Libraries and Facebook

Facebook har varit på tapeten i medierna igen (kolla in vilket som helst, t.ex. gräv med etiketten Facebook där du står just nu). I onsdagens Helsingin Sanomat (18.2.09) skrevs det om the-Face-himself, 24-årige Mark Zuckerbergs planer visavi Facebooks äganderätter. I en liten faktaruta konstarerades att det här nät- eller webbsamfundet är de vuxnas stora lekplats - det är främst myndiga människor som använder sig av Facebook. (Detsamma har jag hört på konferenser o.d. Att föredragshållares egna telningar påstått att det bara är "mommo" som är inne på Facebook.)

Själv har jag öppnat ett konto i Facebook av ren nyfikenhet. Nå, jo, ska erkännas - dessutom för att inifrån studera & undersöka vad det här samfundet har att erbjuda. Klart att det finns många ting & fenomen som känns (vänligt sagt) aningen barnsliga. Alla dessa "presenter", "humoristiska självanalyser", inbjudningar till en massa i.o.f.s. sakliga eller allt annat än sakliga grupper etc.

Exempel på det ena är gruppen Librarians Sucks:
"Many of us are sick of librarians kicking us out of the library for reading the newspaper, whispering too loudly, or even farting too loudly. So if you're all for 4 to a table, actually getting to use the computers once in a while, being able to use the wonderful site of facebook and play games, and so much more, this group is for you."

Men som alltid är det användningen, ändamålet, som avgör, om någonting kan avfärdas så där bara. I Web 2.0-sammanhang handlar det om deltagande, aktivitet, sociala dimensioner. Som Jane Secker konstaterar i sin Case Study 5:Libraries and Facebook (januari 2008):

"The social Web is not being built by augmenting traditional Web sites with new tools. And a social library will not be created by implementing a list of social software features on our current sites. The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web, dismantling the current structures and inviting users in to create their content and establish new rules."

I själva verket citerar Secker en rapport från OCLC (Online Computer Library Center), Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World. Och hennes egen fallstudie är genomförd inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education).

Det finns många intressanta aspekter och frågor förbundna med Facebook. T.ex. att vissa etniska grupper i U.S.A. föredrar Facebook, medan andra hellre vistas på MySpace. Är Facebook (och liknande sociala virtualiteter) offentliga platser, d.v.s. är folket på Facebook lagligt villebråd för studier, rapporter eller inte. Är det smaken som väljer vänner eller vänner som bestämmer smaken? Är Facebook enbart ett virtuell värld eller överlappar den också den reella ("You’re not really dating until you put it on Facebook...") Det här och mer därtill tangerar Stephanie Rosenbloom i sin artikel On Facebook, Scholars Link Up With Data (The New York Times, 17.12.07). Dessutom kan Facebook vara en källa till psykiskt välmående och sociala nätverk, som det konstateras i studien The Benefits of Facebook "Friends:" Social Capital and College Students' Use of Online Social Network Sites ( Journal of Computer-Mediated Communication, 12(4), 2007).

I ett intressant inlägg, Participatory networks: the library as conversation (Information Research, Vol. 12 No. 4, October 2007), utgör konversations- eller samtalsteori utgångspunkten. Kunskap skapas genom samtal och eftersom bibliotek sysslar med kunskapsaffärer är de - vare sig de vill det eller inte - involverade i samtalsaffärerer!

"The point is that libraries need to be proactive in a new way. Instead of the mantra, "Be where the user is", one must, "Be where the conversation is. " It is not enough to be at the users' desktops; one must be in their e-mail program, in their MySpace pages, in their IM lists, and in their RSS feed readers."

Men som Jane Secker analyserar är det inte bara att tuta & köra. Bibliotekssamhället tycks ha dragit den slutsatsen av OCLC:s omfattande rapport att socialt nätverkande inte är någonting för bibbor. Trots att den, som citatet ovan (The social Web is being created by opening the doors to the production of the Web...inviting users in to create their content and establish new rules) visar, talar i andra tongångar. Seckers egen fallstudie strävar till att undersöka på vilket sätt Facebook kunde användas som ett yrkesredskap för nätverksarbete på bibliotek, utgående från studieprojektets erfarenheter samt tillgänglig litteratur. Nu är hennes fallstudie rätt kort, men linjerna blir nog trots det fullt synliga.

Case Study 5:Libraries and Facebook bestyrker det som jag har läst & hört på annat håll, och själv erfarit. Det kan vara ett kul och underhållande tidsfördriv, och som sagt: det tar tid i anspråk. Å andra sidan är Facebook en möjlighet till ett fungerande och nyttigt nätverk. För att dela med sig av länkar, information, kunskap, uppgifter om olika sorters evenemang.

Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun. Se efter att inställningarna är de rätta, professionellt valda. Eftersom Facebook är ett nätverk går det inte skriva vad som helst om vem som helst. Fel person kan se fel saker. Likaväl som att rätt person kan se rätt saker. Önskvärt är ju, att hålla den personliga sociala sidan isär från den officiella biblioteksmässiga sociala dito. (Det här var nånting som jag själv ögonaböj lade märke till.)

Secker nämner också andra sociala webbsamfund vid namn. Dessutom upplyser hon om att det finns fina Facebook-applikationer och listar åtskilliga, varav jag själv passade på att införa några.

Som avslutning sitter det bra med Julian Smiths YouTube-revy om Facebook (det som man inte kan skratta åt kan man inte heller ta alltför mycket på allvar).