Riksdagsledamoten Nasima Razmyar säger att ”Finland kan inte blunda för sitt ansvar”. Men det är klart att Finland kan, det har Finland alltid kunnat. - En annan femma är att Finland inte borde, inte borde få -.
Det har upprepats så många gånger, att kanske finländarna själva inte tror på det längre, att vi från detta landet har sökt oss till andra länder på grund av politiska orsaker, fattigdom eller för höga skatter. Också för kärleks skull.
Och landet på andra sidan havet, Sverige, har inte stått overksamt då Finland varit i trångmål. Under de senaste krigen stickades och syddes för Finlands skull så stopporna yrde, pengar samlades in, hjälp skeppades över böljorna och till och med människoliv riskerades sida vid sida. (Och ändå är det inte bara syskonkärlek som vibrerar mellan Finland och Sverige.)
Tidigare har jag kommenterat Europas flathet inför flyktingströmmen norrut över Medelhavet, åtminstone indirekt, i diktformat. Nu kommenterar jag Svenska Yles artikel ovan med en haiku, helt obegripligt här i min blogg (där jag i lugn och ro kan vara ute och cykla bäst jag vill).
Medelhav och mållöshet
Finland kan inte
blunda. Men det är fel hav,
fel Estonia.
*
P.S. - Av en slump råkade jag se Dan-Eskil Janssons haiku i stället för recension på Yles sidor förra året, vilken gränsöverskridande Musikbar, tack för det DEJ!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar