Google+ Followers

måndag 26 januari 2009

Ringklocka

Jag gillar att cykla, så uttrycket ”att vara ute och cykla” är för mig nånting konkret & positivt. Men om man tar uttrycket symboliskt och med det menar att man har missuppfattat, att man är på villovägar, att man baserar sina tankar på lösa boliner, så kan det väl passa in det också, åtminstone i viss mening. Jag tänkte mig nämligen att den här bloggen kunde vara ett färdmedel, på väg mot det bättre. (Tja, nåt att sikta in sig på måste man ju ha, även om själva cykelturen eller kedjan av cykelturer är det centrala. Precis som i livet: varken födelsen eller döden är den där poängen.)
Och då får man väl ändå räkna med att köra åt skogen emellanåt.
Så den här blogocipeden kunde alltså vara en testmojäng för mina funderingar.

Ifråga om den sociala webben har jag inga dubier. Jag är själv positivt inställd till Web 1.0. Internet är avgort en av mänsklighetens bättre påhitt. Men det betyder inte att jag skulle förhålla mig enögt till det hela. Visst finns det problem & fallgropar, det måste man helt enkelt vara medveten om. Det är möjligt att både föda och döda med rågbröd, ändå skulle väl knappast nån våga påstå att rågbröd är nånting ont i sig.

Men det finns ingen orsak till panik. Ibland kan det vara fiffigare att ta ett senare tåg, att först lappa cykelringen om ni så vill. På bibliotek gäller det naturligtvis att känna till vad som händer och sker i samhället, har reda på/hålla reda på olika fenomen, både gamla och nya. Att hålla sig uppdaterad. Därför är det motiverat att bekanta sig med Web 2.0., med den interaktiva webben. Visst kan det finnas en mening med att vara där det händer, bara för att visa att man är där. Liksom att patrullera på de virtuella gatorna. För det andra är det på sin plats att utforska den världen, ta reda på vad de olika medierna kan användas till. Om det bara är möjligt så. Det kräver förstås att det finns tid.

I vilket fall som helst är det i längden inte lönt att bara hänga med i svängarna utan innehåll - utan nånting vettigt att säga - som om man sku svepa omkring på ett virtuellt cocktailparty och häva i sig cybershots. Nå, kanske endel skulle säga att man på det viset skapar kontaktytor. Jo jo, det förstås.

Men som sagt, att vara ute och cykla utan att vara ute och cykla, det är den balansgång som är så intressant.
Vi hörs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar