Google+ Followers

tisdag 17 februari 2009

Namnge världen, tagga igen

Jag kommer att tänka på det jag skrev tidigare idag, då jag nu på kvällssidan återvänder till DN. I avdelningen Barn & Ung rubricerar Moa Matthis sin krönika Jules Verne förstod detaljernas betydelse (17.2.09). Hon pekar på hur sinne för omsorgsfullt utmejslade, konkreta beskrivningar gjorde äventyrsberättelserna verkliga. Realismen var ett utslag av lekfullhet, men den fick också läsaren att villkorslöst kasta sig i famnen på det påhittade. Med andra ord utgjorde realismen det påhittades trognaste vapendragare.

"Det finns ett gudomligt anspråk i äventyrsberättelsernas minutiöst tecknade världsbilder. Prärier, oceaner, jordens inre och själva luften genomkorsas av longituder och kompassriktningar. Att namnge världen är att resa anspråk på att vara dess skapare. Det sena 1800-talets tidsanda talar här." För att citera Matthis. Och som jag alltså tidigare framkastade, är det nu cyberrymden som gäller, som ska civiliseras, namnges in i minsta detalj. Taggas som Gulliver i Lilliputtarnas land. Eller den flitige akademistuderandens halare.

Frågan är bara den - vad är detaljerna i det här sammanhanget, dokumenten eller taggarna.
Ja, jag bara undrar i mitt stilla sinne. Matthis avrundar för sin del med en mening med mening i.

"Så drunk­nar vi i detaljerna utan att någonsin skymta hel­heten."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar