Yes! We Have No Bananas On The Net

Going bananas over bananas. The China syndrome. Chinuita. A dear fruit to fear.
"China bans 'erotic' banana-eating live streams" (BBC)

Trollit ja troll-lit

Kirjoitin kuukausi sitten nettiviruksista. Bloggaava Ripsa, vaasalainen kirjailija ja kriitikko Marjatta Ripsaluoma, oli kaksi vuotta takaperin väittänyt että runoilija Kurt Högnäs olisi kuollut. Blogituksen otsikko oli melko osuvasti Hänen ihmisarvonsa? ja tunnisteet "Lakeuden kutsu, runous, sanojen merkitys".

Kuten arvaatte, lakeus ei ole kutsunut mainittua runoilijaa Högnäsiä. Ripsan väite on fiktiota, runoutta. Tässä tapauksessa hänen sanoillaan ei ole merkitystä.
Ei pitäisi riistää ihmisiltä niiden ainutlaatuista ihmisarvoa kiireessä, tarkistamatta faktoja. Kriitikon kriittisyys on välttämätön työkalu. Viime aikoina on puhuttu trolleista Venäjän ja Ukrainan sotatilan yhteydessä. Ripsa ei sinänsä ole trollimaakari, ei ole tietoisesti sepittänyt valheen, luonut troll-lit -kirjallisuutta. Vahinko siinä on käynyt, hän on syyllistynyt huolimattomuuteen.

Mutta toisaalta: olen kolme kertaa jättänyt kommentin oikaisun kera hänen blogiinsa. Sinä aikana hän on todistetusti kirjautunut sisään julkaisemaan uusia blogituksia ja hyväksymään muita kommentteja. Minun huomautuksia hän on kuitenkin jättänyt sikseen. Vaikka Ripsa ei alun perin liikkunut trollilaumassa, on hän erehdyksensä jälkeen toiminut trollien lailla ja väistänyt vastuuta silloisesta tokaisustaan.

Internet on vapaa, mutta se on myös villi. Tietoihin ei pidä luottaa noin vain. Ei sen takia että se on "se Internet". Vaan siitä syystä, että Internet on 1.0-ihmisten hiekkalaatikko. Me emme muutu yhtä nopeasti kuin tekniikka. Me emme välttämättä muutu.

Nettivirukset

Netti - internet - www - on täynnä viruksia. Joskus ne saastuttavat koneita ja ihmismieliä, välillä ne nirhaavat henkilöitä. Törmäsin Ripsan blogitukseen - otsikolla "Hänen ihmisarvonsa?" - jossa väitettiin että a) "Kurt Högnäs oli hieno runoilija" ja b) "nyt jo kuollut". Tieto julkaistiin 29.10.2012. Ihmettelen kuinka joku viitsii olla tarkistamatta juuri tällaista "lopullista" seikkaa, varsinkin kun se nykyään on lähinnä lastenleikkiä. Tätä bloggaavaa Ripsaa - vaasalainen kirjailija ja kolumnisti Marjatta Ripsaluoma - kuvaillaan muuten "herkkävaistoiseksi kriitikoksi".

Kuten arvaatte, mikäli ette jo tiedä, niin Kurt Högnäs elää ja voi hyvin. Yhtä hyvin nyt kuin pari päivää Ripsan "virtuaalihautajaisten" jälkeen: Kurt Högnäs Två stilarter.

Bill, did you leave your gates open...

...did you smash our windows...

En viss följetång fortsätter, greppar friheten. The Guardian kastar i dag ljuskäglan på Microsoft - "Revealed: how Microsoft handed the NSA access to encrypted messages". Som artikeln påpekar har Microsoft salufört rätt till integritet och privatliv med vänster hand, medan den andra sysslat med en högst besynnerlig version av det som kallas open source, en alldeles egen tolkning av Web 2.0. Det handlar inte längre enbart om sociala nätverk utan också om socialiserade nätverk. Kanske till och med nätpiratism i statlig regi, människors upphovsrätt naggas i kanterna.

Bill, om du vill idka välgörenhet - ge inte bort våra egendomar, snälla!

Men visst är det tröstande att veta att det i alla fall finns någon som lyssnar, vad man än säger -.

MyBarackobama.com

"Obama ändrade allt" påstår Anita Dunn i DN (30.3.09). Hon var en av Barack Obamas främsta rådgivare i kampanjen, som utnyttjade internet och sådde presidentvalets segerfrön på gräsrotsnivå.

"Sedan 60-talet har amerikans­ka valkampanjer drivits av tv-reklam. De har varit som dåliga dokusåpor som folket följt passivt från sofforna. Obamas valkampanj var den första riktigt moderna, interaktiva valkampanjen. När valet var över hade 13 miljoner människor registrerat sig på Barackobama. com, säger hon."

Obamas kampanj var Politik 2.0, byggde på deltagande. Den spann kring sidorna Barackobama.com och det sociala nätverket MyBarackobama.com. MyBO:s huvudarkitekt är känd från Facebook, han är nämligen en av de tre grundarna av den nätverkssajten.

"Idag försöker alla amerikans­ka politiker imitera Obamas internetstrategi. Men det krävs mer än en hemsida och en uppmuntran att donera pengar. Man måste skapa en trovärdig dialog också, säger Anita Dunn."

Och för att skapa en trovärdig dialog krävs det mer än en kungstanke.

Emerging Cyber Threats Report for 2009

Det är fråga om en rapport med undertiteln Data, Mobility and Questions of Responsibility will Drive Cyber Threats in 2009 and Beyond, och är resultat av en årlig sammankomst kring datasäkerhet ordnad av Georgia Tech Information Security Center (det här sammandraget är daterat October 15, 2008). Konstaterar för min del att det fungerade utmärkt med omsvängd ordning: att först syna ett användningsvillkor i sömmarna, fundera lite på den egna inställningen & (o)försiktigheten och sen läsa den här varningen beträffande de växande cyberhoten år 2009. Det är som att ta del av en thriller typ Tom Clancy eller nånting. Ja, man känner sig förklarad lättfotad och bekymmerslös som syrsan, ansvarslös. Eller så helt normal.

Som sagt har jag inte själv upplevt hot i cyberrymden. Spam. Jo. I mailboxarna. Reklam för manlig resning, kvinnor besläktade med Venus, diplom & utbildning på pappret, miljonvinster i diverse nätlotterier o.s.v. Men det är inte riktigt cyberhot, ännu. Det väcker bara förargelse och - visst - stjäl lite dyrbar tid.

I rapporten handlar det om organiserad verksamhet på högre nivå. Cyberkriminalitet. Inte om petitesser som användningsvillkor, licenser med mera som nog kan vara diffusa, flexibla eller svåra att greppa. Om man inte orkar läsa igenom dem och godkänner av bara farten har ingen större skada skett. Jämfört med de faror som avslöjas i Emerging Cyber Threats Report for 2009. Spänn fast säkerhetsbältet eller säg upp nätabonnemanget.

Det finns några kategorier av hot. Skadeprogram, som utnyttjar uselt konfigurerade webbsajter, sociala medier eller nätverk och falska domäner. Botnet eller botnät är ett annat otyg som hotar cyberrymden. Med botnet menas nätverk av infekterade datorer (datavirus, trojanska hästar) som likt zombier fjärrstyrs för diverse obskyra ändamål. Identietsstöld, nätfiske (phishing) med värdefull information som lösenord, bankkontouppgifter o.s.v. i baktankarna. Verksamheten har, enligt rapporten, blivit så pass proffessionell att datorer smygkapas och inlemmas i botnät inte enbart för eget bruk, utan också för uthyrning åt andra hugade cyberkriminella. Skadeprogram finns till försäljning och precis som ifråga om t.ex. MS-produkter erbjuds kundstöd och garanti. (Kanske det i skrivande stund sitter en drös cyberbrottslingar på Moodle-bänken och bloggar om skadeprogram, botnät och allsköns andra rackerier som vi inte ens har sett maken till i våra mardrömmar, Den interaktiva webben för studerande från andra sidan nätet i matchen om herraväldet.)



Visst lokaliseras också ljuspunkter. Allt fler mjukvaror är utrustade med automatiska uppdateringar, Windows-versioner och webbläsare från förra årtusendet blir sakta men säkert ett minne blott. Och för mobiltelefoner med nätuppkoppling finns det hopp om mer genomtänkta säkerhetsarrangemang - åtminstone finns det s.a.s. facit på hand.

Som det sägs rent ut, är det ett måste att satsa på produktutveckling som skapar säkrare datorer och programvaror. Annars blir nätet maskätet. Och ett lika framsynt konstaterande är att var & en kan axla ett eget personligt ansvar. Bör se över sin dator, sina säkerhetsanordningar.

"We can even draw comparisons between car insurance and antivirus software,” said Barrett, who believes that voluntary car insurance penetration would be about the same as antivirus software. “Most people buy car insurance because it is mandated by the government. Perhaps we need a similar mandate for keeping security protection up-to-date."

(Men sen skulle jag inte tala om nätet som ett ekosystem. Då kunde man för att hårddra liknelsen se cyberkriminaliteten som en rovdjursflock som upprätthåller balansen. I ett ekosystem behövs vänner & fiender på alla nivåer, för den goda sakens skull. Men vi kan säkert undvara hoten i cyberrymden.)

Det våras för bibbafolket, del 2

Tiedon etsintä internetistä aktivoi aivoja skriver Yle på sina sidor, och refererar till en amerikansk undersökning i American Journal of Geriatric Psychiatry. Enligt resultatet är datorer och sökning på nätet inte bara till nytta & nöje så där allmänt, utan den verksamheten håller dessutom hjärnan i skick. Visar att hjärnan kan förändra och utveckla sig även om kopplad till en äldre kropp. Det här är glada nyheter, inte bara för gemene medborgare i informationssamhället utan kanske speciellt för t.ex. bibliotekarieskrået.

(Så ohoj, Matti Vanhanen: ta dig några skidturer igen, och höj pensionsåldern ytterligare ett par tre streck!)

Det är f.ö. övrigt internationella hjärnveckan inkommande vecka, 16.-22.3.2009

Naken lunch, gratis gästabud

Om informationen vill vara fri, vill också dess herre eller tjänare vara det. Människan den kloka, förmodar jag. Skillnaden är hårfin, men den finns. Man kan t.o.m. ge avkall på sin frihet såvida man själv får bestämma sig till det, ha nåt att säga. Men när det kommer till kritan spelar sista ordet inte huvudrollen.

Moskva fel, Bryssel rätt. Bojan måste ha det rätta varumärket.

Big Brother eller Storebror går också an, bara valet är ens eget. Om myndigheter och arbetsgivare kontrollerar (ex. Lex Nokia), tvi vale för ful fisk. Om man själv bjuder ut alla sina viktigare personalia & tolkar sina medmänniskor - som fan bibeln eller Bush FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – då finns det inga bromsklossar att bygga murar med.

Diktatur ja tack, bara den är införd på demokratisk väg. Nu debatteras också det här med upphovsrätt. I Sverige Pirate Bay-affären. I Finland ett yrkande i lagstiftningen om att upphovsrätt till verk som skapas inom ett anställningsförhållande övergår till arbetsgivaren. Vilket naturligtvis har sina poänger. Arbetsgivaren betalar för tid, utrustning, miljö, möjligheter. Det är bara att gå hem & ge upphov om det inte passar. Men det är förståeligt om de som är skapande av sig känner sig trängda. Å ena sidan populasen som gratis vill suga åt sig med sina snablar uppkopplade, å andra sidan kapitalisterna som vill ha ägorätten till själsliga ting cementerad innanför sin dörr.

Hur är det egentligen? Håller vi på att bevittna en frivillig övergång till socialism ifråga om informations- och innovationssamhället. D.v.s. ingredienserna (vissa attiraljer tvingas man fortfarande punga ut för i butik). En konfiskering av egendom i global skala. Gräsrötterna eller gemene världsmedborgare som socialiseringens redskap. Åt var och en efter behov & förmåga. Ditt är också mitt. Eller finns det också såna som skor sig personligen, som brukligt är vid maktkupper. Så att det i själva verket skulle röra sig om en omfördelning av egendom. Mafia-lik verksamhet. Med vilseledande slag[g]ord: frihet, jämlikhet och browserskap.

Neandertalarn i det sociala nätverket

Sociala tjejer fyller nätet menar DN (3.3.09). Artikeln kopplar upp till en rapport från TeliaSonera, så ta det lika mycket som marknadsföringens jargong. Men enligt utsagan är det i synnerhet kvinnor i åldern 18-35 som stadigt håller på att erövra det sociala nätverket. - Kilronja was here! - Facebook, ja överhuvudtaget kommunikation och nätverkande passar för de feminina sidorna. Sägs ju att fruarna får sköta karlfolkets släktrelationer på köpet. Hmm, kanske den dagen är nära då de också administrerar männens Facebook-sidor, då de har farten uppe & vanan inne.
I själva verket positivt om teknologin eller tekniska applikationer inte ses som en manlig sfär. Det vinner vi alla på.

Samma dag frågar DN också: Vilken nätpersonlighet är du? Igen är det Telia som talar. Företaget fållar in oss i fyra grupper/grupperingar.
Teknikföräldrar (har barnens foton framme/synliga, använder applikationer för att kommunicera, oftast kvinnor 26-40 år)
Infomaniacs (ständigt uppkopplad, använder teknologin för att hålla reda på sig, sina barn och möten, oftast män 30-55 år)
Itoddlers (nyfikna, upptäcker eller tar i bruk en bit i taget, koll på omvärlden men också egen säkerhet viktig, folk i olika åldrar & också äldre)
IT-Societeten (se ovan, Sociala tjejer fyller nätet)

Shoppailu periytyy luolamiehiltä skriver HS (4.3.09). Den här nätversionen är mycket kort, i papperstidningen finns mera kött på benen. I vilket fall som helst är vi kanske inte så mycket annorlunda som människor än på "neandertalstiden" - även om just vi inte härstammar direkt från dem. Vi söker oss till stammen, vill uppleva gemenskap & trygghet. Vill kommunicera, oberoende av innehållet. Emellanåt i alla fall. Det är den där mänskliga rösten, både egen och andras, som är det centrala. Gutturala ljud och högt svävande utvikningar om Wittgenstein kan uppfylla samma funktion, stimulera. Stim-intelligens.

I HS' artikel Shoppandet ett arv från grottmänniskorna refereras till den brittiske journalisten John Naish som i en färsk bok hävdar att nutidsmänniskornas passionerade shoppande är ett beteende som kan spåras i rakt nedstigande led till våra förfäder i grottorna. Samlande och jakt hade sin betydliga roll, var ett måste för överlevnad. Flitigt hamstrande och naturligt urval kan kopplas ihop. Människans gener förändras långsamt, och kanske vi fortfarande njuter av shoppande för att vi "tänker på grottstadiet". Och eventuell, måhända, är det därför som de sociala nätverken sitter som hand i handske. Vi får samla & hamstra (& ofta gratis till på köpet): vänner, bokmärken, länkar, det ena med det andra. Tagga mig så taggar jag dig. Del.icio.us tills vi storknar.

Offentliga villebråd, den som hittar får behålla, från fildelning till filstjälning

Upphovsrättigheter är kinkiga frågor. Vem har rätt till vad. Får man stjäla människors identiter bara för att de finns uppladdade på nätet, kan man fara iväg med min cykel om den står olåst invid biblioteksknuten. Är den här bloggen min? Eller är den gemensam egendom?

Ett av problemen är ju tillgången, det öppna virtuella landskapet. Vem som helst kan gå där, muta in, ta åt sig & ta för sig. Www är synonymt med wild wild west. Lagstiftningen och den allmänna moralen har inte hunnit med, inte heller de virtuella låssmederna. Och vi är ju såna, vi är ju såna vi. Precis som vi skeppade en massa brottslingar till främmande länder, så är vi själva sådana som kunde akterseglas lite varstans. Arbetsgivarens pennor slinker så behändigt ner i innerfickan. Det som finns på nätet är till för oss, vi har rätt till information - information wants to be free för böveln.

Men riktigt så är det förstås inte. Det är vi som vill att informationen ska vara fri, gratis lunch eller sängfösare. Klart att konstnärer och innehålls-/informationsproducenter ska talkojobba för att vi ska få veta det vi vill, få njuta när vi vill. Pirate Bay och andra liknande har liksom föregått med gott exempel, idkat virtuell matchmaker-verksamhet utan egen vinning i sikte. Skulle inte förvåna mig om vi skulle få se hulkande PB-individer lämna rättsalen med hjärtskärande berättelser om hur de pantsatt hem & härd bara för det allmännas väl - upprätthållit Pirate Bay med lånta pengar.

På samma sätt som Google inte strävar till guld & gröna skogar, utan med förlust i sikte vill trygga tillgången på information, genom att bl.a. skanna in några romaner.

Vi lever i ett informationssamhälle och då måste samtliga ting vara information, ren och skär information. Den här datorn jag hamrar på just nu är säkert i slutändan bara ett stycke information och eftersom jag om en stund går ut härifrån och råkar lämna dörren på glänt är det fritt fram. Vi har alla lika rätt till informationsförsörjning.

Så att. Välkomna. Ta för er. Mitt är ditt. Den stora idealsocialisationen hägrar. (På samma sätt som den vite mannen genom historien har haft rätten på sin sida, ifråga om allt mellan himmel och jord som bara legat där och väntat på att nån skulle ha ett informationsbehov.)

Mer om illegal fil(ut)delning och Pirate Bay (Dagens Nyheter)

P.S. Nåra säger att ja men fildelning och allmän utdelning på nätet ökar ju bara försäljningen. Så om du stjäl en Saab och grannarna runt omkring också vill ha, men köper. Så må din bilstöld vara dig förlåten. För ack ja, du har ökat försäljningen!

Ytligt skydd eller naken är stark

Med artikeln Naken är stark (1.2.09) inleder Amanda Svensson en serie i Dagens Nyheter som döpts till "Typiskt 00-tal". I den tar hon upp det här med ytlighet, att dela med sig av sitt yttre i alla lägen, att alltid förhålla sig ironisk och distanserad. Att flyga från den ena blomman till den andra, att aldrig rota sig. Att gardera sig mot djupsinnighet och långvarigt intresse. Att vara trendig.

Hon drar slutsatsen:

"I en sådan tidsanda uppstår förstås ett behov av att dölja. Anfall är som bekant bästa försvar, alltså: Bästa sättet att mörka fula sanningar om sin tråkiga statiskhet är att visa upp fina och trendiga osanningar om sig själv. Tack och lov har vi nu Internet. Bloggar, communitys och så vidare fungerar utmärkt för att visa upp sig själv så som man vill vara. Det är ett snabbt och effektivt medium, väl lämpat för att kunna säga en sak och sedan en annan. Radera sina gamla blogg­inlägg. Plocka bort bilder som vittnar om de där leopardstrumpbyxornas faktiska omslutande av ens ben. När man pratar om hur var och varannan person fläker ut sig själv på internet, är antagandet att det har att göra med ytlighet och självupptagenhet. Jag vet inte. Jag tror snarare att det handlar om motsatsen. Att få lov att vara hemlig. Ger man bort information om sig själv, får man också behålla något själv."

Låter i vilket fall som helst som en artikelserie jag tänker hålla utkik efter.