Blogga bibban bra bättre bäst!

I en artikel från 2003 - Why and How to Use Blogs to Promote Your Library's Services - går Darlene Fichter in på det här med bloggar för bibliotekets bästa. Kanske artikeln är till åren kommen, eller kanske ändå inte. Ett halvt år innan artikeln publicerades i Information Today tog jag mina första stapplande steg på biblioteket som arbetsplats. Hade jag läst den då skulle mina reaktioner säkert vara av helt annan kaliber.

Men inte kan man väl påstå att hela bibban bloggar ännu heller. Vid vårt bibliotek finns det en blogg på ungdomssidan och också en inom ramen för landskapsbiblioteksverksamheten. Jag antar att situationen är densamma, lite avvaktande, vid månget annat bibliotek. Så visst finns det utrymme för ytterligare ett antal bloggande bibliotekarier.

Dessutom håller sig Fichter till s.a.s. allmängods, pekar på fördelar med bloggar - jämfört med traditionella hemsidor (www-sidor) - och kastar ut idéer. De gånger hon ger sig in på det här med föränderlig teknik är det inte heller så farligt, de nyaste programmen och applikationerna kan man nog snoka reda på själv.

Vid vårt bibliotek uppdaterar vi våra hemsidor dagligen, på sätt eller annat. Vi har inget svårt system. Oflexibelt måhända, emellanåt, men svårt - nej! Så vårt behov av bloggar skulle i så fall bero på annat.

Med andra ord betvivlar jag inte att bloggar kunde utnyttjas både till det ena och det andra. Själv har jag faktiskt vankat omkring & funderat på att starta en virtuell bokcirkel och använda mig av en blogg som redskap.

Det fina med bloggar är, att de är lätta att tampas med och tillåter kommentarer. Men vad det än är fråga om, är jag smått skeptisk till saker-för-sakers-egen-skull. Bibbor som bloggar för blott bloggandets glädje är väl inte särdeles mycket att hurra för. (Okej, jag utgår från antagandet att de flesta bibliotek lider av resursbrist. - Det är ju ändå ofta så att allt nytt tillkommer vid sidan av det gamla, att hinna med mer på kortare tid, det är frågan det. Konst för konstens skull undanbedes i det här fallet.)

Fichter understryker det här med kompetenta skribenter, individer som har ordet i sin hand. Själv håller jag med och skulle alltså tillägga, att aktiviteten bör ha ett mervärde i fråga om bibliotekets verksamhet, en direkt nytta.

Främst av allt drömmer jag själv om ett komplett virtuellt bibliotekshus av Umeås modell: minabibliotek.se. Där bibliotekskatalogen eller materialdatabasen öppnar sig inom ramen för hem- eller www-sidorna, och där man kan uttnyttja egenskaper kända från Web 2.0 eller den sociala webben genom att logga in med kundnummer och lösenord. Att mötas på en endaste www-adress känns som en lika smidig virtuell lösning som att i den fysiska världen kunna gå till ett bibliotek där alla avdelningar samlas på en och samma gatuadress.

Nackdelen med de sociala webblösningarna där ute på nätet är, att de är opålitliga (vem vet hur länge de är gratis eller överhuvudtaget tillgängliga), att de är okontrollerbara (vårt bibliotek satte in några guider i videoformat på YouTube och via taggningen hamnade de i ganska suspekt sällskap). Men det hindrar inte att bibborna tar reda på, undersöker, testar. Och sist men inte minst bör vi ha koll på vad som rör sig i tiden. Kunna orientera oss obehindrat i den virtuella 2.0-världen.