måndag 23 februari 2009

Pst! till Libraries and Facebook

Hesari skrev i morse (23.2.09) för n:te gången om Facebook, webbsamfund och användarrättigheter/-skyldigheter. Klart att det pärtar om det visar sig att det man skrivit under har förändrats, d.v.s. att motparten på eget bevåg rumsterat om i klausuler gällande ömsesidigt kontrakt. (Det gjorde visserligen banker på 1980-talet ifråga om räntorna på studielån, men det är en annan femma.)

I vilket fall som helst tror/antar jag att gemene man & kvinna inte riktigt läser igenom de avtal de godkänner - åtminstone slarvar jag själv. Å andra sidan utgår jag ifrån, att jag inte heller lämnar vilka spår som helst efter mig. Att det jag sätter/laddar upp i det avseendet tål dagens ljus eller att jag står för det. I väder som väder. Och att webben är globalt öppen; det som finns där kan noteras & kopieras av vem som helst för vem som helst. M.a.o. utgår jag från osäkra kort, jag figurerar på egen risk.

Och vem trodde nu innerst inne att Facebook & Co skulle verka som sociala instanser i den bemärkelsen att deras högsta önskan vore att idka rena rama socialt understödsarbete. Klart att de vill ha ut nånting i pengaformat. Det måste vi godkänna, hålla god min i ekonomiskt spel. Om vi får service måste vi också ge i gengäld.

Det som dessutom är intressant i sammanhanget är det här med Big Brother. Långt före 1984 fasades för Orwells profetior om de allseende övervakande ögonen. Samma rädsla är väl fortfarande aktuell. Men det är ofta fråga om känslor gentemot myndigheter (och överheter typ arbetsgivare, ex. Lex Nokia-debatten). Genast man stängt hemdörren efter sig, kastar man sig huvudstupa in i webben och fläker upp sig globalt. Big Brother rules, bara det är rätta storebroder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar