måndag 16 februari 2009

Bestående aktiviteter reellt & virtuellt

Facebook har varit på tapeten igen. Under temat "autetaan somali-ystävämme takaisin kotiin" har en Facebook-grupp samlat in rätt många anhängare. Fazer svävar inte i det blå, går genast till angrepp eftersom gruppen har använt den avdankade lakrits-logon som symbol utan lov.

Visserligen är Facebook i bästa fall en oförarglig sandlåda, men visst finns det gränser. Fenomen & nätaktivism som bör tas på allvar. Knappast heter medicinen ändå "motgrupp". - Ja, det finns naturligtvis en sådan: för två dagar sedan hade den anti-somaliska Facebook-gruppen mobiliserat kring 17 000 medlemmar medan motgruppen vars motto lyder "autetaan rasisti-ystävämme avaruuteen" fick nöja sig med ca 10 000 färre. Det gör mig inte orolig i och för sig, knappast återfinns lösningen inom-Facebook.

I lördagens (14.2.09) Turun Sanomat-bilaga Extra ingick - s.a.s. vändagen till ära - ett heluppslag om bloggning: "Rakas nettipäiväkirja". Enligt statistiken från vuodatus.net är bloggarna och bloggläsarna till 94 % kvinnor, över 25-åringarnas andel är 74 % och 47 % besöker blogosfären dagligen. Tuomas Rinta, som har byggt upp bloggtjänsten vuodatus, ger en A och O-förhållningsregel för bloggande.

"- Älä laita nettiin mitään sellaista, mitä et voisi sanoa kaupan kassalla kenelle tahansa tuntemattomalle."

Med andra ord är det skäl att komma ihåg att det finns en reell värld också, kalla den First Life om du vill. I vilket fall som helst är det dit du alltid återvänder efter dina äventyr på nätet. Där du skördar det du planterat lite här och var.

Här om dagen anlände ett brev på posten. Sven Olof Hägg från Hälsingland emigrerade med sin fru till Australien det fina året 1957. Fem år senare beslöt de sig för att återvända till sina kära hemtrakter. Sven Olof skrev glädjebudskapet till sina släktingar. I dessa dagar kom brevet fram, visserligen långt efter det att Häggarna blommat upp igen rent fysiskt, men ändå.

Må vara snail mail, men det kommer fram. Så där överlag, och rentav med 46 års betänketid. Jag undrar hur det går om ett e-mail kommer bort...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar