Oj vad vi har varit duktiga på vår kurs, enligt Nielsens rapport har de sociala medierna nu gått förbi e-posten i tävlingen om högsta procenten användare. Och Twitter sprider sig som bara den i Finland.
"Twitter on nettiyhteisö, jossa voi lähettää reaaliaikaisia lyhytviestejä ja kertoa esimerkiksi, mitä parhaillaan tekee tai ajattelee. Päivitykset ilmestyvät nettiin tai kännykkään ja niitä lukeakseen ei tarvitse olla käyttäjän ystävä, kuten Facebookissa, vaan kaikkien viestejä voi seurata."
Som Yles nätsidor mycket riktigt påpekar. Kanske biblioteken också kunde ha användning. Fråga bibliotekarien. Goda råd. Det twittar lika.
Visar inlägg med etikett nätsamfund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nätsamfund. Visa alla inlägg
onsdag 11 mars 2009
onsdag 4 mars 2009
Neandertalarn i det sociala nätverket
Sociala tjejer fyller nätet menar DN (3.3.09). Artikeln kopplar upp till en rapport från TeliaSonera, så ta det lika mycket som marknadsföringens jargong. Men enligt utsagan är det i synnerhet kvinnor i åldern 18-35 som stadigt håller på att erövra det sociala nätverket. - Kilronja was here! - Facebook, ja överhuvudtaget kommunikation och nätverkande passar för de feminina sidorna. Sägs ju att fruarna får sköta karlfolkets släktrelationer på köpet. Hmm, kanske den dagen är nära då de också administrerar männens Facebook-sidor, då de har farten uppe & vanan inne.
I själva verket positivt om teknologin eller tekniska applikationer inte ses som en manlig sfär. Det vinner vi alla på.
Samma dag frågar DN också: Vilken nätpersonlighet är du? Igen är det Telia som talar. Företaget fållar in oss i fyra grupper/grupperingar.
Teknikföräldrar (har barnens foton framme/synliga, använder applikationer för att kommunicera, oftast kvinnor 26-40 år)
Infomaniacs (ständigt uppkopplad, använder teknologin för att hålla reda på sig, sina barn och möten, oftast män 30-55 år)
Itoddlers (nyfikna, upptäcker eller tar i bruk en bit i taget, koll på omvärlden men också egen säkerhet viktig, folk i olika åldrar & också äldre)
IT-Societeten (se ovan, Sociala tjejer fyller nätet)
I själva verket positivt om teknologin eller tekniska applikationer inte ses som en manlig sfär. Det vinner vi alla på.
Samma dag frågar DN också: Vilken nätpersonlighet är du? Igen är det Telia som talar. Företaget fållar in oss i fyra grupper/grupperingar.
Teknikföräldrar (har barnens foton framme/synliga, använder applikationer för att kommunicera, oftast kvinnor 26-40 år)
Infomaniacs (ständigt uppkopplad, använder teknologin för att hålla reda på sig, sina barn och möten, oftast män 30-55 år)
Itoddlers (nyfikna, upptäcker eller tar i bruk en bit i taget, koll på omvärlden men också egen säkerhet viktig, folk i olika åldrar & också äldre)
IT-Societeten (se ovan, Sociala tjejer fyller nätet)
Shoppailu periytyy luolamiehiltä skriver HS (4.3.09). Den här nätversionen är mycket kort, i papperstidningen finns mera kött på benen. I vilket fall som helst är vi kanske inte så mycket annorlunda som människor än på "neandertalstiden" - även om just vi inte härstammar direkt från dem. Vi söker oss till stammen, vill uppleva gemenskap & trygghet. Vill kommunicera, oberoende av innehållet. Emellanåt i alla fall. Det är den där mänskliga rösten, både egen och andras, som är det centrala. Gutturala ljud och högt svävande utvikningar om Wittgenstein kan uppfylla samma funktion, stimulera. Stim-intelligens.
I HS' artikel Shoppandet ett arv från grottmänniskorna refereras till den brittiske journalisten John Naish som i en färsk bok hävdar att nutidsmänniskornas passionerade shoppande är ett beteende som kan spåras i rakt nedstigande led till våra förfäder i grottorna. Samlande och jakt hade sin betydliga roll, var ett måste för överlevnad. Flitigt hamstrande och naturligt urval kan kopplas ihop. Människans gener förändras långsamt, och kanske vi fortfarande njuter av shoppande för att vi "tänker på grottstadiet". Och eventuell, måhända, är det därför som de sociala nätverken sitter som hand i handske. Vi får samla & hamstra (& ofta gratis till på köpet): vänner, bokmärken, länkar, det ena med det andra. Tagga mig så taggar jag dig. Del.icio.us tills vi storknar.
tisdag 3 mars 2009
Offentliga villebråd, den som hittar får behålla, från fildelning till filstjälning
Upphovsrättigheter är kinkiga frågor. Vem har rätt till vad. Får man stjäla människors identiter bara för att de finns uppladdade på nätet, kan man fara iväg med min cykel om den står olåst invid biblioteksknuten. Är den här bloggen min? Eller är den gemensam egendom?
Ett av problemen är ju tillgången, det öppna virtuella landskapet. Vem som helst kan gå där, muta in, ta åt sig & ta för sig. Www är synonymt med wild wild west. Lagstiftningen och den allmänna moralen har inte hunnit med, inte heller de virtuella låssmederna. Och vi är ju såna, vi är ju såna vi. Precis som vi skeppade en massa brottslingar till främmande länder, så är vi själva sådana som kunde akterseglas lite varstans. Arbetsgivarens pennor slinker så behändigt ner i innerfickan. Det som finns på nätet är till för oss, vi har rätt till information - information wants to be free för böveln.
Men riktigt så är det förstås inte. Det är vi som vill att informationen ska vara fri, gratis lunch eller sängfösare. Klart att konstnärer och innehålls-/informationsproducenter ska talkojobba för att vi ska få veta det vi vill, få njuta när vi vill. Pirate Bay och andra liknande har liksom föregått med gott exempel, idkat virtuell matchmaker-verksamhet utan egen vinning i sikte. Skulle inte förvåna mig om vi skulle få se hulkande PB-individer lämna rättsalen med hjärtskärande berättelser om hur de pantsatt hem & härd bara för det allmännas väl - upprätthållit Pirate Bay med lånta pengar.
På samma sätt som Google inte strävar till guld & gröna skogar, utan med förlust i sikte vill trygga tillgången på information, genom att bl.a. skanna in några romaner.
Vi lever i ett informationssamhälle och då måste samtliga ting vara information, ren och skär information. Den här datorn jag hamrar på just nu är säkert i slutändan bara ett stycke information och eftersom jag om en stund går ut härifrån och råkar lämna dörren på glänt är det fritt fram. Vi har alla lika rätt till informationsförsörjning.
Så att. Välkomna. Ta för er. Mitt är ditt. Den stora idealsocialisationen hägrar. (På samma sätt som den vite mannen genom historien har haft rätten på sin sida, ifråga om allt mellan himmel och jord som bara legat där och väntat på att nån skulle ha ett informationsbehov.)
Mer om illegal fil(ut)delning och Pirate Bay (Dagens Nyheter)
P.S. Nåra säger att ja men fildelning och allmän utdelning på nätet ökar ju bara försäljningen. Så om du stjäl en Saab och grannarna runt omkring också vill ha, men köper. Så må din bilstöld vara dig förlåten. För ack ja, du har ökat försäljningen!
Ett av problemen är ju tillgången, det öppna virtuella landskapet. Vem som helst kan gå där, muta in, ta åt sig & ta för sig. Www är synonymt med wild wild west. Lagstiftningen och den allmänna moralen har inte hunnit med, inte heller de virtuella låssmederna. Och vi är ju såna, vi är ju såna vi. Precis som vi skeppade en massa brottslingar till främmande länder, så är vi själva sådana som kunde akterseglas lite varstans. Arbetsgivarens pennor slinker så behändigt ner i innerfickan. Det som finns på nätet är till för oss, vi har rätt till information - information wants to be free för böveln.
Men riktigt så är det förstås inte. Det är vi som vill att informationen ska vara fri, gratis lunch eller sängfösare. Klart att konstnärer och innehålls-/informationsproducenter ska talkojobba för att vi ska få veta det vi vill, få njuta när vi vill. Pirate Bay och andra liknande har liksom föregått med gott exempel, idkat virtuell matchmaker-verksamhet utan egen vinning i sikte. Skulle inte förvåna mig om vi skulle få se hulkande PB-individer lämna rättsalen med hjärtskärande berättelser om hur de pantsatt hem & härd bara för det allmännas väl - upprätthållit Pirate Bay med lånta pengar.
På samma sätt som Google inte strävar till guld & gröna skogar, utan med förlust i sikte vill trygga tillgången på information, genom att bl.a. skanna in några romaner.
Vi lever i ett informationssamhälle och då måste samtliga ting vara information, ren och skär information. Den här datorn jag hamrar på just nu är säkert i slutändan bara ett stycke information och eftersom jag om en stund går ut härifrån och råkar lämna dörren på glänt är det fritt fram. Vi har alla lika rätt till informationsförsörjning.
Så att. Välkomna. Ta för er. Mitt är ditt. Den stora idealsocialisationen hägrar. (På samma sätt som den vite mannen genom historien har haft rätten på sin sida, ifråga om allt mellan himmel och jord som bara legat där och väntat på att nån skulle ha ett informationsbehov.)
Mer om illegal fil(ut)delning och Pirate Bay (Dagens Nyheter)
P.S. Nåra säger att ja men fildelning och allmän utdelning på nätet ökar ju bara försäljningen. Så om du stjäl en Saab och grannarna runt omkring också vill ha, men köper. Så må din bilstöld vara dig förlåten. För ack ja, du har ökat försäljningen!
tisdag 24 februari 2009
Sociala nätverk tur-retur
Igår kväll liksom idag hade jag svårigheter med kommenterandet i andras bloggar. Eller svårigheter & svårigheter, det var liksom omöjligt. Dessutom var det inte det ända som strulade igår, också själva bloggandet gick hackigt värre till. Explorern stängdes med jämna mellanrum, och felrapporten lät förstå att det berodde på behov av uppdatering av Adobe Flash. Men si det hjälpte inte heller. (Och samma typ av krångligheter stötte jag på med annan maskin på annat håll.) Här visade sig en nackdel med de fria sociala nätverken eller webbsamfunden. De kan vara opålitliga p.g.a. för stor popularitet (= överbelastning) eller råka ut för andra haverier. Och det är ju inte sagt att reparationspatrullen kan rycka ut omedelbart eller har kapacitet att få situationen under kontroll inom rimlig tid. - Mycket arbete, mycket tid kan gå till spillo.Själv är jag fortfarande inne på en mer centraliserad linje (trots att decentralisering som begrepp smakar bättre i teorin). I litteraturen har det framkastats att en av dagens webbtrender är, att skapa fullständiga, heltäckande "virtuella nöjesparker" eller "nätserviceanstalter" som då väl inloggningen är överstökad behåller sitt grepp om besökaren/kunden/medlemmen o.s.v. Det menar jag ändå inte. Hoppar inte på det tåget. Att bibliotekets Webb 2.0-lösning skulle vara den allena saliggörande och kunden inga andra sociala nätverk hava skulle. Nehejdå. Inte ens bibban 2.0 kan fantisera om kunna mäta sig med hela nätet, det är inte alltid David ger Goljat på nöten.
Men det jag tänker mig är att då användaren eller kunden har loggat in i bibliotekssystemet möts han & hon av en komplett uppsättning sociala nätverksapplikationer. Dessa är med andra ord självständiga (= ägda av biblioteket), okommersiella och integrerade i såväl materialdatabasen som bibliotekets www-sidor. Vilket innebär att också det virtuella biblioteket ryms i en och samma byggnad. Jag refererar än en gång till Minabibliotek i Umeå med omnejd. Som ett nära exempel. På nånting som har tagit några steg i rätt riktning. I Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007) argumenteras i liknande tongångar, tack för det!
Att syssla med sociala nätverk kräver förstås resurser. I dessa dagar är det ont om ekonomiska dylika. Då är de som finns fritt tillgängliga eventuellt en alternativ lösning, eller tillfällig. I väntan på bättre tider.
En annan springande punkt är utvecklingen, på olika plan. Om kommunsammanslagningar och bibliotekssamarbete leder till systemförändringar kan det vara svårt att grundligt planera för framtiden. På det nationella planet cirkulerar idéer om en gemensam lösning för minnesorganisationerna. Hur pusslar i så fall de enskilda biblioteken in sina versioner, eller befrias de från desto vidlyftigare egna konstruktioner. Om Finland får ett nationellt bibliotekssystem som täcker landet från hjässan i norr till fotabjället i söder. Mer om dessa funderingar - eller om nån undrar vad jag yrar om - finns i Ari Rouvaris Uusi arkkitehtuuri - paremmat palvelut (KDK: asiakasliittymähanke, 9.5.08)
måndag 23 februari 2009
Sociala nätverk
Vi är så sociala så. I vårt globala Webb 2.0-akvarium. Och inget ont i det. Människan har alltid sökt sig till sina stamfränder eller till likasinnade. Gått samman. Gaddat ihop sig. Bildat front(er). Skakat hand med grannarna. Gnisslat tand bakom ryggen.
Sociala nätverk av idag florerar ofta på webben. De är virtuella, men inte mindre reella för den skull. De finns:
Facebook, Ning, MySpace, Orkut, Hi5, Friendster, IRC-galleria, LunarStorm, Bebo, Flickr, YouTube, Habbo och Second Life.
För att nu nämna några allmänningar.
I andra sammanhang har jag skummat igenom vissa av de virtuella, sociala nätverken för att fynda bibliotek. Se vilka sorters bibliotek som har byggt upp utposter eller sidofilialer på webben, som komplement eller alternativ till de "riktiga" hemsidorna. Och i definitivt andra sammanhang - som inte har ett endaste dugg med bibliotek att göra - har jag gjort både YouTube- och MySpace-sidor. Men MySpace och bibliotek har jag inte kopplat ihop ännu, så för att vidga mina vyer dök jag in i MySpace (som sagt den här gången för att inte söka musik i första hand).
Visst har jag förstått att det finns bibliotek som har mutat in en egen rymd, tagit sig in i MySpace. Men det verkar ändå vara mera fjung på verksamheten där än jag inbillat mig. Visserligen är inte alla sidor eller konton speciellt utvecklade. Endel är säkert experiment eller "konstruktioner under uppbyggnad". Eller utslag av infall. Andra igen är öppnade för ett visst, speciellt ändamål. Rentav engångsändamål.
The European Library heter en sida. Som har tre vänner och den senaste inloggningen är daterad 5.9.08. Här bjuds på två stycken videor varav den ena är The european library and NLI.
Brooklyn College Librarys MySpace-sida är exempel på en lite mer utvecklad men ändå rätt traditionell eller MS-råddig sida. Terrebonne Parish Library har öppnat konto närmast - som det ser ut - för att kunna lägga upp en video om East Branch Grand Reopening 6.12.07. Till dags dato har nån klickat på play-knappen 90 gånger. Men för att rätt ska vara rätt bör det sägas att Terrebonne-bibban har en annan video insatt också, som har räknat in 88 tittare och egentligen är den första videon i ordningen.
Förutom utlåning, informationssökning, invigning av nya byggnader eller återinvigning av renoverade byggnader bjuder bibliotek även på utställningar och evenemang. Då kan ju sociala nätverk - då om inte förr - vara till nytta & nöje. Som t.ex. däröver någonstans.
"Sol Gomez, Librarian at South Tucson branch, adapted the story Adelita: A Mexican Cinderella Story into a puppet show for our Nuestras Raices festival, March 2007. Here's a clip of the puppets dancing."
Pima County Public Library – Puppet Show at Nuestras Raices 2007, ett klipp på 42 sekunder (ineffektiv speltid).
På Stockholms stadsbibliotek (www.biblioteket.se) fungerar en evenemangsserie i rotundan på centrumbibban ritad av Gunnar Asplund. Serien kallas för Bibliotekspop. Men den har naturligtvis (höll jag på att säga) en version eller rentav, skulle jag nog påstå, en första sida på MySpace. So
m innehåller intervjuer, information, en speldosa med tre låtar just nu. Sammanlagt har låtar i den här MySpace-jukeboxen spelats 7 458 gånger vilket i.o.f.s. inte är särskilt mycket att hurra för i MySpace-sammanhang. Profilbesöken är också rätt blygsamma, d.v.s. 7 830. Men kontot är säkert rätt färskt, Bibliotekspop hade nämligen premiär i december i fjol. Och sidan har redan 315 vänner.
Självklart finns det dessutom videoinspelningar från Bibliotekspop. Kolla in!
Public Library of Charlotte & Mecklenburg County har en sida för ungdomar, The Loft, som redan börjar se ut som nånting, använder sig av de möjligheter som MySpace innebär. Men jag ska inte dröja alltför mycket på loftet, utan skynda vidare till eVolver - Denver Public Library Teens, alltså Denvers allmänna biblioteks sida för tonåringar. I about me-rutan står det så här:
"I'm the Denver Public Library Web Site for Teens! Visit teens.denverlibrary.org for tons of info on homework help, books, movies, music, your life, your future and more."
Men eVolver är en riktig fin sida. Förutom en sökruta som leder till Denvers bibliotekskatalog eller materialdatabas, innehåller sidan en hel del applikationer, bl.a. Shelfari ("Shelfari is the premier social network for people who love books.Create a virtual shelf to show off your books, see what your friends are reading and discover new books..."). En hel del foton finns tillgängliga i olika album. Från en konsttävling t.ex. - Feed – Subscribe to the set " 2008 Teen Art Contest Winners" lyder uppmaningen. Fotona är f.ö. också upphängda i Flickr.
Här finns som sagt applikationer. Videor. En liten speldosa. Information. Bloggar. Och möjligheter för tonåringarna att recensera musik, film m.m. Och den obligatoriska vänrutan med 899 vänner i detta nu. Den här sidan känns som en helt bra MySpace-sida. Alltså i jämförelse med de jag har sett, överhuvudtaget. Verkar dessutom som om det skulle vara en idé bakom det hela, en orsak att finnas (till) på MySpace. Inte är sidan perfekt. Men nog ligger det en hel del arbete och tid bakom.
Och känns allt det här för jobbigt, är det bara att söka jobb på ett icke-virtuellt fysiskt bibliotek. Men gör det på MySpace, det du!
Sociala nätverk av idag florerar ofta på webben. De är virtuella, men inte mindre reella för den skull. De finns:
Facebook, Ning, MySpace, Orkut, Hi5, Friendster, IRC-galleria, LunarStorm, Bebo, Flickr, YouTube, Habbo och Second Life.
För att nu nämna några allmänningar.
I andra sammanhang har jag skummat igenom vissa av de virtuella, sociala nätverken för att fynda bibliotek. Se vilka sorters bibliotek som har byggt upp utposter eller sidofilialer på webben, som komplement eller alternativ till de "riktiga" hemsidorna. Och i definitivt andra sammanhang - som inte har ett endaste dugg med bibliotek att göra - har jag gjort både YouTube- och MySpace-sidor. Men MySpace och bibliotek har jag inte kopplat ihop ännu, så för att vidga mina vyer dök jag in i MySpace (som sagt den här gången för att inte söka musik i första hand).
Visst har jag förstått att det finns bibliotek som har mutat in en egen rymd, tagit sig in i MySpace. Men det verkar ändå vara mera fjung på verksamheten där än jag inbillat mig. Visserligen är inte alla sidor eller konton speciellt utvecklade. Endel är säkert experiment eller "konstruktioner under uppbyggnad". Eller utslag av infall. Andra igen är öppnade för ett visst, speciellt ändamål. Rentav engångsändamål.
The European Library heter en sida. Som har tre vänner och den senaste inloggningen är daterad 5.9.08. Här bjuds på två stycken videor varav den ena är The european library and NLI.
Brooklyn College Librarys MySpace-sida är exempel på en lite mer utvecklad men ändå rätt traditionell eller MS-råddig sida. Terrebonne Parish Library har öppnat konto närmast - som det ser ut - för att kunna lägga upp en video om East Branch Grand Reopening 6.12.07. Till dags dato har nån klickat på play-knappen 90 gånger. Men för att rätt ska vara rätt bör det sägas att Terrebonne-bibban har en annan video insatt också, som har räknat in 88 tittare och egentligen är den första videon i ordningen.
Förutom utlåning, informationssökning, invigning av nya byggnader eller återinvigning av renoverade byggnader bjuder bibliotek även på utställningar och evenemang. Då kan ju sociala nätverk - då om inte förr - vara till nytta & nöje. Som t.ex. däröver någonstans.
"Sol Gomez, Librarian at South Tucson branch, adapted the story Adelita: A Mexican Cinderella Story into a puppet show for our Nuestras Raices festival, March 2007. Here's a clip of the puppets dancing."
Pima County Public Library – Puppet Show at Nuestras Raices 2007, ett klipp på 42 sekunder (ineffektiv speltid).
På Stockholms stadsbibliotek (www.biblioteket.se) fungerar en evenemangsserie i rotundan på centrumbibban ritad av Gunnar Asplund. Serien kallas för Bibliotekspop. Men den har naturligtvis (höll jag på att säga) en version eller rentav, skulle jag nog påstå, en första sida på MySpace. So
m innehåller intervjuer, information, en speldosa med tre låtar just nu. Sammanlagt har låtar i den här MySpace-jukeboxen spelats 7 458 gånger vilket i.o.f.s. inte är särskilt mycket att hurra för i MySpace-sammanhang. Profilbesöken är också rätt blygsamma, d.v.s. 7 830. Men kontot är säkert rätt färskt, Bibliotekspop hade nämligen premiär i december i fjol. Och sidan har redan 315 vänner.Självklart finns det dessutom videoinspelningar från Bibliotekspop. Kolla in!
Public Library of Charlotte & Mecklenburg County har en sida för ungdomar, The Loft, som redan börjar se ut som nånting, använder sig av de möjligheter som MySpace innebär. Men jag ska inte dröja alltför mycket på loftet, utan skynda vidare till eVolver - Denver Public Library Teens, alltså Denvers allmänna biblioteks sida för tonåringar. I about me-rutan står det så här:
"I'm the Denver Public Library Web Site for Teens! Visit teens.denverlibrary.org for tons of info on homework help, books, movies, music, your life, your future and more."
Men eVolver är en riktig fin sida. Förutom en sökruta som leder till Denvers bibliotekskatalog eller materialdatabas, innehåller sidan en hel del applikationer, bl.a. Shelfari ("Shelfari is the premier social network for people who love books.Create a virtual shelf to show off your books, see what your friends are reading and discover new books..."). En hel del foton finns tillgängliga i olika album. Från en konsttävling t.ex. - Feed – Subscribe to the set " 2008 Teen Art Contest Winners" lyder uppmaningen. Fotona är f.ö. också upphängda i Flickr.
Här finns som sagt applikationer. Videor. En liten speldosa. Information. Bloggar. Och möjligheter för tonåringarna att recensera musik, film m.m. Och den obligatoriska vänrutan med 899 vänner i detta nu. Den här sidan känns som en helt bra MySpace-sida. Alltså i jämförelse med de jag har sett, överhuvudtaget. Verkar dessutom som om det skulle vara en idé bakom det hela, en orsak att finnas (till) på MySpace. Inte är sidan perfekt. Men nog ligger det en hel del arbete och tid bakom.
Och känns allt det här för jobbigt, är det bara att söka jobb på ett icke-virtuellt fysiskt bibliotek. Men gör det på MySpace, det du!
"Äh, igen ett socialt medium"
Brightkite är ett nytt socialt medium, som berättar var dina vänner befinner sig. (Big Brother, I presume!) Brightkite befinner sig ännu på betastadiet, rapporterar Yle (19.2.09), och det är fritt fram att testa.
- Såg att man kan logga in med sina Facebook-nycklar. Och att Brightkite avslöjar "Recent activity around Turku". (I skrivande stund: Jari checked in @ Varissuo, Turku ja Pori, Finland - about 3 hours ago)
- Såg att man kan logga in med sina Facebook-nycklar. Och att Brightkite avslöjar "Recent activity around Turku". (I skrivande stund: Jari checked in @ Varissuo, Turku ja Pori, Finland - about 3 hours ago)
Pst! till Libraries and Facebook
Hesari skrev i morse (23.2.09) för n:te gången om Facebook, webbsamfund och användarrättigheter/-skyldigheter. Klart att det pärtar om det visar sig att det man skrivit under har förändrats, d.v.s. att motparten på eget bevåg rumsterat om i klausuler gällande ömsesidigt kontrakt. (Det gjorde visserligen banker på 1980-talet ifråga om räntorna på studielån, men det är en annan femma.)
I vilket fall som helst tror/antar jag att gemene man & kvinna inte riktigt läser igenom de avtal de godkänner - åtminstone slarvar jag själv. Å andra sidan utgår jag ifrån, att jag inte heller lämnar vilka spår som helst efter mig. Att det jag sätter/laddar upp i det avseendet tål dagens ljus eller att jag står för det. I väder som väder. Och att webben är globalt öppen; det som finns där kan noteras & kopieras av vem som helst för vem som helst. M.a.o. utgår jag från osäkra kort, jag figurerar på egen risk.
Och vem trodde nu innerst inne att Facebook & Co skulle verka som sociala instanser i den bemärkelsen att deras högsta önskan vore att idka rena rama socialt understödsarbete. Klart att de vill ha ut nånting i pengaformat. Det måste vi godkänna, hålla god min i ekonomiskt spel. Om vi får service måste vi också ge i gengäld.
Det som dessutom är intressant i sammanhanget är det här med Big Brother. Långt före 1984 fasades för Orwells profetior om de allseende övervakande ögonen. Samma rädsla är väl fortfarande aktuell. Men det är ofta fråga om känslor gentemot myndigheter (och överheter typ arbetsgivare, ex. Lex Nokia-debatten). Genast man stängt hemdörren efter sig, kastar man sig huvudstupa in i webben och fläker upp sig globalt. Big Brother rules, bara det är rätta storebroder.
I vilket fall som helst tror/antar jag att gemene man & kvinna inte riktigt läser igenom de avtal de godkänner - åtminstone slarvar jag själv. Å andra sidan utgår jag ifrån, att jag inte heller lämnar vilka spår som helst efter mig. Att det jag sätter/laddar upp i det avseendet tål dagens ljus eller att jag står för det. I väder som väder. Och att webben är globalt öppen; det som finns där kan noteras & kopieras av vem som helst för vem som helst. M.a.o. utgår jag från osäkra kort, jag figurerar på egen risk.
Och vem trodde nu innerst inne att Facebook & Co skulle verka som sociala instanser i den bemärkelsen att deras högsta önskan vore att idka rena rama socialt understödsarbete. Klart att de vill ha ut nånting i pengaformat. Det måste vi godkänna, hålla god min i ekonomiskt spel. Om vi får service måste vi också ge i gengäld.
Det som dessutom är intressant i sammanhanget är det här med Big Brother. Långt före 1984 fasades för Orwells profetior om de allseende övervakande ögonen. Samma rädsla är väl fortfarande aktuell. Men det är ofta fråga om känslor gentemot myndigheter (och överheter typ arbetsgivare, ex. Lex Nokia-debatten). Genast man stängt hemdörren efter sig, kastar man sig huvudstupa in i webben och fläker upp sig globalt. Big Brother rules, bara det är rätta storebroder.
söndag 22 februari 2009
Libraries and Facebook
Facebook har varit på tapeten i medierna igen (kolla in vilket som helst, t.ex. gräv med etiketten Facebook där du står just nu). I onsdagens Helsingin Sanomat (18.2.09) skrevs det om the-Face-himself, 24-årige Mark Zuckerbergs planer visavi Facebooks äganderätter. I en liten faktaruta konstarerades att det här nät- eller webbsamfundet är de vuxnas stora lekplats - det är främst myndiga människor som använder sig av Facebook. (Detsamma har jag hört på konferenser o.d. Att föredragshållares egna telningar påstått att det bara är "mommo" som är inne på Facebook.)
Själv har jag öppnat ett konto i Facebook av ren nyfikenhet. Nå, jo, ska erkännas - dessutom för att inifrån studera & undersöka vad det här samfundet har att erbjuda. Klart att det finns många ting & fenomen som känns (vänligt sagt) aningen barnsliga. Alla dessa "presenter", "humoristiska självanalyser", inbjudningar till en massa i.o.f.s. sakliga eller allt annat än sakliga grupper etc.
Exempel på det ena är gruppen Librarians Sucks:
"Many of us are sick of librarians kicking us out of the library for reading the newspaper, whispering too loudly, or even farting too loudly. So if you're all for 4 to a table, actually getting to use the computers once in a while, being able to use the wonderful site of facebook and play games, and so much more, this group is for you."
Men som alltid är det användningen, ändamålet, som avgör, om någonting kan avfärdas så där bara. I Web 2.0-sammanhang handlar det om deltagande, aktivitet, sociala dimensioner. Som Jane Secker konstaterar i sin Case Study 5:Libraries and Facebook (januari 2008):
"The social Web is not being built by augmenting traditional Web sites with new tools. And a social library will not be created by implementing a list of social software features on our current sites. The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web, dismantling the current structures and inviting users in to create their content and establish new rules."
I själva verket citerar Secker en rapport från OCLC (Online Computer Library Center), Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World. Och hennes egen fallstudie är genomförd inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education).
Det finns många intressanta aspekter och frågor förbundna med Facebook. T.ex. att vissa etniska grupper i U.S.A. föredrar Facebook, medan andra hellre vistas på MySpace. Är Facebook (och liknande sociala virtualiteter) offentliga platser, d.v.s. är folket på Facebook lagligt villebråd för studier, rapporter eller inte. Är det smaken som väljer vänner eller vänner som bestämmer smaken? Är Facebook enbart ett virtuell värld eller överlappar den också den reella ("You’re not really dating until you put it on Facebook...") Det här och mer därtill tangerar Stephanie Rosenbloom i sin artikel On Facebook, Scholars Link Up With Data (The New York Times, 17.12.07). Dessutom kan Facebook vara en källa till psykiskt välmående och sociala nätverk, som det konstateras i studien The Benefits of Facebook "Friends:" Social Capital and College Students' Use of Online Social Network Sites ( Journal of Computer-Mediated Communication, 12(4), 2007).
I ett intressant inlägg, Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007), utgör konversations- eller samtalsteori utgångspunkten. Kunskap skapas genom samtal och eftersom bibliotek sysslar med kunskapsaffärer är de - vare sig de vill det eller inte - involverade i samtalsaffärerer!
"The point is that libraries need to be proactive in a new way. Instead of the mantra, "Be where the user is", one must, "Be where the conversation is. " It is not enough to be at the users' desktops; one must be in their e-mail program, in their MySpace pages, in their IM lists, and in their RSS feed readers."
Men som Jane Secker analyserar är det inte bara att tuta & köra. Bibliotekssamhället tycks ha dragit den slutsatsen av OCLC:s omfattande rapport att socialt nätverkande inte är någonting för bibbor. Trots att den, som citatet ovan (The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web...inviting users in to create their content and establish new rules) visar, talar i andra tongångar. Seckers egen fallstudie strävar till att undersöka på vilket sätt Facebook kunde användas som ett yrkesredskap för nätverksarbete på bibliotek, utgående från studieprojektets erfarenheter samt tillgänglig litteratur. Nu är hennes fallstudie rätt kort, men linjerna blir nog trots det fullt synliga.
Case Study 5:Libraries and Facebook bestyrker det som jag har läst & hört på annat håll, och själv erfarit. Det kan vara ett kul och underhållande tidsfördriv, och som sagt: det tar tid i anspråk. Å andra sidan är Facebook en möjlighet till ett fungerande och nyttigt nätverk. För att dela med sig av länkar, information, kunskap, uppgifter om olika sorters evenemang.
Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun. Se efter att inställningarna är de rätta, professionellt valda. Eftersom Facebook är ett nätverk går det inte skriva vad som helst om vem som helst. Fel person kan se fel saker. Likaväl som att rätt person kan se rätt saker. Önskvärt är ju, att hålla den personliga sociala sidan isär från den officiella biblioteksmässiga sociala dito. (Det här var nånting som jag själv ögonaböj lade märke till.)
Secker nämner också andra sociala webbsamfund vid namn. Dessutom upplyser hon om att det finns fina Facebook-applikationer och listar åtskilliga, varav jag själv passade på att införa några.
Som avslutning sitter det bra med Julian Smiths YouTube-revy om Facebook (det som man inte kan skratta åt kan man inte heller ta alltför mycket på allvar).
Själv har jag öppnat ett konto i Facebook av ren nyfikenhet. Nå, jo, ska erkännas - dessutom för att inifrån studera & undersöka vad det här samfundet har att erbjuda. Klart att det finns många ting & fenomen som känns (vänligt sagt) aningen barnsliga. Alla dessa "presenter", "humoristiska självanalyser", inbjudningar till en massa i.o.f.s. sakliga eller allt annat än sakliga grupper etc.
Exempel på det ena är gruppen Librarians Sucks:
"Many of us are sick of librarians kicking us out of the library for reading the newspaper, whispering too loudly, or even farting too loudly. So if you're all for 4 to a table, actually getting to use the computers once in a while, being able to use the wonderful site of facebook and play games, and so much more, this group is for you."
Men som alltid är det användningen, ändamålet, som avgör, om någonting kan avfärdas så där bara. I Web 2.0-sammanhang handlar det om deltagande, aktivitet, sociala dimensioner. Som Jane Secker konstaterar i sin Case Study 5:Libraries and Facebook (januari 2008):
"The social Web is not being built by augmenting traditional Web sites with new tools. And a social library will not be created by implementing a list of social software features on our current sites. The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web, dismantling the current structures and inviting users in to create their content and establish new rules."
I själva verket citerar Secker en rapport från OCLC (Online Computer Library Center), Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World. Och hennes egen fallstudie är genomförd inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education).
Det finns många intressanta aspekter och frågor förbundna med Facebook. T.ex. att vissa etniska grupper i U.S.A. föredrar Facebook, medan andra hellre vistas på MySpace. Är Facebook (och liknande sociala virtualiteter) offentliga platser, d.v.s. är folket på Facebook lagligt villebråd för studier, rapporter eller inte. Är det smaken som väljer vänner eller vänner som bestämmer smaken? Är Facebook enbart ett virtuell värld eller överlappar den också den reella ("You’re not really dating until you put it on Facebook...") Det här och mer därtill tangerar Stephanie Rosenbloom i sin artikel On Facebook, Scholars Link Up With Data (The New York Times, 17.12.07). Dessutom kan Facebook vara en källa till psykiskt välmående och sociala nätverk, som det konstateras i studien The Benefits of Facebook "Friends:" Social Capital and College Students' Use of Online Social Network Sites ( Journal of Computer-Mediated Communication, 12(4), 2007).
I ett intressant inlägg, Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007), utgör konversations- eller samtalsteori utgångspunkten. Kunskap skapas genom samtal och eftersom bibliotek sysslar med kunskapsaffärer är de - vare sig de vill det eller inte - involverade i samtalsaffärerer!
"The point is that libraries need to be proactive in a new way. Instead of the mantra, "Be where the user is", one must, "Be where the conversation is. " It is not enough to be at the users' desktops; one must be in their e-mail program, in their MySpace pages, in their IM lists, and in their RSS feed readers."
Men som Jane Secker analyserar är det inte bara att tuta & köra. Bibliotekssamhället tycks ha dragit den slutsatsen av OCLC:s omfattande rapport att socialt nätverkande inte är någonting för bibbor. Trots att den, som citatet ovan (The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web...inviting users in to create their content and establish new rules) visar, talar i andra tongångar. Seckers egen fallstudie strävar till att undersöka på vilket sätt Facebook kunde användas som ett yrkesredskap för nätverksarbete på bibliotek, utgående från studieprojektets erfarenheter samt tillgänglig litteratur. Nu är hennes fallstudie rätt kort, men linjerna blir nog trots det fullt synliga.
Case Study 5:Libraries and Facebook bestyrker det som jag har läst & hört på annat håll, och själv erfarit. Det kan vara ett kul och underhållande tidsfördriv, och som sagt: det tar tid i anspråk. Å andra sidan är Facebook en möjlighet till ett fungerande och nyttigt nätverk. För att dela med sig av länkar, information, kunskap, uppgifter om olika sorters evenemang.
Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun. Se efter att inställningarna är de rätta, professionellt valda. Eftersom Facebook är ett nätverk går det inte skriva vad som helst om vem som helst. Fel person kan se fel saker. Likaväl som att rätt person kan se rätt saker. Önskvärt är ju, att hålla den personliga sociala sidan isär från den officiella biblioteksmässiga sociala dito. (Det här var nånting som jag själv ögonaböj lade märke till.)
Secker nämner också andra sociala webbsamfund vid namn. Dessutom upplyser hon om att det finns fina Facebook-applikationer och listar åtskilliga, varav jag själv passade på att införa några.
Som avslutning sitter det bra med Julian Smiths YouTube-revy om Facebook (det som man inte kan skratta åt kan man inte heller ta alltför mycket på allvar).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
