Egentligen diggar jag inte JL Runeberg. Eftersom jag har studerat litteratur, har jag så klart läst honom. Det var nog lite med glimten i ögat och smil i mungipan som jag skrev igår. Men lyfta på hatten kan man - han har envist hängt kvar. Delvis säkert för motivens skull. Och för att han skrivit orden till vår nationalsång.
På tal om Vårt land så hörde jag Runebergs egen tonsättning en gång - för länge sen - och jag har en känsla att den inte lät fyskam. Inte alls nödvändigtvis sämre än den som sedan har blivit den allenarådande.
Men det finns två Runeberg. Och den andra, Fredrika Runeberg, är betydligt mer spännande som författare och person. Dessutom är JL för många detsamma som Runebergstårta. Som inte är Johan Ludvigs skapelse, utan (också den) Fredrikas bakverk. Den manlige Runebergs enda insats här är, att han råkade tycka om den. Egentligen borde den heta Fredrikas tårta eller Fredrikatårta.
Okej, en dikt av Johan Ludvig Runeberg har jag ändå fastnat för. Kommit ihåg. Den heter:
Den enda stunden
Allena var jag,
Han kom allena;
Förbi min bana
Hans bana ledde.
Han dröjde icke,
Men tänkte dröja,
Han talte icke,
Men ögat talte. --
Du obekante,
Du välbekante!
En dag försvinner,
Ett år förflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar;
Den korta stunden
Blef hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljufva stunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I tonåren gick den här dikten direkt i mitt hjärta när jag läste den första gången, den var så romantisk. Ända tills modersmålsläraren i gymnasiet berättade att det finns en historia om dikten, att det handlar egentligen om när jägaren möter älgen i skogen......Så efter det har dikten för mig varit allt annat än romantisk.....!
SvaraRaderaJag tror att konst ibland "förtjänar" att tas som konst. Att man njuter mer om man vet mindre (om bakgrund etc.). Kunskap är smärta, som det sägs. Som det är med pyramidbyggen, för att ta älgakliv från skogen till Egyptens öknar - hur ska man kunna - då man vet vad som ligger bakom -
SvaraRadera