lördag 27 juni 2015

Stavelseöverträdelse - en bekännelse

I gårdagens blogginlägg "Låt hjärnan återuppstå" refererade jag till en incident, där jag lyft fram Svenska Yles replik på min haikukommentar och konstaterat att den sista stavelsen innehållit en stavelse för mycket, det vill säga sex i stället för fem.

Döm om min förvåning - min skam alltså - då det plötsligt slog mig att min ursprungliga också innehöll sex stavelser på tredje raden och att ordet som var ursprunget till missberäkningen är precis det samma: Yle (som ju är ett tvåstavigt ord, inte ett enstavigt).

Vilket härmed rättas - "Lek med vad som helst, / men inte med haikuord / i Yles fält = för knäppt." får bli:


Lek med vad som helst,
men inte med haikuord
i Yles fält = knäppt.


Men vi felas väl alla, och bättre att spänna sin båge, riskera att bli lycklig. Det är någonting man kan sträva efter, pensla fram.

Haikupedagogik
Att vara lycklig -
att belysa det dystra
- lära sig lycka.

Ibland kan man ändå gripas av motstridiga tankar, undrar om den valda vägen eller strategin är den rätta.

Tvekan
Haiku haiku, vet
inte om den vill vara
både haj och ko.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar