Google+ Followers

måndag 25 juli 2016

Kristinestad härs och tvärs


I slutet av juli vandrade jag runt i Kristinestad, njöt av månen över tullhuset på inre hamnens kaj och blev nyfiken på den paketerade skolborgen på Kasberget.

(Klicka på bilderna, så syns det bättre vad "saken" gäller.)

Tullhuset.
"Inre hamnen i Kristinestad ska få nytt liv"
(Yle 19.5.2016).


Man kan ta det lugnt i "cittaslow",
behöver inte ens vara ute och cykla.

Efter lunch kan man dyka ner i Söderfjärden,
om det blir för hett kring öronen.


Vid gamla brandstationen försöker en inhyrd rovfågel hålla de vitkindade gässen stången.

Det händer att man kör upp med båt
på Varvsbacken mitt i natten.

Månen över inre hamnen är inte alltid gul...

...och nästa morgon står tullhuset
på huvudet över kajkanten.


Diktaren återvänder till brottsplatsen.
Röda kon sedd från Grannasudden.

Kristinestad har långa anor,
är djupt kedjad i historien.

I den gamla sjöfartsstaden ser det nästan ut
som om man kunde tappa
vatten ur sten.

Tullhuset ur en annan synvinkel...

...och mer av kajen till höger om tullhuset.

På Varvsbackens uddspets har ett eko
från flydda tider lagt sig till ro...

...och på bänkarna kan man vänta på
att invånarna i björkens lusthus behagar visa sig.

I bästa fall skapar idyller en framtidstro.

Torn och vingar.

Tak över huvudet...

...och Ulrika Eleonora kyrka,
där jag en gång i världen krälade
under golvet.

Här gick jag fyra år i folkskola, och där ängen nu frodas fanns ett staket. Vankades det klimpsoppa i källarens matsal hände det lätt att vi efteråt hängde över staketet och tömde våra fullmatade kinder på klimpar.

Ovanför den gamla folkskolbyggnaden - nuvarande lågstadiet - och den nya idrottsplanen tornar Kvarnberget upp sig.

Kvarnen med sin pekpinne.

På andra sidan Kvarnberget sluttar det neråt Norrfjärden.


Mera vyer från sluttningen.

På väg upp mot kvarnen kan man stöta på en till åren kommen liten stuga. På Museiverkets sida finns det mera att läsa om Kristinestads rutplaneområde.

I den här byggnaden i hörnet av  Västra Långgatan och Skolgatan låg elevhemmet, där min morfars mor verkade som föreståndare. 

Längre fram på Västra Långgatan finns numera ett hotel.
Krepelinska gården har också inhyst auktioner och marknader.

I fornstora dagar kunde man träffa(s) på Glassbaren i Rådhusgatans och Västra Långgatans korsning. Där såldes bland annat Finlands bästa glass, Kristinestads Glass. 

Inglasat i Rådhusparken...

...och som sagt, inpaketerat på Kasberget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar