I Finland, Sverige och utanför Norden debatteras sociala medier, så som Facebook - och Twitter och Instagram - just nu ur vissa vinklar. Det vill säga deras sociala mobbningskapasitet och ägares ovilja att ingripa mot aggression, förföljelsesyndrom och låga trösklar visavi censur av nakna statyer och annat i den stilen.
Kanske man kunde tänka sig att sociala medier blivit den syntes som Karl Marx talade om (även om han förstås inte menade en sådan här skön ny värld - och naturligtvis inte samtliga punkter i det följande egentligen har så mycket med Marx att göra). Socialistiska medier med andra ord. En gemensam plattform där allt mitt är ditt och vice versa. Där gränser suddas ut och fattiga har samma möjligheter - i stor utsträckning åtminstone - som rika. Där skillnad mellan högt och lågt upphävts. Där var och en har chans att bli kung och drottning (bägge på en gång, faktiskt), för en dag eller två, till och med tre. Där det ges åt var och en efter behov och förmåga. Där alla är varandras vänner, spioner och angivare. Och som pricken på i:et eller sockret på toppen de allsmäktiga ledarna, som i det långa loppet ändå äger allt (både produktionsförhållanden och själva produktionen) och dessutom är närmast onåbara:"Vad gäller det brittiska paret Ivalls upptäckter bad BBC om en intervju med en ansvarig på Facebook för att ställa frågor om hur företaget såg på de slutna grupperna med misstänkt barnpornografi. Till svar fick de en floskel av en pr-person. Någon intervju blev det inte." (Skriver Björn Wiman i Dagens Nyheter.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar