Google+ Followers

tisdag 10 mars 2009

Hjärnan som gjord för att tro

Igen nånting om hjärnan - oberoende om det är internationella hjärnveckan nu, eller nästa vecka. För DN skriver att Hjärnan verkar programmerad för religiösa upplevelser (10.3.09). Om vi får tro en amerikansk forskning som publicerats i Proceedings of the National Academy och Sciences har vi en benägenhet att ta till tro på gud om det inte finns vetenskapliga belägg att förlita sig på.

Vi kan ju bara inte gå omkring utan förklaringar och då tar vi en dos universalmedicin. Pappa betalar, liksom.

Enligt undersökningen finns det regioner i hjärnan som aktiveras då vi sätter igång med att tro. Ja, hjärnan är som U.S.A. utrustad med religiösa bälten.

"Ett av de områden som blev aktivt var frontallobens ytskikt, ett område som är unikt för människan. Men också områden som ligger djupare in i hjärnan och som människan delar med apor och andra primater, områden som utvecklats tidigare under evolutionen, blir aktiva när vi tänker på frågor kring tro."

Det här publicerade undersökningsresultatet vill naturligvis - i alla fall inte öppet - låta påskina att det lokaliserat gud själv, eller hittat bevis på ett andra liv.

Men hjärnan kan nog luras på andra sätt. Också.

Har du skakat hand med dig själv någon gång? Eller trott dig vara en skyltdocka? Den upplevelsen har några försökspersoner på Karolinska institutet fått testa. Forskare har lurat hjärnan hos flera personer att tro att de fanns i en annan persons kropp eller i en skyltdockas kropp.

Det här frågar DN genom min blogg, i en artikel från ifjol (2.12.08). Jag kommer att tänka på mina funderingar kring Second Life, varför det inte känns som min kopp te. På nåt sätt är såna virtuella världar som SL nånting mitt emellan, antingen eller. För mig duger andra sociala medier bra som kommunikationskanaler. Men om. Om man nu en gång vill mötas virtuellt, så tycker jag personligen att lösningar som SL är för enkla, platta. Då väntar jag mig. Eller väntar hellre på den dagen då man själv får sväva in i den virtuella världen, utan att avskärmas från den, sitta vid en gammalmodig dator och styra en liten nicke-docka med piltangenter.

Jag vill bli lurad att jag "verkligen" befinner mig nån annastans, låt vara i egen kropp eller i nån annans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar