felrapporten lät förstå att det berodde på behov av uppdatering av Adobe Flash. Men si det hjälpte inte heller. (Och samma typ av krångligheter stötte jag på med annan maskin på annat håll.) Här visade sig en nackdel med de fria sociala nätverken eller webbsamfunden. De kan vara opålitliga p.g.a. för stor popularitet (= överbelastning) eller råka ut för andra haverier. Och det är ju inte sagt att reparationspatrullen kan rycka ut omedelbart eller har kapacitet att få situationen under kontroll inom rimlig tid. - Mycket arbete, mycket tid kan gå till spillo.
Själv är jag fortfarande inne på en mer centraliserad linje (trots att decentralisering som begrepp smakar bättre i teorin). I litteraturen har det framkastats att en av dagens webbtrender är, att skapa fullständiga, heltäckande "virtuella nöjesparker" eller "nätserviceanstalter" som då väl inloggningen är överstökad behåller sitt grepp om besökaren/kunden/medlemmen o.s.v. Det menar jag ändå inte. Hoppar inte på det tåget. Att bibliotekets Webb 2.0-lösning skulle vara den allena saliggörande och kunden inga andra sociala nätverk hava skulle. Nehejdå. Inte ens bibban 2.0 kan fantisera om kunna mäta sig med hela nätet, det är inte alltid David ger Goljat på nöten.
Men det jag tänker mig är att då användaren eller kunden har loggat in i bibliotekssystemet möts han & hon av en komplett uppsättning sociala nätverksapplikationer. Dessa är med andra ord självständiga (= ägda av biblioteket), okommersiella och integrerade i såväl materialdatabasen som bibliotekets www-sidor. Vilket innebär att också det virtuella biblioteket ryms i en och samma byggnad. Jag refererar än en gång till Minabiblioteki Umeå med omnejd. Som ett nära exempel. På nånting som har tagit några steg i rätt riktning. I Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007) argumenteras i liknande tongångar, tack för det!
Att syssla med sociala nätverk kräver förstås resurser. I dessa dagar är det ont om ekonomiska dylika. Då är de som finns fritt tillgängliga eventuellt en alternativ lösning, eller tillfällig. I väntan på bättre tider.
En annan springande punkt är utvecklingen, på olika plan. Om kommunsammanslagningar och bibliotekssamarbete leder till systemförändringar kan det vara svårt att grundligt planera för framtiden. På det nationella planet cirkulerar idéer om en gemensam lösning för minnesorganisationerna. Hur pusslar i så fall de enskilda biblioteken in sina versioner, eller befrias de från desto vidlyftigare egna konstruktioner. Om Finland får ett nationellt bibliotekssystem som täcker landet från hjässan i norr till fotabjället i söder. Mer om dessa funderingar - eller om nån undrar vad jag yrar om - finns i Ari Rouvaris Uusi arkkitehtuuri - paremmat palvelut(KDK: asiakasliittymähanke, 9.5.08)
Vi är så sociala så. I vårt globala Webb 2.0-akvarium. Och inget ont i det. Människan har alltid sökt sig till sina stamfränder eller till likasinnade. Gått samman. Gaddat ihop sig. Bildat front(er). Skakat hand med grannarna. Gnisslat tand bakom ryggen.
I andra sammanhang har jag skummat igenom vissa av de virtuella, sociala nätverken för att fynda bibliotek. Se vilka sorters bibliotek som har byggt upp utposter eller sidofilialer på webben, som komplement eller alternativ till de "riktiga" hemsidorna. Och i definitivt andra sammanhang - som inte har ett endaste dugg med bibliotek att göra - har jag gjort både YouTube- och MySpace-sidor. Men MySpace och bibliotek har jag inte kopplat ihop ännu, så för att vidga mina vyer dök jag in i MySpace (som sagt den här gången för att inte söka musik i första hand).
Visst har jag förstått att det finns bibliotek som har mutat in en egen rymd, tagit sig in i MySpace. Men det verkar ändå vara mera fjung på verksamheten där än jag inbillat mig. Visserligen är inte alla sidor eller konton speciellt utvecklade. Endel är säkert experiment eller "konstruktioner under uppbyggnad". Eller utslag av infall. Andra igen är öppnade för ett visst, speciellt ändamål. Rentav engångsändamål.
Brooklyn College LibrarysMySpace-sida är exempel på en lite mer utvecklad men ändå rätt traditionell eller MS-råddig sida. Terrebonne Parish Libraryhar öppnat konto närmast - som det ser ut - för att kunna lägga upp en video om East Branch Grand Reopening 6.12.07. Till dags dato har nån klickat på play-knappen 90 gånger. Men för att rätt ska vara rätt bör det sägas att Terrebonne-bibban har en annan video insatt också, som har räknat in 88 tittare och egentligen är den första videon i ordningen.
Förutom utlåning, informationssökning, invigning av nya byggnader eller återinvigning av renoverade byggnader bjuder bibliotek även på utställningar och evenemang. Då kan ju sociala nätverk - då om inte förr - vara till nytta & nöje. Som t.ex. däröver någonstans.
"Sol Gomez, Librarian at South Tucson branch, adapted the story Adelita: A Mexican Cinderella Story into a puppet show for our Nuestras Raices festival, March 2007. Here's a clip of the puppets dancing." Pima County Public Library – Puppet Show at Nuestras Raices 2007, ett klipp på 42 sekunder (ineffektiv speltid).
På Stockholms stadsbibliotek (www.biblioteket.se) fungerar en evenemangsserie i rotundan på centrumbibban ritad av Gunnar Asplund. Serien kallas för Bibliotekspop. Men den har naturligtvis (höll jag på att säga) en version eller rentav, skulle jag nog påstå, en första sida på MySpace. Som innehåller intervjuer, information, en speldosa med tre låtar just nu. Sammanlagt har låtar i den här MySpace-jukeboxen spelats 7 458 gånger vilket i.o.f.s. inte är särskilt mycket att hurra för i MySpace-sammanhang. Profilbesöken är också rätt blygsamma, d.v.s. 7 830. Men kontot är säkert rätt färskt, Bibliotekspop hade nämligen premiär i december i fjol. Och sidan har redan 315 vänner. Självklart finns det dessutom videoinspelningar från Bibliotekspop. Kolla in!
Public Library of Charlotte & Mecklenburg County har en sida för ungdomar, The Loft, som redan börjar se ut som nånting, använder sig av de möjligheter som MySpace innebär. Men jag ska inte dröja alltför mycket på loftet, utan skynda vidare till eVolver - Denver Public Library Teens, alltså Denvers allmänna biblioteks sida för tonåringar. I about me-rutan står det så här:
"I'm the Denver Public Library Web Site for Teens! Visit teens.denverlibrary.org for tons of info on homework help, books, movies, music, your life, your future and more."
Men eVolver är en riktig fin sida. Förutom en sökruta som leder till Denvers bibliotekskatalog eller materialdatabas, innehåller sidan en hel del applikationer, bl.a. Shelfari("Shelfari is the premier social network for people who love books.Create a virtual shelf to show off your books, see what your friends are reading and discover new books..."). En hel del foton finns tillgängliga i olika album. Från en konsttävling t.ex. - Feed – Subscribe to the set " 2008 Teen Art Contest Winners" lyder uppmaningen. Fotona är f.ö. också upphängda i Flickr. Här finns som sagt applikationer. Videor. En liten speldosa. Information. Bloggar. Och möjligheter för tonåringarna att recensera musik, film m.m. Och den obligatoriska vänrutan med 899 vänner i detta nu. Den här sidan känns som en helt bra MySpace-sida. Alltså i jämförelse med de jag har sett, överhuvudtaget. Verkar dessutom som om det skulle vara en idé bakom det hela, en orsak att finnas (till) på MySpace. Inte är sidan perfekt. Men nog ligger det en hel del arbete och tid bakom.
Och känns allt det här för jobbigt, är det bara att söka jobb på ett icke-virtuellt fysiskt bibliotek. Men gör det på MySpace, det du!
Brightkite är ett nytt socialt medium, som berättar var dina vänner befinner sig. (Big Brother, I presume!) Brightkite befinner sig ännu på betastadiet, rapporterar Yle (19.2.09), och det är fritt fram att testa.
Hesari skrev i morse (23.2.09) för n:te gången om Facebook, webbsamfund och användarrättigheter/-skyldigheter. Klart att det pärtar om det visar sig att det man skrivit under har förändrats, d.v.s. att motparten på eget bevåg rumsterat om i klausuler gällande ömsesidigt kontrakt. (Det gjorde visserligen banker på 1980-talet ifråga om räntorna på studielån, men det är en annan femma.)
I vilket fall som helst tror/antar jag att gemene man & kvinna inte riktigt läser igenom de avtal de godkänner - åtminstone slarvar jag själv. Å andra sidan utgår jag ifrån, att jag inte heller lämnar vilka spår som helst efter mig. Att det jag sätter/laddar upp i det avseendet tål dagens ljus eller att jag står för det. I väder som väder. Och att webben är globalt öppen; det som finns där kan noteras & kopieras av vem som helst för vem som helst. M.a.o. utgår jag från osäkra kort, jag figurerar på egen risk.
Och vem trodde nu innerst inne att Facebook & Co skulle verka som sociala instanser i den bemärkelsen att deras högsta önskan vore att idka rena rama socialt understödsarbete. Klart att de vill ha ut nånting i pengaformat. Det måste vi godkänna, hålla god min i ekonomiskt spel. Om vi får service måste vi också ge i gengäld.
Det som dessutom är intressant i sammanhanget är det här med Big Brother. Långt före 1984 fasades för Orwells profetior om de allseende övervakande ögonen. Samma rädsla är väl fortfarande aktuell. Men det är ofta fråga om känslor gentemot myndigheter (och överheter typ arbetsgivare, ex. Lex Nokia-debatten). Genast man stängt hemdörren efter sig, kastar man sig huvudstupa in i webben och fläker upp sig globalt. Big Brother rules, bara det är rätta storebroder.
Facebook har varit på tapeten i medierna igen (kolla in vilket som helst, t.ex. gräv med etiketten Facebook där du står just nu). I onsdagens Helsingin Sanomat (18.2.09) skrevs det om the-Face-himself, 24-årige Mark Zuckerbergs planer visavi Facebooks äganderätter. I en liten faktaruta konstarerades att det här nät- eller webbsamfundet är de vuxnas stora lekplats - det är främst myndiga människor som använder sig av Facebook. (Detsamma har jag hört på konferenser o.d. Att föredragshållares egna telningar påstått att det bara är "mommo" som är inne på Facebook.)
Själv har jag öppnat ett konto i Facebook av ren nyfikenhet. Nå, jo, ska erkännas - dessutom för att inifrån studera & undersöka vad det här samfundet har att erbjuda. Klart att det finns många ting & fenomen som känns (vänligt sagt) aningen barnsliga. Alla dessa "presenter", "humoristiska självanalyser", inbjudningar till en massa i.o.f.s. sakliga eller allt annat än sakliga grupper etc.
Exempel på det ena är gruppen Librarians Sucks: "Many of us are sick of librarians kicking us out of the library for reading the newspaper, whispering too loudly, or even farting too loudly. So if you're all for 4 to a table, actually getting to use the computers once in a while, being able to use the wonderful site of facebook and play games, and so much more, this group is for you."
Men som alltid är det användningen, ändamålet, som avgör, om någonting kan avfärdas så där bara. I Web 2.0-sammanhang handlar det om deltagande, aktivitet, sociala dimensioner. Som Jane Secker konstaterar i sin Case Study 5:Libraries and Facebook (januari 2008):
"The social Web is not being built by augmenting traditional Web sites with new tools. And a social library will not be created by implementing a list of social software features on our current sites. The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web, dismantling the current structures and inviting users in to create their content and establish new rules."
I själva verket citerar Secker en rapport från OCLC (Online Computer Library Center), Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World. Och hennes egen fallstudie är genomförd inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education).
Det finns många intressanta aspekter och frågor förbundna med Facebook. T.ex. att vissa etniska grupper i U.S.A. föredrar Facebook, medan andra hellre vistas på MySpace. Är Facebook (och liknande sociala virtualiteter) offentliga platser, d.v.s. är folket på Facebook lagligt villebråd för studier, rapporter eller inte. Är det smaken som väljer vänner eller vänner som bestämmer smaken? Är Facebook enbart ett virtuell värld eller överlappar den också den reella ("You’re not really dating until you put it on Facebook...") Det här och mer därtill tangerar Stephanie Rosenbloom i sin artikel On Facebook, Scholars Link Up With Data(The New York Times, 17.12.07). Dessutom kan Facebook vara en källa till psykiskt välmående och sociala nätverk, som det konstateras i studien The Benefits of Facebook "Friends:" Social Capital and College Students' Use of Online Social Network Sites( Journal of Computer-Mediated Communication, 12(4), 2007).
I ett intressant inlägg, Participatory networks: the library as conversation(Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007), utgör konversations- eller samtalsteori utgångspunkten. Kunskap skapas genom samtal och eftersom bibliotek sysslar med kunskapsaffärer är de - vare sig de vill det eller inte - involverade i samtalsaffärerer!
"The point is that libraries need to be proactive in a new way. Instead of the mantra, "Be where the user is", one must, "Be where the conversation is. " It is not enough to be at the users' desktops; one must be in their e-mail program, in their MySpace pages, in their IM lists, and in their RSS feed readers."
Men som Jane Secker analyserar är det inte bara att tuta & köra. Bibliotekssamhället tycks ha dragit den slutsatsen av OCLC:s omfattande rapport att socialt nätverkande inte är någonting för bibbor. Trots att den, som citatet ovan (The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web...inviting users in to create their content and establish new rules) visar, talar i andra tongångar. Seckers egen fallstudie strävar till att undersöka på vilket sätt Facebook kunde användas som ett yrkesredskap för nätverksarbete på bibliotek, utgående från studieprojektets erfarenheter samt tillgänglig litteratur. Nu är hennes fallstudie rätt kort, men linjerna blir nog trots det fullt synliga.
Case Study 5:Libraries and Facebook bestyrker det som jag har läst & hört på annat håll, och själv erfarit. Det kan vara ett kul och underhållande tidsfördriv, och som sagt: det tar tid i anspråk. Å andra sidan är Facebook en möjlighet till ett fungerande och nyttigt nätverk. För att dela med sig av länkar, information, kunskap, uppgifter om olika sorters evenemang.
Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun. Se efter att inställningarna är de rätta, professionellt valda. Eftersom Facebook är ett nätverk går det inte skriva vad som helst om vem som helst. Fel person kan se fel saker. Likaväl som att rätt person kan se rätt saker. Önskvärt är ju, att hålla den personliga sociala sidan isär från den officiella biblioteksmässiga sociala dito. (Det här var nånting som jag själv ögonaböj lade märke till.)
Secker nämner också andra sociala webbsamfund vid namn. Dessutom upplyser hon om att det finns fina Facebook-applikationer och listar åtskilliga, varav jag själv passade på att införa några.
Som avslutning sitter det bra med Julian Smiths YouTube-revy om Facebook (det som man inte kan skratta åt kan man inte heller ta alltför mycket på allvar).
...did you smash our windows...
