I Dagens Nyheter bekänner Lena Sundström att hon "tröttnade på att vara ett viljelöst standby-våp". I all korthet avslöjar hon den vardagsalzheimer som vi kan drabbas av i fråga om väder och vind och manar till att gripa dagen, också den med kall nordanvind och regn i parasollet. Men jag skall inte prata helt i hennes ställe:
"Den svenska sommaren är somrarna som passerade medan man väntade på sommaren, huttrande och insvept i ett badlakan på ett utomhusbad som tioåring, regndränkt med blå läppar en midsommarafton vid 17, ivrigt spanande mot horisonten och 'ser det ändå inte ut som att det klarnar upp' med grannarna vid 37.
Och plötsligt händer det! Solen som bryter fram och får en att glömma allt det som var dåligt. Den livslånga kärleken till den svenska sommaren som kommer när den vill."
*
En rubrik på Svenska Yle fångar min blick och den lockar fram en kommentar uti fältet. Sommartider - hej eller nej
Rubriken ovan - "Långtidsprognos: Det blir ingen sommar" - visar hur svårt det är att förutspå väder, också med alla de maskiner, databaser och program som nu finns till hands. För sanningen är ju, att det varit sommar länge redan. Som tur är sägs det lite senare i nyheten att "ser alltså ut som att det ostadiga och genomsnittligt kyligare sommarvädret kommer att fortsätta." Och inget sommarväder - inte ens fast det sku vara kallt - utan sommar. Så nu har vi redan två spådomar i samma nyhet; det blir ingen sommar å ena sidan, det kyliga sommarvädret fortsätter å den andra. Precis som då man spådde i kaffesumpen, olika svar för att alltid ha rätt (i vilket väder som helst).
Nä men, sommaren är en årstid, inte speciella väder hit och dit. Och sommaren är ett mentalklimat. Nog kommer värmen sen, kanske i höst eller vinter. Nu tror jag vi tar en haiku på det, hör ni.
Sommar är just nu,
inte bestämda grader.
Julidikt – rimfrost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar