Portrait Of An Idiot In Google

Ever done an image search for "idiot" in Google?

The Star Spangled Spanner

Google, Google Little Star

How I Wonder Where You Are

Up Above The Truth So High

Like A Donald In The Sky

Google, Google Little Star

How I Wonder Where You Are

Father X-mas meets Father G-mas

 Up in the air. Cloud service.
Santa Google
seeking the weak spots
in the holy monopoly of
Santa Claus.

Das Nanoboot

When you are on a sick leave, you don't leave the sickness, you stay with your illness. Think about sick things.

Or just remember things. For example when you were young and sick and home from school and read the Jules Verne books about captain Nemo and submarine Nautilus. Or when you were a little bit older and a little bit sicker and more home from school and read the Isaac Asimov book Fantastic Voyage - based on the film with the same title - about scientist Jan Benes and submarine Proteus.

Now we don´t need any shrinking devises and programs, we don't need any surfing around, up and down vast and wide oceans. "Google Says 'Nanobots In Our Bloodstream, Brains On The Cloud, And Immortality By The Year 2035'". On my next sick leave I would like to read a book about unmanned submarine Das Nanoboot chipping around in my bloodstream, rebooting me.

TO-O-O O-VE

Vaknade också i morse. Märkte att Google inte bjöd på någon Tove Doodle eller Moomin Doodle. Då var lokalmiljöns skogsduvor mer på alerten. Som vanligt började de sin serenad i god tid. Jag har ofta funderat och grunnat på vad de egentligen försöker - har att - säga. Men just i dag kom jag på det: de hoade ju helt klart och tydligt "TO-O-O O-VE". Grattis!

Wow Googlebow

Det här skulle Verner von Heidenstam, han som diktat "Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge", knappast ha diggat. Men nu gick Google och spände bågen, regnbågen. Visserligen är bågskytte en sommargren och skyttet i vinter-OS slinter på skidor. Men Sotji, här är det inte bara båg, här är det också i regnbågens sex kulörer. Dags att bekänna färg.

I stället för demokrati: konsultism

I serien inlägg som var för långa, virriga och utan allmänt intresse har jag idag nått fram till följande skriveri. Den finns i en längre version och i en kortare. Här den något omarbetade och komprimerade versionen, som rör sig kring 3500 tecken. - Skickade till Hufvudstadsbladet, men den kom tillbaka - för att parafrasera M.A. Numminen - som en pingisboll.

***

I stället för demokrati: konsultism

I början av 1970-talet lanserades begreppet pingpongdiplomati, för att beskriva ett utbyte inom idrottsgrenen bordtennis som ledde till förbättrade relationer mellan U.S.A. och Kina. Fyra årtionden senare gav före detta pingpongproffset Olof Röhlander från en annan stormakt i bordtennis, det vill säga Sverige, upphov till avslappnade former hos en församlad SFP-elit. Liknelsen om bollen och hunden fick nästan lika stor genomslagskraft som gamla legenden om haren och sköldpaddan.

Framtidsmötet i Kasnäs blev tummelplats för pingpongkonsultation. I en insändare i tidningen du just läser* (“Liknelsen håller inte som politisk tumregel”, Hbl 16.10.2009) använde jag mig av ett hemvävt begrepp, sammansatt av ordet konsult och ordet/suffixet ism. Uttrycket konsultism saknade självklart vedertagen existens. Ännu i detta nu ger en anspråkslös Google-sökning tio resultat på ynkliga 0,20 sekunder. Av dessa hänvisar två till min blogg och ett till en brokig svensk logsida.

Ändå var jag naiv nog att rynka på ögonbrynen då debattsidans redaktion raderade ordet utan pardon. Att också andra ord fick stryka på foten gjorde inte saken bättre. En närmare granskning av insändare före och efter mitt inlägg tydde på, att större frihet ifråga om ordval beviljades om man var begåvad med kändare släktnamn eller hade en tyngre förankring inom kultur, politik eller affärsliv. Och artiklar som omgav debattsidan kunde gå mer löst kopplade fram. Ur rapporten från Kasnäs, “SPF vill ta modell av hunden” (Hbl 13.10.2009), kunde man nosa fram uttryck som “skitbra” och “kova jätkä”, det senare visserligen redan i ursprungstexten inlindat i urskuldande citationstecken.

Eftersom utrycket jag myntat ställdes på kant och såg ut att rulla sin kos, var det bara att gläfsa och följa spåret. Några veckor senare skrev jag annorstädes ett debattinlägg om det som tilldragit sig, “Det är svårt att vara svensk idessa tider eller en ordältares bekännelser” (ÅU 6.11.2009). Frågan är helt enkelt – är det möjligt att överleva på och tala en svenska som beskriver föränderliga världar, om det inte ens i svenska rum är tillåtet att leka konstruktivt med språket, sitt modersmål? Diverse “renrasiga” inställningar till språk som språk kan vara nog så utarmande.

Himasgate kom att aktualisera konsultismen, ge begreppet nytändning. Den framtidsforskning som beställdes av Pekka Himanen för ett antal euron är bara toppen av isberg. En färsk undersökning av Hanna Kuusela och Matti Ylönen, ”Konsulttidemokratia”, lyfter med önskvärd tydlighet fram de avigsidor som ökning av köpt, inhandlad expertis skapar. Från 300 miljoner till det dubbla inom loppet av 15 år, det är den summa som olika ministerier utlokaliserat till tjänster i regi av privat, marknadsproducerad sakkunnighet. Konsultkapitalismen dränerar stat och myndighet på kapacitet, initiativförmåga och tyst kunskap. Vägen till organiserad uppgivenhet är inte lång. Ansvaret deponeras i fickan på konsulter, garantin upphör med omedelbar verkan.

En annan incident kom att ytterligare understryka det motstånd som nya svenska ord kan stöta på. Den här gången var det en multinationell medieaktör som satte ner foten. Efter påtryckningar från Google strök Språkrådet, Sveriges officiella språkvårdsorgan, ordet ogooglebar från sin senaste lista. Men Nationalencyklopedin var inte sen att ta upp kampen. Nu är definitionen på ogooglebar eller ogooglingsbar: “ord eller fras som inte går att hitta på Internet med hjälp av en sökmotor”.

*) Ja, det var alltså meningen att det här skulle läsas i Hbl.

Zip hip hurraa!

Igen har Google sökt fram en lustig doodle. Den här gången för att hedra Otto Fredrik Gideon Sundbäck, en svenskamerikansk uppfinnare och industriman. Så då jag idag stänger gylfen går mina tankar till blixtlåsets eller dragkedjans utvecklare. Vardagen bygger på smärre och större insatser.

Blogoscoped

Det finns en blogg som kallar sig Google Blogoscoped och sysslar med Google, vad annars. "Contains 80% Google." Måndag 18.5.2009 rapporterar blogoscopeden om Google Maps fotande av världen, som ju har väckt ett visst uppseende här & där. (Än är vädret och/eller årstiden inte fördelaktigt för den avporträtterade knuten av globen, än är människorna inte tillfrågade.) För det mesta kör Googles fotografer omkring i bil. Men enligt ovannämnda blogg händer det sig också, att Google är ute och cyklar! "Google Street View Tricycles." Det finns också en liten video upplagd.

Gitter

Webben webben på nätet där, säg mig vem som vackrast på globen är. Google, kanske. Nu suktar Google efter mikrobloggsajten Twitter. "Googles intresse för Twitter skulle ligga i Twitters snabba uppdateringar av händelser. En kombination mellan Googles sökmotorkraft och Twitters nyheter skulle kunna skapa nya inkomster för Google." (Dagens Nyheter, 6.4.09)

7 miljoner böcker i Goooooogle

Ola Larsmo i DN (13.2.09): Medan politikerna sov

"Själva annonsen såg ut som om den vore införd av Nordkoreas ambassad. Men avsändare är inte Kim Jong Il utan en helt annan sorts makthavare: det allestädes närvarande Google. På högtravande advokatiska framfördes i onsdagens tidning att den som eventuellt hade några upphovsrättskrav på texter publicerade i USA och inte ville att dessa texter skulle ingå i Googles digitala bibliotek 'Google book Search' genast skulle säga ifrån - eller finna sig i saken för alltid."

[Här refereras till Google som inte bara etablerar sig fysiskt i Finland utan också införlivar böcker virtuellt i sin stora skattkammare.

Vissa gamla drömmar dammas av - vad är ett brev som försenar sig knappa 50 år mot det här?]

"Som litteraturhistorikern Robert Darnton skriver i senaste New York Review of Books är detta Upplysningens utopiska bildningsprojekt förverkligat: all kunskap tillgänglig för alla, överallt. Men, tillägger han, som alla utopier har det också en baksida: vem kontrollerar och äger dessa mängder av information?"

Så symboliskt, så evolutionistiskt?

Enligt dagens Vbl (12.2.09):

"Google vill köpa pappersbruket i Summa utanför Fredrikshamn av Stora Enso. Partnerna har tecknat ett avtal om försäljning av byggnader och huvuddelen av industrimarken vid Summa för cirka 40 miljoner euro. Stora Enso lade ned pappersproduktionen vid bruket i januari i fjol.
Enligt tidningen Kauppalehti planerar Google ett teknologicentrum till Summa. Bland annat skall Google placera sin serverkapacitet i byggnaderna."

Från papper till digitala sidor, evolution? Så här på Darwins årsdag, dessutom.

Blogg 1.0 eller 2.0

Det är roligt att blogga, eftersom det emellanåt känns väldans skönt att skriva. Som att pyssla med dagbok. För första gången i sitt liv.

Men då vi talar bibliotek 1.0 och 2.0 så handlar det först och främst om ändamål och medel. Biblioteken har sina uppgifter och verksamhetsformer (som stipuleras i lagar och förordningar). Det som befrämjar verksamheten, de allmänna bibliotekens mission och kundservicen är på sin plats, oberoende av om det är fråga om gammaldags manuella skruvmejslar eller moderna drillborrar. Det som fungerar är IN, det som inte fungerar är OUT.

Verksamheten! Men förstås också marknadsföringen! Det vill säga, både konstruktiva lösningar som gagnar verksamheten såväl som ”banbrytande” lösningar som väcker intresse för biblioteket, i synnerhet bland dem som inte just eller alls brukar sätta sin fot på bibban. Uppsökande verksamhet på nätet…

Som sagt roligt att blogga hit & dit, fastän ner i diket. Men tid tar det. Och att sätta sig in i Googles alla funktioner, modifiera ”läsaren”, det egna kontot, sätta sig in i Bloggers alla finesser går inte i ett nafs. För att inte tala om alla andra "social softwares". I går glömde jag tiden framför datorn, just (själv)upptagen med allt det här. Prövade bl.a. på att sätta in en dela-med-dig-av-utvalda-beställda-inlägg-funktion. Döpte den till Blogociperade vyer och förde över till bloggens högra marginal. Kämpade med att också få bort första rubriken, så att där bara skulle stå Läs mer… i rutan. Rubriken länkar nämligen till en delvis tom sida. (Vet nån hur jag kunde lösa problemet?)

Tid kräver det här, som sagt, och det är naturligtvis nånting som bibborna tvingas ta i beaktande, väga för och emot. Är det för nöjes skull, eller leder det nånvart? Bortom vägs ände, som Mulle Meck skulle säga.