Sociala nätverk tur-retur

Igår kväll liksom idag hade jag svårigheter med kommenterandet i andras bloggar. Eller svårigheter & svårigheter, det var liksom omöjligt. Dessutom var det inte det ända som strulade igår, också själva bloggandet gick hackigt värre till. Explorern stängdes med jämna mellanrum, och felrapporten lät förstå att det berodde på behov av uppdatering av Adobe Flash. Men si det hjälpte inte heller. (Och samma typ av krångligheter stötte jag på med annan maskin på annat håll.) Här visade sig en nackdel med de fria sociala nätverken eller webbsamfunden. De kan vara opålitliga p.g.a. för stor popularitet (= överbelastning) eller råka ut för andra haverier. Och det är ju inte sagt att reparationspatrullen kan rycka ut omedelbart eller har kapacitet att få situationen under kontroll inom rimlig tid. - Mycket arbete, mycket tid kan gå till spillo.

Själv är jag fortfarande inne på en mer centraliserad linje (trots att decentralisering som begrepp smakar bättre i teorin). I litteraturen har det framkastats att en av dagens webbtrender är, att skapa fullständiga, heltäckande "virtuella nöjesparker" eller "nätserviceanstalter" som då väl inloggningen är överstökad behåller sitt grepp om besökaren/kunden/medlemmen o.s.v. Det menar jag ändå inte. Hoppar inte på det tåget. Att bibliotekets Webb 2.0-lösning skulle vara den allena saliggörande och kunden inga andra sociala nätverk hava skulle. Nehejdå. Inte ens bibban 2.0 kan fantisera om kunna mäta sig med hela nätet, det är inte alltid David ger Goljat på nöten.

Men det jag tänker mig är att då användaren eller kunden har loggat in i bibliotekssystemet möts han & hon av en komplett uppsättning sociala nätverksapplikationer. Dessa är med andra ord självständiga (= ägda av biblioteket), okommersiella och integrerade i såväl materialdatabasen som bibliotekets www-sidor. Vilket innebär att också det virtuella biblioteket ryms i en och samma byggnad. Jag refererar än en gång till Minabibliotek i Umeå med omnejd. Som ett nära exempel. På nånting som har tagit några steg i rätt riktning. I Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007) argumenteras i liknande tongångar, tack för det!

Att syssla med sociala nätverk kräver förstås resurser. I dessa dagar är det ont om ekonomiska dylika. Då är de som finns fritt tillgängliga eventuellt en alternativ lösning, eller tillfällig. I väntan på bättre tider.

En annan springande punkt är utvecklingen, på olika plan. Om kommunsammanslagningar och bibliotekssamarbete leder till systemförändringar kan det vara svårt att grundligt planera för framtiden. På det nationella planet cirkulerar idéer om en gemensam lösning för minnesorganisationerna. Hur pusslar i så fall de enskilda biblioteken in sina versioner, eller befrias de från desto vidlyftigare egna konstruktioner. Om Finland får ett nationellt bibliotekssystem som täcker landet från hjässan i norr till fotabjället i söder. Mer om dessa funderingar - eller om nån undrar vad jag yrar om - finns i Ari Rouvaris Uusi arkkitehtuuri - paremmat palvelut (KDK: asiakasliittymähanke, 9.5.08)