Visar inlägg med etikett dikter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dikter. Visa alla inlägg

lördag 17 februari 2024

Aleksej Navalnyj 1976-2024

 Det är på många sätt och vis som om jag levde i en reträtt till den era som rådde då jag var ung (vuxen?) under 1970-talets andra hälft. Här en dikt ur min debutsamling Ansiktet mot muren (sen skulle det f.ö. dröja ett antal år, innan följande alster, Milstolpar i gärdsgårdsserien, utkom - 2016).



När jag i stort sett
inte var större än en vanttumme
såg jag människor
och de klättrade ner ur väggklockor
för egen hand
De stegade ut på uppodlade fält
och lyfte ut människospillror
ur mörker mörker
så att livet fick
återta dem
i form av tindrande maskrosor
De tog mig i hand
och vi marscherade för fred

torsdag 23 mars 2023

Den gången då grottmannen skapade lyxservice

Det är riksdagsvaltider och Sannfinländarnas (lite som Sverigedemokraterna på andra sidan havet) partiledare sprejade sin syn på kulturen, hon bekände färg med ordet lyxservice (luksuspalvelu) i en tv-debatt.

Riikka Purra kallar kulturen för en ”lyxservice” – får kritik av partikamrat (Svenska Yle, 22.3.2023)

Nu tänker jag mig, att vi människor har kultur - också - i generna. Har klätt väggar till och med i de allra tidigaste boningar med avbildningar. Har sjungit och trollat fram rytmer ute i det fria. 

Så att, som i följande lilla haiku.

Mannen i grottan
rister en buffelhjord på
väggen: lyxprodukt.

måndag 18 oktober 2021

Ett kulturtips: "vad det innebär att vara människa"

Sveriges dagliga kultur- och samhällsmagasin Opulens kulturtipsar 15.10.2021: "Kulturtips: Från förlängd sommarkänsla till gladlynt poet"




"Efter fyra diktsamlingar kommer nu Gunnar Högnäs med sin femte, Notapparat, som är ett slags förklaring eller randanmärkning och innehåller en hänvisning till olika källor. För Högnäs är dikten ett sätt att beskriva, känna på pulsen eller ge värdet i ett nötskal.

Högnäs förra diktsamling, Haiculdesac, bestod av haikus. Även i Notapparat är han som bäst i de riktigt koncentrerade dikterna. Den konkreta enkelheten och direktheten i uttrycket tycks vara hans melodi. Många av dikterna är av existentiell natur, där han skriver om vad det innebär att vara människa och vart vi är på väg. Han blandar högt och lågt, stort och smått, ljus och mörker och glädje och sorg. De vardagsnära iakttagelserna är legio men även ordvitsarna. Gunnar Högnäs är en gladlynt poet och skriver med glimten i ögat."

För mer om Gunnar Högnäs utgivning, kolla Ett Projekt Ryggverk.

fredag 2 november 2018

Limerickmästerskapen i Husis får femstjärnigt pris

Hufvudstadsbladet ordnade ett mästerskap i limerickar och vinnaren valdes bland fem finalister. Vann gjorde läkaren John Söderholm från Helsingfors, med en limerick som åtminstone med god tolkning berör hans eget yrke:

En lättmetallsmed från S:t Michel
förlorat sin högra testikel
genom otur och slarv
vid sin lättmetallsvarv,
men han gjorde en ny, utav nickel.

Henrica Bargum blev tvåa med ett aktuellt skärgårdstema:

Pargas bland vikar och vassar
man ställer sitt hus som det passar
I Erstans blå bölja
kan man sen skölja
pengar som travas i kassar.


Tredje priset lade Christian Andersson beslag på:

En yogaelev ifrån Åva
hade avslappningskonst som sin gåva
Men det hade sitt pris,
för vid tid för kurtis
var det enda hon kunde att sova.

Min egen favorit av de tre ovan nämnda är nog Bargums riksnyhetslimerick.

*

Sammanlagt fick HBL:s jury Henrik Huldén, Maryelle Lindholm och Tobias Pettersson 346 nya limerickar att läsa. Det betyder att jag stod för nästan 10% av skörden. Under de veckor som gick dök det upp en limerick då och då - limerickar av högst varierande slag och nivå. Det var roligt så länge det varade, men verkligen skönt att mästerskapsperioden är slut. Nu kan jag i lugn & ro rigga & trigga hjärnan för andra uppdrag. Men tack till Hufvudstadsbladet som ordande med uppiggande tidsfördriv!

En av de jag själv var nöjd med är den enda som inte uppfyller regeln att ett ortnamn bör avsluta första raden (vilket inte heller är fallet i Henrica Bargums silverlimerick). Och för övrigt namngav jag mina limerickar:

Klimathjälp

Vitt är räddning, reflekterar solens starka ljus.
Snö och isberg, prästkragar och glittrande grus.
Men har ni tänkt,
vad en fågel skänkt?
Skarven som målat skärgården till vita opus.


I övrigt skrev också jag om aktuella ting, här i ingen speciell ordning:

Tvättbjörntjänster

Och en bank trodde sig vara en ort, Nordea.
Bjöd ut service till höger och vänster på rea.
Tvättade vitaste vitt,
rikedomar skattefritt.
Allt bakom lås och bom som i Nordkorea.


Salvekvack i ankdammen


Finns nu en ort, kalla den Bågmark,
där folk tar silvervatten som knark.
Åhå och salvan
tog andra halvan.
Men ett ben är nog för en klackspark.

Det stora i det lilla

Varje finlandssvensk stad är en Ankedam.
Men man är som finländare, också ensam.
Förstås finns kulturfonden,
i första och n:te ronden.
Därför har vi råd att dra oss över en kam.


Kattvalsopedia

Runt ett hus i London som tillhör Ecuador,
sprids det oro för Julian Assanges kattodör.
Han tillät ju Wiki läcka,
kanske katten får befläcka.
Utan rumsren husse blir djuret en marodör.


Dussinstjärnigt

Finns det plats för det som skulle heta Europa.
Många kallade, men inte alla med råd att skopa.
Allvarligt fattiga sju procent.
Tilldelade roll som fragment.
Var femtonde europé ett medlemskap att slopa.


Sipiläs tio-i-prick-limerick

Alltifrån Helsingfors upp till Nuorgam
bör det vara lätt att ge anställningsram.
Med tio i jobb eller färre,
skydd mot avsked smärre.
Utan lyckospark blir rörelsen allt för lam.


Christielig deckarintrig

Mest lästa boken just nu i huvudstaden,
Och så var de bara en, är modeballaden.
Det är ju som Sipilä vill,
att rädslan skall slå till.
En för en faller vi för avskedsparaden.


Mår ju inte som en prins

Sitter hjälplös mitt i fina lilla Åbo.
Har väl allergi, mot björk och gråbo.
Men ingen styckar mig,
jag doftar på förgätmigej.
Textar in pengar för att undvika limbo.


Resursmedvetenhet

Vid ett allra första besök borta i Larsmo
slås man nog först, för att man inte är ortsbo.
Stora bilar fyllda till max,
nästa infödda kommer strax.
Samfärdseln fungerar, är det ekologi månntro.


Räkna ut, räkna in, räkna med

Det är alltid jobbigt som i ta nu Vanda.
När var hur kommer slutsiffran att landa.
Att budgetera,
att investera.
Summan vill plussa Torneå med Haparanda.


Rädslans bränsle

Men tänk då på invånarna i Oravais,
de vet att vargpositivismen är bara bajs.
Snabbt som en bil
kör över i fel fil,
kan man trasas sönder som korn från majs.


Femstjärnigt

Börjar dyka upp restauranger med skarv
och med andra fina rätter, som korv på larv.
Men nu har skarven
påtalat tankeslarven.
Naturförstöringen är någon annans kulturarv.


Bakom hörnet, i rummet

Vargen kommer hörs ropen ända i Malax.
Kommer kommer, kommer alldeles strax.
Men under tiden
är någon vriden.
Människan människans varg också med sax.


Värmen kommer och går

En söndag i mitten av oktober i Kronoby
far termometerns kvicksilver i högan sky.
Klimatet saknar vett,
rekordet upp i tjugoett.
Men snart blir det kallt, is i Titanics whisky.


Treenighet

Självständighetens statsministrar i Bjälbo,
har grunnat på varenda, heliga ko som ko.
Sipilä räknar helst,
då blir man frälst.
Att spilla mjölken får hela folket att gno.


Snusförnuft

Ett gammalt par mitt i Nykarleby
tyckte bara grillmat gör ingen kry.
Skaffade ett lager snus,
ville skapa sus och dus.
Polisen blev prillig, bjöd på ny vy.


Missförstånd i Limeklick

Poeten i den lilla staden Nykarleby
ville gärna delta i hashtag miityy.
Läste boken ”Fittstim”,
kom på enstaka rim.
Diktade: man har nål och tråd till att sy.


Sed och bruk


En politiker av gamla stammen i Hesa
lutade som resultaten i senaste PISA.
Serverades på brickan,
satte i egna fickan.
Men att alla gjorde så, det var en lisa.


Limerickar kan eller bör innehålla ett visst mått av absurditet eller klinga av med en fräckhet. Sådana skrev jag också, en del av dem som både tangerar det aktuella och det fräcka.

Överbild


På spelplan i det som var Sjöskog
går man omkring i väntan på älskog.
Ett lyft till Paris,
fullträff eller kris.
Hettar till, klimaten knakar i sin fog.

Trumpen i ödelandet

Mäktigaste mannen uti Washington,
i Vita huset och på Tellus heter Don.
Gyllene håret slingrar,
men ack så korta fingrar.
Tyder nog på pip och inga långa dån.


Limericktrick

En gammal ungmö ifrån Fladan
såg chans till en omgång i ladan.
Partnern var käck,
i munnen rätt fräck.
Men ett strå hon grep trots svadan.


Nere för räkning i Limerick

Känner som tiggarn från Luossa.
Skakar i benen av feberfrossa.
Ge mig en tröst,
skymt av bart bröst.
Hjälp till att mansmyten krossa.


Buskisteater

Ute på vida slätten, mitt uti Kåtnäs,
där växte det gräs med långt fräs.
Men skådisen på ”vridin”,
så nära till en hole-in,
rökte upp flammorna i sin pjäs.


Tidsfördriv

Så var det ungkarln visst ifrån Ingå,
som alltid älskade spela på bingo.
Kammade hem kaffepaket,
tur med numror stup i ett.
Fickbiljard var det han ville kringgå.


Välstånd i Åbo

En mogen yngling ifrån Pallivaha
klappade belåtet på stora ”maha”.
Sökte se mellan benen,
såg bara navelvenen.
Röra men inte se är ganska ”paha”.


Musiklimerick

En allvarlig gitarrist uti Jeppis
kände han var helt genomdeppis.
Slog an en sträng,
sen en refräng.
Men halsen slak trots all preppis.

Sedan skrev jag också några "metalimerickar" eller om limerickskrivandets mödor:

Limerickkartan kallar

Vårt land har många, som Brahestad.
Redan det att nämna dem gör en glad.
Att se går inte fort.
Måste ta ort för ort.
Alla värda en limerick, rad för rad.


Självbiografi

En gamling från Åbo och inte Limerick,
fick av femradingarna en sjujävla kick.
Fick dem på hjärnan,
som månen och stjärnan.
Tappade lusten för allt älskogsskick.


Selfierick

Var en viss en från Sydösterbotten,
inte så nöjd med livet och lotten.
Limerickade för pengar,
drömde guldgröna ängar.
Blev kickad av de digitala bildmåtten.

söndag 7 januari 2018

Väggfönster versus Fire and Fury

Ibland går det inte riktigt som i Strömsö. Ursprungligen var det meningen att Michael Wolffs bok om Donald Trump skulle publiceras 9.1.2018 och min diktsamling Väggfönster 8.1.2018. Men på grund av läckage tidigarelades utgivningen av Fire and Fury. Så nu spolierades mina fina planer, och jag landade i ett tomrum, en kompakt medieskugga. Än en gång stal Donald Trump showen...

Men i vilket fall som helst, här är den...


Gunnar Högnäs: Väggfönster
Utgivningsdag: 8.1.18
 © Gunnar Högnäs
Dikter, 140 sidor.
Foton Gunnar Högnäs | C. Sirius, Bibliotheca
Bildbehandling omslag Gunnar Högnäs Nina Huurrevaara
Ombrytning layout Gunnar Högnäs
Ett Projekt Ryggverk
gunnar.hognas (at) gmail.com
ISBN 978-952-93-9315-2
Tryck Painosalama Åbo 2018

lördag 11 februari 2017

Auguries of In-no-sense

To see a World in a Microchip
And a Heaven in a Smartphone
Hold Infinity on the slip of your lip
And Eternity in a clone

måndag 5 december 2016

Unidentified flying object

A floating saucerful of secrets

The vast, last shade of the lamp,
its metal head,
thin white legs.
Stardust from above,
from underneath.

This lonely cloud floating
in a rocky universe,
this flying saucerful of secrets.
Meeting on a timetable
between a polarized planet
and comets and asteroids
with swimmer's tail.

An ark of Noahs and nobodies,
pairing organic and inorganic,
reasons and rubbish,
means of love
and martial arts.

A rescue boat crowded
with all that humanity got left,

boundless opportunities
for every individual
answer an question.

We floating saucerful of secrets,
standing on the top of toes,

with noses barely on surfaces.
If we at least could be
an unidentified flying object
for someone to love or fear.


(sound track: Pink Floyd | A Saucerful Of Secrets)

tisdag 12 juli 2016

Ett Projekt Ryggverk


Ett Projekt Ryggverk ger ut diktsamlingen Milstolpar i gärdsgårdsserien. Mitt i juli. Visserligen, om diktning med stort D, deckare sitter bra i sommarvärme och regnskurar, så varför inte den andra diktningen med stort D, dikter.

Det är inte alltid guld och gröna skogar att publicera litteratur. På Svenska Yles sidor kan man idag läsa att "Schildts & Söderströms gjorde vinst för första gången". Ändå borde man väl inte väga sina ord på guldvåg över hela linjen.

Nåväl, allt har en baksida. Milstolpar i gärdsgårdsserien har också.


fredag 22 april 2016

Ståplats i oceanen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jordens_dag

Låg tröskel

I min skärgård kryper inte öar
stora som nattfjärilar över glas.

De är varelser besläktade med oss.

De bottnar i cementkrukor, nästippar
knappt över vattenytan.

De rullar med ögon på bästa parkett,
då världsorkestern laddar upp
på full volym och isbergen badar i svett.

De somnar till sist inne
i världens djupa, blåa lampa.

***

I Tomas Tranströmers samling Mörkerseende (1970) ingår dikten Andrum juli vars två avslutande rader lyder:
"ska somna till sist inne i en blå lampa / medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset"
 

lördag 26 mars 2016

fredag 15 januari 2016

Vind-vind-situation

Vind, du lilla bladvändare,
som ilar i tidens tand, kilar
över stubb och sten, söver
sött på bryggor och gräs.


Vind, du lilla kioskvältare,
som kammar terrängen slet,
rammar in i stock och sten,
läser tid i horisontala träd.

torsdag 31 december 2015

Becoming the terrorism we fear in terrorists

Killers, Angels, Refugees is a collection of lyrics and poems by Peter Hammill, the founding member and frontman of Van der Graaf Generator. It's already forty-one years since that book, but now at the gates of a new year the title jumped into my head as a conclusion.

I don't believe in angels, but I do believe in good deeds, indeed. That positive ideas and individuals can grow with wings.

This passed year of 2015 has been a period of killers, killings and refugees in Europe, too. Over 1 000 000 arrivals by the Mediterranean sea during one year only. The situation with IS and their alikes, striking in "the middle of" Europe, and the refugee flood has aroused anxiety and fear. Scared of the slightest possibility of terrorism - in their front yard, on their door steps, rising up their elevator - some have even turned into homegrown, local terrorists (by) themselves.

During the year we have heard about assaults on muslims (both grown ups and children), on refugee camps, arsons on buildings housing refugees. About threats and assaults facing people that give the refugees a little help. And in Finland as well. The vast territory between IS and US has suddenly become a very thin line, difficult to walk. One of these disgusting stories could be told.

Girl gone, but the memory

It’s not just
a question of IS or US.
It’s not just a question
of justice and knots.
Think of a dozen years
in a muslim girl.
A dozen years against
five grownups.
A dozen years
against hundred and thirty victims
in Paris.

But no, not against. But
for the five Frenchmen, wanting
to beat the little thing up for being
a muslim child, a girl, a woman.
So yes, it’s not a question of
IS or US, but both
in us.

The men in us,
breaking her legs, her arms,
her eyes, her heart.
The gods in us,
ruling by sacrifices,
the dogs in us,
barking at the wrong trees.

This time she had assured she would
manage, home alone
from her ballet lesson.
A tiny distance even for
a twelve year girl.
Just a tiny distance, but
for the five homegrown guys
a big leap.

She trusted the steps mankind took.
She loved the Moomin family books.
She had but a dozen of dreams.
One of them
was to get married
in the Moominworld,
somewhere far away
in a far-away-land,
Nådendal,
Vallis gratiae,
Naantali,
Finland.
Like the end of the world,
finis terrae,
the beginning of a new.

But now, for the moment, tired
and tied to a hospital bed
by the violence of chains
to Liberty, Equality and Brotherhood,
her heart was broken.
Not her mind, yet.

The heart is just a muscle and muscles
cannot beat
the shit out
of open minds.
Eager to be visited by some
foreigners, she has to
get nearer,
nearer to the language of Moomins,
find out the sound.
Tasting words instead of worlds.
The future is still
a little bit huge, more so
than the next month,
next week, next day.
For the moment, that will do.
That will do,
for the next hour.
Small signs are big signs
when you let them shine.

And yes, no human is an ISland.
Should not be.
Should not have been.
That muslim girl,
the sparrow of Paris
she died one day,
this day
she could not make it.

But the language of hope
is forever if we just
want it to be.
Remember that twelve year old
muslim girl,
she is not a question of IS or US.
She is an answer
to all of you
in us.

söndag 25 oktober 2015

25 finlandismer att hänga i julgranen

Hufvudstadsbladet ordnade en tävling om och kring de vackraste finlandismerna. 25 finlandismer släpptes lösa på slutrakan och nakupelle vann omröstningen med 716 röster av 5000. Hbl inspirerades till sin "insamling" av Svenska Dagbladet, som tidigare i år lät utse de tio vackraste svenska orden. Till det vackraste korades förgätmigej.

Här en dikt med de tio vackraste finlandismerna:

Finlandismia

Morkisen strittar
då nakupellen pajar
sin sprakasticka,
pikkuliten som mössöron.
Hoppeligen är han bara
en tassig fiffikus

måndag 28 september 2015

NSA & SEX

Mitt i natten dyker
en dikt upp i mitt sinne.
Jag blir tagen på sängen,
vaknar helt.
Kopplar upp datorn,
formulerar min skiss
och sänder iväg den
från min strand
på nätet.

Lyriska
surfande
flaskpost.

Sägs att det bara är
sex steg
från vilken som helst
människa till vem
som helst.
Men inte till NSA.
Där programvaran just nu
analyserar min
minoritetspoesi,
trånar efter
rim och reson.

Svensktoppen i ord

Det svenska folket har sagt sina ord, åtminstone den skara som agerar via Svenska Dagbladet. De tio vackraste är förgätmigej, snöflinga, porla, ögonblick, vemod, glänta, juninatt, kontrapropositionsvotering, gryning och västanvind. Redan de här två nävarna ord ger rätt många möjligheter att dikta. I går försökte jag mig på ett sätt, De Tio Skönorden, i dag blir det en annan visa.

*
Ett ögonblick nu.
Just i gryningen kan man höra
kontrapropositionsvoteringen porla
i en glänta.
Som när västanvinden smeker
juninattens förgätmigej
eller smakar snöflingans
vemod.

söndag 27 september 2015

Svenskans tio vackraste ord


De Tio Skönorden

Förgätmigej mot snöflinga,
en kontrapropositionsvotering
som inte ens västanvinden
vill glänta, eller i sitt
ögonblicks vemod
porla fram i
gryningens juninatt.

*

Tidningen Svenska Dagbladet har tillsammans med sina läsare valt ut svenskans tio vackraste ord. Och orden är så som ovan i dikten, så ock nere i listan:
1.    Förgätmigej
2.    Snöflinga
3.    Porla
4.    Ögonblick,
5.    Vemod
6.    Glänta
7.    Juninatt
8.    Kontrapropositionsvotering
9.    Gryning
10.  Västanvind

fredag 21 augusti 2015

Sommarlektyr

Det är juli, öppet
för semester.
Solen jobbar för högtryck,
borrar sin nos
litet varstans
och litet till.
Åkrarnas pälsar
skjuter ragg.
Grönskan ligger
som en tjock filt
över landskapet.
Dämpar de värsta explosionerna.
Och pocketintrigerna
fördjupar sig
i ond bråd död,
vaggar som hängmattor
under lövkronor
till bredden fyllda.

tisdag 11 augusti 2015

Haikuna matata

Som sagt, ingen sommarkatt, däremot haiku. Men också som sagt, nu får haikun klara sig bäst på egen hand. Och i Zimbabwe är jaktförbudet på lejon, som infördes efter att tandläkaren Palmer hade ihjäl lejonet Cecil, igen ett minne blott. Nu är det alltså fritt fram att skjuta sig ett sommarminne.

Säger jag hakuna matata, tänker de flesta på Disneys animation Lejonkungen. Det är swahili och kunde till svenska översättas som "det finns inga bekymmer". En lika ironisk utsaga som refrängen i "Always Look on the Bright Side of Life" ur Monty Pythons film The Life of Brian.

I väntan på nästa sommar och nya haikun med stavelserytmen 5 - 7 - 5 blir det en avslutningsvisselkonsert här också.

Inga bekymmer,
haikuna matatata

-  fem sju fem går hem.


Inga bekymmer,
haikuna matatata

-  fem sju fem går bort.

*
Efterskrift...

Läste i tidningen om Japans atomenergi, nystarten av ett kraftverk och vilka tongångar som rådde 2011 då tsunamin vällde in och Fukushimas kärnkraftverk sprang läck. För att lugna befolkningen spelades "What a Wonderful World" på radion. Tankarna går till Pythons film och till Titanics orkester. Men visst överträffar den japanska radiokativiteten all påhittad och verklig absurditet och tragedi.


På Titanics däck
först “Nearer My God to Thee”,
sist havets botten.

I Fukushimas
radioaktivitet:
”A Wonderful World”

lördag 8 augusti 2015

Buskis - buskhumor

Buskar är trevliga växter och många buskar förser oss med goda bär. Enskilda buskar ger skydd, liksom också rader av buskar, det vill säga häckar. Och ibland kan sagans övernaturliga väsen visa sig i en brinnande buske.

Nu har min semester flugit sin kos och det börjar vara dags att ta farväl av sommarens keldjur, haikun. Sedan midsommar har jag kommenterat vissa av Svenska Yles artiklar och nyheter med haikun. För den som leker med tanken på en sommarkatt rekommenderar jag absolut en flock av haikun i stället.

Här om dagen fick jag syn på en förträfflig sommarrubrik på Svenska Yles sidor: "Trimma busken och håll häcken i skick".

Jag kommenterade smått ironiskt under rubriken "Säsongsrubrik - poetiska högvattenmärken :)". Man kan ju undra om rubriken var ett utslag för humor, under bältet eller s.k. buskis, eller om det var ett olycksfall i arbetet. Nå men, rubriksättning är en verklig teknikgren, med många möjligheter att slå huvudet på spiken eller gå ner sig i träsket. Så här kommenterade jag -
Tackar hjärtligt för rubriken: "Trimma busken och håll häcken i skick".
Busken kan ju också vara växtligheten där framme mellan och ovanför benen och häcken rundningarna där bak mellan och ovanför benen. Så det skall minsann belönas med en haiku! 
Sommar och sol, tid
för insyn - på gårdar, på
gårdar och kroppar
.
***

En annan av säsongens sysslor har ägt rum i Zimbabwe, där den amerikanske tandläkaren Walter J . Palmer gömde sig i buskarna och sköt ihjäl Cecil. Om det för en tid sedan var inne att deklarera Je suis Charlie, blev det nu tillfälle att skriva om identifikationen som Je suis Cecil. Också nu har ett internationellt ramaskri ekat i medier och kors och tvärs i internet efter att Zimbabwes mest kända lejon hittats flått och huvudlöst.

Sorgligt men sant.

Tandläkaren sku’
ha mer än betar, ville
ha lejonparten.

lördag 25 juli 2015

Kstad Kaskö all day long

Jag har redan tidigare kommenterat reportagen om Svenskfinlands skrala vägar. Och idag den biten som jag känner mycket väl från min ungdom, det vill säga Skrattnäsvägen. Där rullade jag av och an, mellan sommarstället utanför Kaskö och barndomshemmet i "staadin" - Kristinestad för att se på fotboll. I synnerhet VM 1974, vilket jag bloggat om ("Totaal Voetbal - Oranje Revolutie"), var en stor upplevelse och ledde till åstskilliga fransyska turer mellan de två städerna.

Men som sagt, idag den legendariska Skrattnäsvägen - tuta och kör:

På Skrattnäsvägen
har jag cyklat av och an
- kört i skrattgropar