Inte ens ö-prickarna blev kvar

Försvunna öar rapporteras det, i Dagens Nyheter  (7.5.2016). För några veckor sedan skrev jag ett diktinlägg under rubriken Ståplats i oceanen, på Jordens dag.

Ståplats i oceanen är en parafras på uttrycket Ståplats i Nybroviken, det vill säga en "folkhemsvariant" av betong- eller cementskor. Och ja kanske, kanske att vi kunde säga att klimatförändringen också är en fråga om ett brott mot resten av världen.

DN hänvisar till artikeln "Interactions between sea-level rise and wave exposure on reef island dynamics in the Solomon Islands" (6.5.2016) i Environmental Research Letters. Bilden ovan är ett kap från artikelns illustrationer.

Ståplats i oceanen

Låg tröskel

I min skärgård kryper inte öar
stora som nattfjärilar över glas.

De är varelser besläktade med oss.

De bottnar i cementkrukor, nästippar
knappt över vattenytan.

De rullar med ögon på bästa parkett,
då världsorkestern laddar upp
på full volym och isbergen badar i svett.

De somnar till sist inne
i världens djupa, blåa lampa.

***

I Tomas Tranströmers samling Mörkerseende (1970) ingår dikten Andrum juli vars två avslutande rader lyder:
"ska somna till sist inne i en blå lampa / medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset"

 

Det bränns

Då vi var små och lekte gömma nyckel - och den kunde vara "fisk", "fjäril" eller "fågel" (gömd på olika nivåer, höjder) - gällde det för nyckelgömmaren att säga om det är kallt eller varmt, beroende på om sökaren/sökarna närmade sig eller var långt ifrån gömstället.

Så varmt som det i bloggande stund är i Europa, till exempel Paris och London har bokfört 30-40 grader Celsius, är det lätt att tro på rapporter om klimatförändringar. En annan femma är, om värmeböljan faktiskt vittnar om en gömd nyckel, eller om det bara är naturliga fenomen, jordens gång, som ger oss väder som bränns.

Ja, antingen talar vi om annalkande naturkatastrofer i vida större format än vi vant oss vid, eller så inte.

Men en haiku skall det bli, oberoende av om vi är så att säga ute och cyklar.

Noak som ung cyklist
Då störtregnet kom
hade han bara rum för
två på sin Monark.